Har Sverige en nationalbild?

En kollega menar att den norska nationalbilden är Skriet av Edvard Munch, den danska är en familj som äter mat i en trädgård(?).

Har vi någon?
Karl XIIs likfärd av Gustaf Cederström är den enda jag kommer på. Hoppas dock innerligt att det är fel.

Vilken är den danska? o_O

Den här tror jag.. "Hipp Hipp Hurra"
http://upload.wikimedia.org/wikipedi...kagen_1888.jpg

Grindslanten, den kombinerar ett slags nostalgisk barndomsidyll med föreställningen att det historiskt förflutna ändå var en misär som framförallt kännetecknades av sociala orättvisor.

http://www.bazaarstore.co.uk/WebRoot...Prayer1866.jpg

http://www.vilks.net/wp-content/uplo...ndellliten.JPG

Midsommardans av Anders Zorn?

http://gfx.aftonbladet-cdn.se/multim...an_941650l.jpg

Jag förstod det på min kollega som att Skriet var det officiella nationalbilden för Norge. Märkligt kanske, men sant (enligt henne).

Menar du att detta är den svenska officiella nationalbilden eller en bra kandidat?

Grindslanten:
http://upload.wikimedia.org/wikipedi...indslanten.jpg

En mycket bra kandidat. Den där är överallt och återfinns i många olika versioner och varianter. Min farmor sydde en version av den, mycket fint.

Midsommardans:
http://bloggonoid.files.wordpress.co...nders_zorn.jpg

Okej...

Borsett från mitt eget förslag och några andra lite mer tvivelaktika är det än så länge två kandidater. Midsommardans och Grindslanten.
Vi har inte en officiell antar jag?

Vilka kriterier finns för en nationalbild?

Det var bara ett förslag till kandidat, tror inte att det finns någon officiell. Någon Carl Larsson skulle kanske också kunna komma i fråga, eller för den delen Zorn som redan nämnts. Däremot tror jag inte på Karl XII:s likfärd eller annat historiemåleri i sammanhanget, den formen av nationalism slog aldrig riktigt i Sverige där förhållandet till naturen är mycket viktigare för den nationella identiteten. Tänker mig därför att en nationalbild i någon mån bör återspegla den svenska naturen, gärna med något slags nostalgiskt element av "folklivsskildring", en stämning av svunnen barndom, Skansen och Folkskolans Läsebok.

Lägger man därtill att Grindslanten har ett konfliktmotiv som ganska lätt låter sig tolkas utifrån något slags socialt patos så tycker jag den är en god kandidat till rollen som den typiskt svenska nationalbilden. Den särskilda form av svensk nationalism som utvecklats under socialdemokratins århundrade har ju rätt ofta hämtat kraft ur dessa stämnings- och föreställningsvärldar som kanske i andra kulturer i vissa fall snarare tagit sig uttryck i mer formell konservatism - en slags romantiserande vördnad för fädernas fattigdom, strävsamhet och kamp (som lett till motsvarande romantisering av den tidiga arbetarrörelsen); en social indignation över tillvarons orättvisor som inte så mycket är politisk-ideologisk som existentiell-emotionell (och förvånande ofta relaterad till barndom och familj); samt slutligen en misstänksamhet emot idyllisering och heroisering av det förflutna som gjort att Sverige i så hög grad åtminstone accepterat moderniteten, rationaliteten och anti-traditionalismen. Allt detta tycker jag finns med i Grindslanten och kanske bidragit till att göra den såpass genuint "folkkär".