Par som har stort behov av att prata bebisspråk med varandra

När jag kollade i denna tråd såg jag att Snövit hade frågat vad andra tycker om att tjejer pratar bebisspråk. Jag kan inte göra annat än att hålla med alla som kommenterat om att det är obehagligt, fruktansvärt m.m. Jag vet själv några par som pratar bebisspråk med varandra och varje gång som det händer försöker jag jämt söka ögonkontakt med pojkvännen för att se om det jag hör händer på riktigt. "Men gummsi vill du följa med och tvätta med miiiiiig? Snäääälla?" och detta i en bebisliknande ton där de verkligen slaffsar till det när de pratar så att de verkligen ska låta som att de går på Blåklockans dagis. Usch, det bara ryser i mig.

Så nu vill jag inte veta vad ni tycker om det, även om ni får skriva det. Men det jag vill veta är varför i hela fridens namn pratar ni bebisspråk med varandra nästan jämt och ständigt? Går ni igång på det och använder det som ett vardagslångt förspel? Eller använder ni den tonen just för att låta gulligare och snällare bara för att? För jag fattar själv grejen med att låta som en krypande blöjskavande liten bebis. Jag har själv aldrig använt den tekniken när jag vill låta snäll eller vill "gulla" med min sambo. Det är ju en big turn off. Jag skulle inte direkt vilja knulla efter att min sambo berättat på bebisspråk hur mycket jag betyder för honom.

Så finns det tjejer och killar här som själv använder sig av denna konstiga teknik för att kunna kommunicera med varandra? Kan ni förklara varför ni använder er av bebisspråk, för jag själv förstår inte det som sagt. Det är lite av ett mysterium för mig och säkert en del andra.

OffT, jag vet, men sambo? Jag trodde du precis hade flyttat till eget iom dina flytta hemifråntrådar om försäkringar och sånt.

OnT: bebisspråk är en styggelse. Har tvyvärr inget mer att tillägga då jag inte brukar det själv.

Ännu mera OT: Jepp, sambo blev det!

OnT: Ja, jag håller med dig. Visst, de får gärna hålla på så med varandra om nu båda går med på det. Men jag förstår ändå inte varför de gör det. Det skulle ju aldrig bli något ligga för min sambo om han helt plötsligt skulle komma och bebisprata med mig. Jag funderar starkt på att beställa ett gratis startpaket Pampers åt dom i julklapp då det är tydligt att de behöver blöjor och annat.

Inget jag använder mig av och är ju verkligen ingen turn-on precis... Men däremot brukar man ju vara lite mjukare i rösten när man pratar med sin tjej ibland, dock långt ifrån bebisspråk..

Tror det beror på en osäkerhet mellan parterna ifråga , man vågar inte fråga på riktigt och då är det lättare att prata bebis språk så att man kan skratta bort det om det skulle bli pinsamt.

tror det är av samma anledning som flera person säger "sorry" istället för förlåt .

Om inte denna teori håller så skyller jag allt på LOLCAT

När jag var ung och dum i mitt första förhållande bäbis-pratade jag lite utan att egentligen reflektera över det.

Numera gör jag det högst ironiskt, eg: "nee me puttilull, stackars liiiiiiten, inte få som vill neeej?...nej.... gråta?"

Men att göra det "på riktigt" är ju rätt patetiskt. Visst kan man i vissa lägen komma på sig själv med att man höjer sin tonart en oktav eller två om man ska säga något "sensuellt".

Försöker dock göra det i så liten utsträckning som möjligt.

Jag gör det för att jag känner för det, jag vill förmedla att hon är söt och att jag kanske mer eller mindre kan tänka mig ha ett barn med henne. Därav "bebis-språket"

Jag och min sambo gör detta konsekvent mot en gemensam bekant. Han avskyr det naturligtvis. Vi har även fått andra par i våran vänskapskrets att göra det mot honom vid separata tillfällen. Mycket nöjsamt.

Att med allvarligt uppsåt tala bebisspråk (vare sig det är mot en partner, bäbis eller djur) är givetvis en styggelse och bygger som någon sa förmodligen på osäkerhet.

Hatet, å andra sidan, mot de par som brukar bäbisspråket tror jag bygger på någon form av avundsjuka. Avundsjuka och en rationellt fungerande hjärna.

(Nu säger jag inte att alla män (kvinnor räknas inte som rationella ) i parförhållanden är dumma i huvudet. Men den hårigaste av män kan ju förvandlas till ett suktande fittiggartroll så fort han känner doften av det täckta könet).

Jo mjukare i rösten kan jag också vara, men det är väl det enda.

Jo, det där kan nog stämma, iallafall att det ligger något i det. Och det är säkert en anledning till varför många, eller en del, pratar bebisspråk. Så det var ingen dum teori alls du!

Höja en oktav tycker väl jag är normalt, men det är väl just det att samtidigt som jag tycker att det är normalt att inte prata så, så är det helt naturligt för dom att prata på det sättet. Men jag förstår ändå inte varför man kan prata som en liten bebis när man frågar om man ska dricka mjölk till maten eller inte. Djur är något jag kan "ljusa" till rösten lite, men inte ens då pratar jag som en blöjanvändare.


Jag börjar nästan ärligt talat fundera på att börja prata så med alla par jag känner. Som tur är så ses vi inte så ofta då vi bor i helt andra städer. Men ändå. Lite störande är det ju. Fast visst, är det deras grej så får de väl hållas.

Okej, tycker du om att säga så och din partner gillar det så visst. Men bara en fråga; är det inte enklare att säga rakt ut att hon är söt eller att du kan tänka dig att skaffa barn med henne någon gång? Eller är det lite som Fbadger skriver; att du inte riktigt våga säga det där med barn och att det bara är att skratta bort det ifall att hon inte samtycker? Bara frågar.

Vet inte varför folk gör så o_O jag gör det med min hund men absolut inte med min flickvänn :P

Om folk vill som prata bäbis-språk med varandra så är det inget jag kan göra för att stoppa dom men då får dom hålla det till sig själva iaf för det är inget jag blir uppmuntrad av när 2st sitter och gulligullar när jag är i närheten, tycker det är lite respektlöst mot andra.
Men kanske det är något som paret vill bevisa, att du älskar varandra mycket mycket. Hör ju mer dock till varför folk vill gifta sig topicen som finns här på FB :P

Man ska inte ens prata bebisspråk med bebisar, då det hämmar deras språkutveckling.

Det kanske är så det är, eller ja en anledning till varför vissa pratar så. Men det känns ändå rätt dumt att de måste prata som bebisar för att kunna bevisa hur mycket de älskar varandra.

De kanske bara vill visa att de vågar göra till rösten utan att skämmas? Eller något... Hm, jag har ingen aning. Skulle uppskatta om fler bebisröstanvändare kunde kommentera varför de pratar så.