Vågar inte ta medicin!

Jag tycker att det behövs en motkraft mot alla medicinivrare här. Jag anser att man i vissa lägen kan vara tvungen att ta till psykofarmaka, men detta ska inte ske rutinmässigt som det görs idag, och definitivt inte vid vanlig nedstämdhet. Var och varannan som börjar med rävgiftet åker ju på ett livslångt beroende dessutom.

Sidan jag länkade till tar upp de rapporterade biverkningarna av olika psykofarmaka; att CCHR ligger bakom den kvittar tycker jag, sökmotorn är smidig. Men samma information finns naturligtvis att läsa i FASS om det känns bättre.

Javisst kan man bli tvungen att ta medicin, men då ska det ta mig fan vara en godkänd sådan och det har alldrig någon av alla ssri ,nsri och liknande lyckats bli. Därför får de tex ej skrivas ut till barn och ungdom under 18 år.

Och vad är en "godkänd" sådan? Ni som är så anti missar det faktum att det faktiskt finns folk som blir hjälpta av dessa. Om man mår dåligt, varför inte våga testa?

Som sagt för att man riskerar att bli beroende. Det finns redan tekniker för att skapa nya tillstånd. Är man däremot för lat för att göra något för att få sig må bättre, så är pillret den lätta vägen. I slutändan också många gånger den dumma vägen...

Jag har inte hört att man kan bli beroende av SSRI, däremot kan man det av bensodiazepiner. Och det här med att Zoloft skulle vara placebo vet jag inget om, isånna fall är det ett himla bra placebo då det hjälpt många, jag tror att inställningen till pillrerna är viktig. T.ex så känner jag en som haft mycket god effekt av Zoloft, medan en annan inte känt någon effekt alls men denna person var så anti piller och tänkte att det här kommer aldrig hjälpa, läkemedelsverket vill bara tjäna pengar och det kan vara så att en sån inställning gjorde att det inte hjälpte han.

Beroende är ju en definitionsfråga. Om man inte kan sluta med medicinen utan att hjärnan får kortslutning, så kan man väl ändå säga att man är beroende av substansen? Läs om utsättningssymtom på valfri SSRI.

Om den är godkänd får dem användas även till barn och ungdom.

Om man nu ska testa ett läkemedel läser man om det först, dvs tar reda på fakta.

Utsättningssymtom och beroende är skilda saker. Att hjärnan får kortslutning är att ta i. Att trappa ner dosen stegvis under en viss tid för att sedan avsluta helt är exempelvis en bra metod för att minska utsättningssymtomen (om det utvecklas några). Inget "sug" utvecklas som vid beroende och efter utsättningen så är det färdigt.

Det är vid exempelvis depressionstillstånd den inte får användas för barn och ungdomar då exempelvis risken för självmordstankar är större hos den målgruppen.

"ska normalt inte användas vid behandling av barn och ungdomar under 18 år, förutom till patienter (13-17 år) med tvångssyndrom (OCD). Risken för biverkningar som självmordsförsök, självmordstankar och fientlighet (främst aggression, trots och ilska) är större hos patienter under 18 år, när de tar läkemedel av denna typ."

Källa: http://www.fass.se/LIF/produktfakta/...7&UserTypeID=2