Kunskapsfilosofi

Vilka belägg finns för att kollektiv rationalitet är ett giltigt begrepp?

Jag skulle säga att det är ett "giltigt" begrepp för att det kan ha en operationell innebörd. Det fungerar alltså att använda ad hoc för att beskriva tendensen på kulturell nivå att agera i enlighet med vissa nedärvda premisser - om man så vill skulle det kunna liknas vid Heideggers "das Mann".

Det innebär dock inte att det skulle vara ett begrepp som jag själv tror på. Men det kan absolut finnas med som ett moment i en förklaringsmodell på sociologisk, politisk nivå.

Svaret måste väl vara empirisk kunskap, dvs sånt som bevisas med våra sinnen genom mätningar och observation.

Motsatsen till empirismen är rationalismen som menar att sanningen måste komma från förnuftet/tanken (tex matematik). Apriori är exempel på rationalistisk kunskap.

Men jag antar att du med "rationell" menar logisk och empirisk.
I så fall är apriori en "icke-rationell" kunskap

Är det rimligt att tala om rationalitet i det här avseendet, det vill säga ur andra perspektiv än den enskilda individens?

Ja, vad tror du?

Man måste nog hålla i siktet att orden är amorfa. De ändrar betydelse när man sätter dem i ett nytt sammanhang. Vill man nu prata om en "kulturens rationalitet" så är det naturligt att man egentligen pratar om någonting helt annat än individens rationalitet.

Mina frågor var ställda ur en vetgirig avsikt, inte polemisk. Vad jag förstår ska Tännsjö ha argumenterat för att kollektiv skulle kunna vara i besittning av kollektiv rationalitet men att bland andra Arrows skulle ha motbevisat detta. Vilket föranledde mitt intresse att finna ett eventuellt belägg för ett sådant begrepp.

Om man menar att individuell och kollektiv rationalitet är två helt olika begrepp är det en sak, men det torde ligga nära till hands, om man inte väldigt tydligt åskådliggör skillnaden, att tolka det som en transitiv relation. Det borde väl också vara det som skulle vara av intresse för exempelvis en sociolog?

Detsamma, de (alltför få) tillfällen jag besökt forumet har jag saknat din röst

En evig källa till stolthet Det enda jag ångrar är att det inträffade efter champagnefrukosten 1 maj...

Onekligen. Inte minst eftersom den kopplar på ett intressant sätt till Jungs teorier om det kollektiva omedvetna (vilket du aldrig trodde att jag, som förankrad i en anglosaxisk tradition skulle relatera till ).

Den invändning man spontant ser kan resas mot rationalt på en individuell nivå är frågan om (ständigt denne) Wittgensteins privatspråksargument. Flyttar man det å andra sida till en kulturell nivå borde det ligga väl i linje med Quines diskussion om ords definitioner. Såvitt jag förstår blir inte detta heller känsligt för privatspråksargumentet.

För att vidareutveckla frågan kan man ställa sig själv frågan varför man i vardagsspråkliga situationer förefaller skilja på "logisk" och "rationell". I exemplet med mördarens mamma kan man nog definitivt hävda att hon agerar ologiskt, samtidigt som man kan ha förståelse för rationaliteten.

Intressant också är att det intentionala begreppet "rationalitet" inte har något entydigt samband med etiska frågeställningar. Om man som exempel tar kvinnlig könsstympning, så kan det utmärkt väl vara rationellt utifrån föräldrarnas situation i ett stamsamhälle utan att för den skull vara "rätt" från ett naturrättsligt perspektiv.


Precis! Som jag ser det går man vilse när man sätter likhetstecken mellan det intentionala "rationell", det formella "logisk" och det etiska "rätt". Min tolkning av Nozick var just denna.


Just på denna punkt måste jag nog anmäla avvikande uppfattning. Är inte poängen att "justified" och "true" betecknar var för sig oberoende, men nödvändiga villkor för kunskap? (dvs satslogiskt blir detta, om p="A vet att X", q="A har skäl att tro att X" och r="X ä sann" bättre uttryckt som p->q&r, snarare än q&r->p)? Sanningsvillkoret förefaller för mig oberoende av det rationella i att tro på propositonen. Mördarens mamma är måhända rationell i sin tro att sonen är oskyldig, men det betyder inte att hon vet det, eftersom det helt enkelt inte är sant.

Det skulle vara intressant att få en referens (alternativt referat) av Tännsjö och Arrows. Spontant finner jag själv viss trovärdighet i idén om kollektiv rationalitet, men det skulle vara spännande att få fler argument för och emot.

Frågan är däremot om man ska tolka sambandet mellan individuell och kollektiv rationalitet som en transitiv relation. Som jag skissade på ovan, så finns det goda argument för att avfärda privat rationalitet, medan kollektiv rationalitet förefaller erbjuda vissa möjligheter.