Litteraturtolkning: "I väntan på Godot"

För tillfället läser jag kursen "Litteraturvetenskap" och sitter och knåpar på en litteratur-/tolkning/analys/värdering till ett utdrag av "I väntan på Godot" av Samuel Backett. Jag har fått ned några sidor om exsistensialism och livets fullständiga meningslöshet. Undra om någon har en annan kanske inte lika uppenbar infallsvinkel eller uppslag.

Jag föredrar att skriva mina uppsattser själv, så några omfattande svar behövs inte, men gärna något friskt uppslag eller ny infallsvinkel skulle

PS:
Jag antar att de flesta här har gått ut skolan, men ni som inte gjort det, ta chansen och läs "Litteraturvetenskap", väldigt allmänbildande och interesant, oavsett om man gillar att läsa eller inte.

Starka bibliska referenser genom hela pjäsen.

Ångest (människan befinner sig i en hopplös belägenhet, där inget tycks återstå förutom den fullständiga tystnaden eller ett återupptagande av ändlösa dialoger).

Fåfänga (personerna företar sig bara idiotiska småhandlingar och den de väntar på kommer aldrig. Sådant är, menar Beckett, allas vårt liv och vår fåfänga väntan på NÅGON).

Vem är Godot? Gud (God), ett nytt liv, döden, revolutionen, ett bättre samhälle?

Den symboliska skildringen av okunnighet, självbedrägeri etc.

Symboliserar de olika rollerna skilda sidor av människan: sökaren, herren och slaven?

Är språket ett uttrycksmedel som man inte kan använda sig av för att skapa kontakt mellan människor?

Tackar så väldigt!

Jag började nästan tro att jag levde i en sådan värld där man var tvungen att skriva sina egna uppsattser. En sådan värld vill jag då inte leva i.

Började precis nosa lite kring det bibliska resonemanget och nu gav du mig lite mer kött på benen, utmärkt.