Finska brott: Ritualmordet på resandehemmet i Torneå 1991

Den 25 oktober 1991 steg Helvi Hakomäki, vandrarhemmet Hetas ägare, tidigt upp för att laga frukost åt inackorderingarna. I rum nummer 4 bodde tre unga svenskar, Peter Hurtig, 25, Björn Graneli, 27 samt Christer Rosengren, 25. De hade redan bott på Heta i några dagar, och ägarinnan visste att de var vegetarianer. Männen deltog inte i frukosten, utan åt medförd frukt om morgnarna. Drycken var vatten, sprit använde de inte alls.

Precis när Hakomäki inlett sina bestyr, hörde hon ett gräsligt skrän från rummen.

- Jag hade aldrig hört en lika kraftig människostämma ... vid närmare eftertanke var det två skrän. Jag ringde genast polisen, ljudet var så hemskt att jag inte själv vågade gå och kolla.

Hakomäki öppnade ändå dörren till korridoren. Från rummet hördes tung andhämtning, som hon inte närmare kunde beskriva. Sedan hörde man ett slags sång. Orden gick inte att urskilja, men enligt Hakomäki lät det som Aum, aum, aum ... Sen blev allting tyst.

Polisen kom efter knappt en kvart, och kände röklukt i korridoren. En knackning besvarades inte. Dörren öppnades med universalnyckel. I rummet fanns tre nakna män, en av dem med ett knivsår i bröstet. För säkerhets skull sattes handklovar på de stående männen. Den döde var ännu varm.

På Torneå polisinrättning framgick det att alla tillbringat en tid på "Mic-Mac"-indianernas läger i Sanginjoki i Uleåborg. Lägret var ett forskningsprojekt av riksdagsmannen och professorn Erkki Pulliainen*, där man undersökte skogsvård, nyttobruk och överlevnad i naturen, enligt modell från naturfolk.

Hurtig hade redan i augusti kommit till lägret för att slå dank. Rosengren och Graneli anlände i början av oktober. Trion umgicks inte nämnvärt med de andra på lägret. De utförde inga ritualer där, bara Graneli hade ibland gått ut i skogen för att lätta på bekymren genom att skrika. Graneli hade också besökt Indien.

Den 20 oktober lämnade trion lägret. Som orsak angav de att ingen älskade dem. Indianerna var slagna med häpnad! Uppenbarligen var det svårt att förstå sig på blekansikten.

Dagen då dråpet skedde hade männen hållit meditationssessioner.
- Hurtig var som i en annan värld och talade till oss med en annan röst, sa Graneli.
- Han talade om vad vi kunde göra i världen på tre man hand. Vad vi kunde göra med sanningen, hela världen och kärleken. Vi hade hela tiden kämpat mot onda makter.

Vid tretiden på natten hade de redan gått igenom en ritual, och skaran var trött. Hurtig började ge order hur var och en skulle ligga. Sedan lade sig trion i Hurtigs säng, med honom själv i mitten. I det skedet hade Rosengren blivit virrig och ropat:
- Hjälp mig, hjälp mig ...
- Jag är här och älskar er, hade Hurtig svarat.
Enligt Graneli drog Hurtig nu byxorna av alla.
- Vi låg på rygg i sängen. Hurtig lade min och Christers hand på sitt könsorgan. Själv onanerade han, och han fick så vitt jag såg flera orgasmer. Mediterandet pågick i en halv timme. Sen drog Hurtig lakan över sig och sa att han var Jonathan Seagull. Så bar han kompisarna till deras egna sängar och drog på dem kalsonger.

- Men ännu en ritual skulle utföras. Vi tände ljus och Hurtig tvättade oss med en fuktig handduk. Sen tog han en kniv, skar en bit av madrassen och tände eld på den. Han viftade med den framför ansiktet på Rosengren. Hurtig frågade: - Vem är du? Rosengren svarade att han var djävulen.
Med kniven skar Hurtig två kors i Rosengrens bara bröst, och högg honom sedan mitt i bringan. Ett snabbt hugg.

I förhöret nekade Hurtig till allt och sa att han varken visste nånting om några indianer eller kände sina kompisar. Till sist valde han att tiga.

Fingeravtrycken på kniven sa inget om vem som var förövaren. Situationen var öppen. Båda häktades, men två veckor senare släpptes Graneli fri.