Påverkas fadderskap av utträde ur svenska kyrkan?

Jag är döpt, men inte konfirmerad. Sätter aldrig min fot i kyrkan, annat än för dop, bröllop och begravningar. (då ser jag det mer som sociala sammankomster än som religionsutövande)

Tackade för något år sedan ja till att bli fadder åt en liten bebis, eftersom mamman gärna ville detta, och jag blev väldigt hedrad över att de valde just mig.

Jag funderar nu på att gå ur svenska kyrkan, och undrar om det kommer påverka fadderskapet? Spelar det ingen roll om Gudmoden/Gudfadern är med i Svenska kyrkan? Eller räcker det att man är medlem när dopet äger rum?

Vad tror ni?

Jag blev själv fadder för några år sedan utan att vara döpt, konfirmerad eller medlem i svenska kyrkan. Jag nämnde detta för prästen, och det var tydligen inte allt för ovanligt. Då du har/ har haft två av tre där jag hade noll kan det inte uppstå några som helst problem!

En gång fadder alltid fadder!

Precis, ditt uppdrag att fostra barnet i den kristna tron består!

gudföräldrar fungerar inte på samma sätt idag som det gjorde för 100 år sedan nu har vi våran välfärd och en gudförälder behövs inte på samma sätt däremot om det skulle inträffa något hemskt så antar jag att du iaf i första hand ska ta hand om barnet. men jag tror ej det spelar någon roll vilken religion du tillhör.

Gah.. Va snurrigt det kan bli ibland..
Tyckte det stod "Faderskap" först.. Och isf vore frågan rätt lustig

Vet du vad ett fadderskap går ut på?


Om du inte är kristen, döpt i svk, medlem eller inte, och inte fostrar barnet i den kristna tron så sköter du inte ditt fadderuppdrag ändå.

Att vara fadder idag har väl mest blivit en fin gest till nära vänner eller så? Trist för de barn som jag är fadder åt, då jag både ber regelbundet för dem och deras föräldrar samt planerar att delta i eller genomföra deras konfimationsundervisning, eller undervisning innan de säger nej till konfirmationen, när den tiden kommer...

Ja, det är väl inte så många som tar det på något allvar idag. Mina eventuella barn lär också få bedjande faddrar.

Eftersom kyrkan numera inte ställer krav på att faddern skall vara troende, kan man inte ställa kravet, så att trons yttersta lärosatser skulle uppfyllas. Utöver de trosrelaterade dogmerna inrymmer den kristna etiken fullt tillräckligt med normer för ett fullgott fadderskap, utövat av en icke-troende. Verklig tro kan aldrig pressas på någon, vare sig faddern eller fadderbarnet. Har du annan uppfattning, som innebär att den fadder kyrkan numera accepterat, inte skulle kunna uppfylla kraven?

Ja ser man till den svenska kyrkan så har den ju i stort sett släppt alla krav så att det numera är fritt fram för i stort sett vad som helst.

Ser man däremot til den katolska kyrkan så är det otänkbart att en fadder inte skulle vara katolik, det räcker inte med att vara bekännande kristen, då ju barnet skall uppfostras katolskt.

Sen kan man ju diskutera hur många katolska faddrar som utövar sin tro, men det är en annan historia.

Jag är inte säker på hur kraven är i de östliga ortodoxa kyrkorna men säkerligen så har de liknande krav som den katolska då dessa kyrkor inte skiljer sig nämnvärt från varandra.

Vi behöver dessa "regler" i SvK också, eller jag skulle vilja kalla det sunt förnuft.. Jag tror och hoppas att vändningen kommer en vacker dag..

Fadderansvarets relation till en eventuell religiös övertygelse är i dagens moderna samhälle starkt subjektiv och skall vara en helt och hållet privat angelägenhet mellan dig som fadder och föräldrarna till barnet. Många föräldrar döper sina barn i kyrkan enbart av traditionella skäl och har således ingen direkt koppling till den typen av "kristen uppfostran" som ofta nämnts i tråden...

Tala därför med din vän om förutsättningarna och uppgiften. Ni har inte ingått i någon form av juridiskt avtal men du har däremot accepterat ett moraliskt ansvar för din väns barns uppfostran. Vad exakt detta moraliska ansvar inbegriper är helt och hållet upp till er att komma fram till...