Mitt lån - Min lön.

Hakade upp mig på detta igår när jag låg och kollade tv. Har någon lust att förklara detta?
Det heter mitt lån och min lön. Men orden lån och lön skiljer bara en bokstav men ändrar helt om man skriver en/ett, min/mitt.
Varför är det så?

Hoppas ni förstår min skumma fråga.

"mitt löv" svarar nog på din fråga (WHAT!?). Jag tror inte en enda svensk känner till regler för min/mitt eller ett/en

Lån är ett "t-ord" och lön är ett "n-ord". Dvs när du böjer orden så kommer de att sluta med dessa bokstäver.
T.ex Det lånet & den lönen

EDIT: Tog bort lite fel eftersom det vid närmare eftertanke kanske bara gäller i bestämd form
Alltså det äpplet och den apelsinen.

*känner sig dum*

Woops. Kom på att det bara gäller i bestämd form så då kan vi vara dum tillsammans =)

Från första början, för kanske 5000 år sedan eller något i den stilen, hade urindoeuropeiskan antagligen ett system där man skilde på levande och ickelevande ting med olika böjningssätt. Det var alltså inte godtyckligt, utan genomskinligt. Nu, fem tusen år senare, kan inte mycket till system vad gäller enstaviga ord urskiljas, utan man får acceptera att det i princip är godtyckligt.

En nöt, men ett nöt.

Det är för att svenskan har inga direkta regler för att kunna avgöra om ett ord ska sluta på ett eller en, förurom den som nämnts, dvs om det i bestämd form singular slutar på "en" så ska det även sättas "en" framför i obestämd form singular. Utöver det är det bara att lära sig vilka ord som har en/ett framför sig i obestämd form singular.

Det engelska språket har ju i alla fall regler om detta, även om det finns undantag, då ett ord som börjar på en vokal (eller ett vokalljud) ska föregås av "an" i obestämd form singular.

Det engelska n:et på "an" är fonologiskt betingat och har inget att göra med »detta« i meningen genus, som är trådens ämne. Engelskan har bara ett genus. Adjektiv i svenskan kongruensböjs, vilket inte har någon motsvarighet i engelskan.

... en röd cykel ...
... ett rött hus ...

... a red car ...
... a yellow car ... ("yellow" börjar på konsonantljud)
... an orange car ...

Låter logiskt, men har du nån förklaring eller regel på hur och varför vi har som vi har på svenskan med en/ett?

Den mest troliga förklaringen står att läsa tidigare i tråden. En uppdelning av verkligheten i levande och icke levande. Regel finns det ingen.

Substantivet lån härrör från verbet låna. Verbet är i detta fall det primära och substantivet det sekundära. Substantiv som bildas ur verb på detta sätt blir i regel neutrum. Jämför: Att falla - ett fall, att kasta - ett kast, att skratta -ett skratt osv. När det gäller ordet lön är motsvarande verb löna. I det fallet är det substantivet som är det primära och verbet som är det sekundära, dvs verbet har bildats ur substantivet och inte tvärtom som i fallet låna - lån.