På kycklingslakteriet [plågas] bara en enda kyckling?

Det är fortfarande bara en händelse, en unik händelse till och med, eftersom det är en annan förövare varje gång. Det är en kvalitativ approach till det hela, att varje händelse skiljer sig kvalitativt. Kanske en av förövarna var snäll, medan en annan gillade piskor.

Men, om man går med på att lycka och olycka kunde jämföras kvantitativt, så blir varje förövare en tusendel lyckligare medan barnet blir en hel del olyckligare. Det går jämnt ut.

Jag antar att man inom psykologi hade kunnat tala om trauman och försvarsmekanismer, men här är nog fokus på filosofisk identitet. Vad är det som gör att man kan säga att en population plågas, hur kan lidande göras till en kollektiv upplevelse?

Kycklingar förstår inte att de dör själva, så med andra ord borde det inte vara ett enda dödsfall right?

Precis innan människor dör så skickar hjärnan ut DMT, vilket gör att vi får såkallade near death experiences som gör att vi tror att vi åker till himlen eller ser aliens och livet passerar revy.

Så egentligen, om du dör räknas du som ett dödsfall då? Precis i slutet känner du dig mer levande än någonsin. Fast om hjärnan inte hinner skicka ut DMT kanske det borde räknas som ett dödsfall.

Hur vet du vad kycklingar förstår?

Det är spännande hur hjärnan kan antropomorfiseras...

Vet du själv vad döden är? Rent faktamässigt vet du ju att det är när din kropp slutar fungera och ruttnar.

Om nån låste in och isolerade dig som nyfödd i 30 år för att sedan låta dig se någon dö, skulle du då inse att han var död utan att veta vad död innebär?
Men om du inte vet vad det innebär skulle du antagligen göra någon slags religiös bedömning istället.
Alla ungdomar cyklar ju utan cykelhjälm av ett skäl, de är osårbara och antagligen gudar.

Fenomenologiskt/Existentiellt sett använder alla varelser med medvetande förmågan att särskilja mellan Själv och Andre, vilket inkluderar antropomorfism också. När man inte kan se Den Andre som ett subjekt längre, så förlorar man en bit av ens egna existens. Så fungerar döden när man ser någon annan dö. Den Andre, som erkänner och bekräftar ens existens, har slutat ge gensvar. Reciprociteten är borta. Som att stå i tomt rum och skrika för hög hals utan ens ett eko som bekräftelse på att man verkligen existerar överhuvudtaget.

Om kycklingar har ett medvetande, vilket jag skulle hävda, så kan dom alltså förstå andra kycklingars död också. Att vi sen inte förstår eller ser deras reaktion inför andra kycklingars död beror på vår (inlärt) begränsade förmåga att antropomorfisera kycklingar till den grad att vi ser dom som Andra subjekt. Det gör vi däremot mycket lättare med hundar (i vår kultur), då vi "ser" hur en hund sörjer sin ägares död när den lägger sig bredvid kroppen och svälter sig själv till döds.

Nu kan du ju inte jämföra en kyckling med en hund? Höns behöver nödvändligtvis inte vara dumma men en kyckling? Ett barn kan ju börja gråta vid 7 års ålder för att hon/han just kommit fram till att mamma kommer ju att dö efter ett tag vilket betyder att de just insett att alla dör efter ett tag.

Fast jag måste ju säga att det är möjligt, eftersom att vissa elefanter eller katter som ska dö går ifrån precis innan så att flocken inte ska se dem och sörja. Men samtidigt kan det ju bara instinkt och evolution.

Varje kyckling kan bara dö en gång ja, du har uppfattat det helt rätt.. Men från oss levande människors perspektiv är det en djurmisshandel och slakt på industriell massnivå, och det är vårat (vi som lever) samvete som säger att det är fel, inte kycklingens.

Jag kan faktiskt inte så mycket om kycklingar/höns/tuppar, men jag antar att dom är flockdjur, så jämförelsen med hundar känns legitim. Speciellt med tanke på att man i vissa kulturer äter hundar, medan man i andra kulturer har dom som husdjur, och ännu andra kulturer som dragdjur/vallhundar. Det är hur vi ser på andra djur som gör att dom verkar mer eller mindre mänskliga. Som hur vegetarianer vågar kalla sig vegetarianer fastän dom äter fiskar, och hur dom vägrar kalla fiskkött för kött.

Att en människa gråter när den sörjer innebär inte att andra djur inte sörjer bara för att dom inte gråter vid en artfrändes bortgång. Vidare är även sorgeprocessen inlärd för oss människor, vissa gråter, vissa festar. Dessutom, varför skulle vi gråta när våra föräldrar dör, men inte när miljoner dör i svält. För att det är något vi lärt oss. Och vi kan inte anta att kulturella specificiteter är universella, speciellt inte när det är artskillnader vi talar om