Diskussioner om Stig Dagerman

Hep!

Har precis läst klart De dömdas ö av Stig Dagerman och jag måste säga att den är av de mest deppiga och ångestladdade böcker jag någonsin läst, men den är (trots detta) väldigt fascinerande. Kortfattat kan man väl sammanfatta den med att den handlar om sju personer som är strandsatta på en öde ö. Dessa människor är trasiga individer som bär på mörka hemligheter och svarta minnen. De olika kapitlen går igenom dessa personers bakgrunder och tankar utan någon som helst sorts realism. Det utspelar sig i en värld liknande vår egen, men på något sätt mardrömslikt förvrängd. Kafka-liknande skulle man kunna säga. Mycket ångest blir det.

Själv så har jag ingen aning om vad den egentligen handlar om mer än att den är en skildring av självförakt och människans egoism.

Har någon annan läst De dömdas ö, vad tyckte ni om den? Vad handlar den om tror ni?

Är på jakt efter Stig Dagermans verk, och en snabb sökning på Adlibris och Bokus gav ju inga direkta glädjebesked. Är det att vända sig till ett antikvariat för att lagga vantarna på Dagermans alster? Tilläggas skall att jag absolut inte är ute efter några original eller sådant, hur det hela är publicerat spelar ingen som helst roll så länge det är på svenska. Skulle tom kunna tänka mig att läsa utskrifter från Word om det är så

Tips på hur jag bär mig åt?

http://www.bokborsen.se

Eller www.antikvariat.net.

Kolla antikvariaten i stan. Om du nu bor i en stad. Med lite tur finns det någonting ståendes i hyllorna. Brukar dock vara slut.

Se "Dagermans verk":
http://www.dagerman.se/

Jag tänkte att det borde finnas en tråd där vi kan diskutera och citera denna fantastiska författare.

För mig är Dagerman den svenske Camus och en av de största författarna vi haft i detta land. Hans texter om ångest med ett språk som är en blandning av ömhet och sarkasm är lysande. Romanen "Bränt barn" är nog favoriten hos mig. Mycket pga. det realistisk och psykologisk i berättelsen. Även klassikern ”Att döda ett barn” ligger varmt om hjärtat.

Vad tycker ni själva om Stig Dagerman? Citera gärna något ni uppskattar!

Här är en dikt som nog är hans mest omtyckta:

En broder mer

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.

Bränt barn, en liten studie av bekräftelsebehovet är min favorit. Jag har för mig att Bränt barn speglar Dagerman själv, han växte upp utan moder.
Ormen minns jag inte så mycket av (mest skildringarna av beväringarnas hopplöshet).
Tusen år hos gud blev tråkigt nog bara en prolog, den hade kunnat bli något utöver det vanliga.

Ode till kräftätaren

Atombomben släppte vår vingade häl.
Femhundratusen brändes ihjäl.
De stektes som sparvar vid världsåskans smäll.
-Kräftan är vacker och röd ikväll.

De levde på jorden gränder och prång.
Sen blev de aska på en gång.
Det stod i vår tidning hur väldig det small.
-Nubben är immig och lagom kall.

De hann inte forma sin läpp till rop.
Ett stort krematorium blev alltihop.
Ett världskrematorium, herrn - sån idé!
-Vem fan vågar störa min kräftsupé!

Dagsedel 9.8.45

Visst är den nog delvis självbiografisk. För att citera Wikipedia:

"Dagerman växte upp hos sina farföräldrar i Älvkarleby, eftersom hans far inte hade råd och möjlighet att försörja honom under den här tiden (fadern arbetade som bergsprängare nere i Stockholm). Modern hade fött Stig på gården och där ägnat några månader åt sitt barn, innan hon lämnade gården för att aldrig komma tillbaka.

Tvärtemot mytbildningarna kring Dagerman beskrev han denna barndomstid som den lyckligaste i sitt liv. Framförallt beundrade han sin farfar och farmor, farföräldrarna som var enkla och skolade efter den gamla läran. 1940 mördades farfadern av en psykiskt sjuk person och en kort tid därefter fick farmodern en hjärnblödning. Påfrestningarna gjorde att Dagerman begick det första i en serie självmordsförsök under sin livstid."

För de som vill läsa "De dömdas ö" finns den gratis på http://litteraturbanken.se/forfattare/DagermanS/titlar/DeDomdasO/sida/1/etext

Jag har ännu bara läst två noveller av honom, men vill väldigt gärna läsa mer. För ett tag sedan var jag nära på att vinna Bränt Barn på tradera, men någon ful jävel slank in i sista minuten och la ett bud.

Vansinnets Ö är den som verkar intressantast, men man ska kanske läsa någon av de andra först för att komma in i det "dagermanska" sättet att skriva/tänka? Har hört att den ska vara en av hans svårare.

Även hans liv verkar ganska fascinerande. Någon som vet om en bra biografi, som inte är skriven av Läppbjörnen?

Olof Lagercrantz har skrivit en biografi vet jag. Har inte läst den, men den bör vara bra.

"Min tacksamhetsskuld är stor: Strindberg var den förste diktare som betydde något för mig. Med betydde menar jag att han hjälpte mig att vara mig själv i ett ögonblick då alla andra och allt annat ville att jag skulle vara annorlunda. Det var under gymnasisttiden, denna tid av andligt martyrium och andlig extas, vildsint hävdelsebegär, brutal viljeknäckning och djupaste ensamhet. Man famlar efter en uppgift men hittar ingen, man trevar efter en mening men ännu är man blind som en nyfödd kattunge. Man känner sig definitivt utanför och gör trotsigt allt för att bli det ännu mera.

I den situationen kom Strindberg mig till hjälp, gav mig ett lösenord som plötsligt och oförmodat gav mig tillträde till en ny verklighet, stor, fri och vacker. Ordet var Chrysaetos, Skaldens sång i Trefaldighetsnatten om den älskade döda. Vi tillbad den dikten, min vän och jag, en vän som var lika ensam. Under de tristaste lektionerna, under de värsta prövningarna viskade vi till varann genom klassrummets tystnad: Chrysaetos! - och det betydde: Hav hopp, det finns nånting annat än det grå, än regnet utanför klassrumsfönstren, än kritlukten, förhöret, svarta tavlan, de tröga nöjda kamraterna och de trista lärarna.

Det var en Strindbergs-dikt till som fick ungefär samma betydelse för mig: Vargarna tjuta. Den handlar om hur Skansens fångna vargar tjuter av salighet när en nattlig eldsvåda bryter ut i staden. Den handlade också om min längtan. Efter vad? Kanske efter friheten, solen, det rättas seger i kriget, en dag utan rädsla för att misslyckas i skolans eviga kamp om betyg och beröm. Sent de hårda vinterkvällarna när staden var tom och kall gick jag genom gatorna ytterst på Söders berg och tyckte mig höra vargtjuten komma ylande emot mig över vattnet, trots att staden inte brann. Det var ju jag själv som brann; Europa brann också. Jag kände mig både som branden och vargarna och lärde mig under dessa ensliga vintervandringar att älska Strindberg. Inte jätten, inte den åldrande trosbrottaren, nej inte ens den store diktaren. Den Strindberg jag älskade var ynglingen Strindberg, den ensamme, smalaxlade, frysande, han som under livets vinternätter kunde värma sina händer vid hoppet om att en gång få tända en jätteeldsvåda av allt kallt, grått, murket, trist och smutsigt. Denne yngling förstod jag och älskade jag som bara en yngling kan förstå och älska en annan yngling."
Stig Dagerman



De två dikterna av Strindberg ingår i Ordalek och småkonst:
http://runeberg.org/strindbg/fagervik/