Jag har följt den här tråden med stort intresse men tidigare avstått ifrån att kommentera enligt filisofin "diskutera aldrig med en idiot, den drar bara ner dig till sin egen nivå och vinner på överlägsen erfarenhet". Dessutom klarar Claudia m.fl. alldeles utmärkt själva att hantera dessa utan att tappa sin egen nivå.
Men nu dök det där gamla standardargumentet upp igen med "din egen dotter" och då känner jag mig ändå träffad. Jag har en dotter på 16 år. Jag har flera gånger under de senaste åren haft anledning att ställa mig den frågan, hur skulle jag reagera om min egen dotter av egen fri vilja valde att prostituera sig, om ens bara under en kort tid av sitt liv?
Och för att undvika irrelevanta invändningar så betonar jag att detta inlägg gäller prostitution av egen fri vilja och för egen vinning. Om droger, våld eller hot om våld, hallickat etc. är inblandade så är det en annan diskussion.
Naturligtvis reagerar jag med ryggmärgen och känner olust. Men jag har redan tidigare lyckats frigöra mig ifrån moralisternas syn på den frivilliga prostitutionen och ser inget som helst fel i den [nu längre]. Så varför känner jag ändå olust när jag tänker in min egen dotter i det sammanhanget?
Ja, dels kan jag tänka så här: Jag skulle även känna olust om hon, med sitt läshuvud, valde att skita i den möjlighet som erbjuds till utbildning till [relativt] bekväma och välavlönade yrken och valde ett så dåligt avlönat, skitigt yrke med stora risker för arbetsskador. OK, om hon var pedant eller bara passionerat intresserad av att hålla rent så kanske det är ett utmärkt yrke för henne, och hon kanske dessutom valde att bli egenföretagare i städbranchen. Då känns det inte lika illa längre.
Så, om hon har ett stort intresse av sex, väljer det själv och kontrollerar sin egen situation, så är det ju inte mer fel än att ta vilket yrke som helst. Bara hon själv trivs med det.
Sen finns det en annan vinkel på det här med att känna olust inför sin egen dotter som hora: Jag känner olust inför att föreställa mig min dotter i alla situationer där sex ingår. Inte för att jag är en överbeskyddande far som ser sin dotter som en oberörbar dyrgrip, ren och utan skuld, utan för att hennes sexliv är "förbjudet område" för mig som hennes far. Hon ska ha ett sexliv, och jag hoppas att hon får ett bra sexliv, att hon kan hålla sig självständig i förhållande till alla möjliga slags moralister som vill skuldbelägga sexlivet för enskilda människor och deras vilja att kontrollera oss ända in i sängkammaren.
Hennes sexliv ska inte besudlas av att hennes föräldrar lägger sig i hur hon hanterar det och jag hoppas att jag slipper bli informerad om hur hennes sex ser ut, vare sig det sker med pojkvän/flickvän, livspartner eller torsk. Det är hennes ensak och inget för mig far att intervenera i.
Jag har försökt uppfostra henne till en självständig och stark människa, kapabel att göra sina egna val, att hantera sitt eget liv och dessutom sitt eget sexliv. När jag lämnar över henne till sig själv så hoppas jag att jag har gett henne verktyg som gör att hon klarar av att stå fri ifrån påverkan av människor med en osund moral.
En del i denna uppfostran har varit att aldrig moralisera över andra människors val att leva sina liv. Vi har också försökt att inte skuldbelägga sex. Idag förekommer sex i så stor utsträckning på TV och tillfällena är många att omedvetet sända ut signaler till sina barn där man sitter i TV-soffan tillsammans med dem. Så vilka signaler sänder jag ut? Jag hoppas att det är positiva signaler. Själv är jag ju en människa som bejakar sex och öppenhet kring det och jag hoppas att mina barn har känt de vibbarna och undermedvetet fått budskapet att sex är OK, sex är kul och naturligt.
En dag för ett par år sedan blev jag väldigt glad då en annan kontroversiell fråga var på dagordningen. På nyheterna pratades om det som nu äntligen är genomfört, homopars möjlighet att gifta sig på samma villkor som heteropar. Min dotter frågade: "Va? Får dom inte gifta sig? Varför det?!!!" Indignationen i hennes röst var stark! Då tänkte jag "YES!" Hon såg det som en självklarhet att även homopar skulle få gifta sig och kunde inte förstå varför de inte fick det! Ändå var detta inget som vi hade diskuterat på nåt särskilt vis, det var bara så att hon har vuxit upp i en omgivning där homosexuella inte på något sätt hade särbehandlats, än mindre baktalats.
Så, på samma vis hoppas jag att min dotter har vuxit upp i en miljö som har varit tillåtande och positiv i sin förhållning till sex och att hon fått de rätta signalerna. Därför hoppas jag också att den dagen hon eventuellt skulle ställa sig frågan om hon skulle jobba med sex eller ej så är hon fullt kapabel att hantera den frågan på ett moget sätt. Hur hon besvarar frågan är hennes ensak och jag respekterar svaret vilket det än blir.
Men nu dök det där gamla standardargumentet upp igen med "din egen dotter" och då känner jag mig ändå träffad. Jag har en dotter på 16 år. Jag har flera gånger under de senaste åren haft anledning att ställa mig den frågan, hur skulle jag reagera om min egen dotter av egen fri vilja valde att prostituera sig, om ens bara under en kort tid av sitt liv?
Och för att undvika irrelevanta invändningar så betonar jag att detta inlägg gäller prostitution av egen fri vilja och för egen vinning. Om droger, våld eller hot om våld, hallickat etc. är inblandade så är det en annan diskussion.
Naturligtvis reagerar jag med ryggmärgen och känner olust. Men jag har redan tidigare lyckats frigöra mig ifrån moralisternas syn på den frivilliga prostitutionen och ser inget som helst fel i den [nu längre]. Så varför känner jag ändå olust när jag tänker in min egen dotter i det sammanhanget?
Ja, dels kan jag tänka så här: Jag skulle även känna olust om hon, med sitt läshuvud, valde att skita i den möjlighet som erbjuds till utbildning till [relativt] bekväma och välavlönade yrken och valde ett så dåligt avlönat, skitigt yrke med stora risker för arbetsskador. OK, om hon var pedant eller bara passionerat intresserad av att hålla rent så kanske det är ett utmärkt yrke för henne, och hon kanske dessutom valde att bli egenföretagare i städbranchen. Då känns det inte lika illa längre.
Så, om hon har ett stort intresse av sex, väljer det själv och kontrollerar sin egen situation, så är det ju inte mer fel än att ta vilket yrke som helst. Bara hon själv trivs med det.
Sen finns det en annan vinkel på det här med att känna olust inför sin egen dotter som hora: Jag känner olust inför att föreställa mig min dotter i alla situationer där sex ingår. Inte för att jag är en överbeskyddande far som ser sin dotter som en oberörbar dyrgrip, ren och utan skuld, utan för att hennes sexliv är "förbjudet område" för mig som hennes far. Hon ska ha ett sexliv, och jag hoppas att hon får ett bra sexliv, att hon kan hålla sig självständig i förhållande till alla möjliga slags moralister som vill skuldbelägga sexlivet för enskilda människor och deras vilja att kontrollera oss ända in i sängkammaren.
Hennes sexliv ska inte besudlas av att hennes föräldrar lägger sig i hur hon hanterar det och jag hoppas att jag slipper bli informerad om hur hennes sex ser ut, vare sig det sker med pojkvän/flickvän, livspartner eller torsk. Det är hennes ensak och inget för mig far att intervenera i.
Jag har försökt uppfostra henne till en självständig och stark människa, kapabel att göra sina egna val, att hantera sitt eget liv och dessutom sitt eget sexliv. När jag lämnar över henne till sig själv så hoppas jag att jag har gett henne verktyg som gör att hon klarar av att stå fri ifrån påverkan av människor med en osund moral.
En del i denna uppfostran har varit att aldrig moralisera över andra människors val att leva sina liv. Vi har också försökt att inte skuldbelägga sex. Idag förekommer sex i så stor utsträckning på TV och tillfällena är många att omedvetet sända ut signaler till sina barn där man sitter i TV-soffan tillsammans med dem. Så vilka signaler sänder jag ut? Jag hoppas att det är positiva signaler. Själv är jag ju en människa som bejakar sex och öppenhet kring det och jag hoppas att mina barn har känt de vibbarna och undermedvetet fått budskapet att sex är OK, sex är kul och naturligt.
En dag för ett par år sedan blev jag väldigt glad då en annan kontroversiell fråga var på dagordningen. På nyheterna pratades om det som nu äntligen är genomfört, homopars möjlighet att gifta sig på samma villkor som heteropar. Min dotter frågade: "Va? Får dom inte gifta sig? Varför det?!!!" Indignationen i hennes röst var stark! Då tänkte jag "YES!" Hon såg det som en självklarhet att även homopar skulle få gifta sig och kunde inte förstå varför de inte fick det! Ändå var detta inget som vi hade diskuterat på nåt särskilt vis, det var bara så att hon har vuxit upp i en omgivning där homosexuella inte på något sätt hade särbehandlats, än mindre baktalats.
Så, på samma vis hoppas jag att min dotter har vuxit upp i en miljö som har varit tillåtande och positiv i sin förhållning till sex och att hon fått de rätta signalerna. Därför hoppas jag också att den dagen hon eventuellt skulle ställa sig frågan om hon skulle jobba med sex eller ej så är hon fullt kapabel att hantera den frågan på ett moget sätt. Hur hon besvarar frågan är hennes ensak och jag respekterar svaret vilket det än blir.
__________________
Senast redigerad av Spelaren63 2009-11-10 kl. 08:38.
Senast redigerad av Spelaren63 2009-11-10 kl. 08:38.
Kul! När var du där?
