Citat:
Ursprungligen postat av Elvaralinde
Kanske lite OT men det har kommit upp lite tankar efter att ha läst i den här tråden

Jag kanske har tolkat vissa i tråden fel, men jag har fått känslan av att många tycker att om kvinnan i ett förhållande inte kan/vill tillfredsställa mannen exakt som han vill så är det bra att han har en möjlighet att köpa de tjänster han vill ha. Man kan vända på könen också, för jag menar verkligen inte ur ett jämställdhets/genusperspektiv, men om min pojkvän skulle vilja göra nånting som går över min gräns skulle jag inte heller vilja att han skulle gå till en annan tjej för att få det. Om jag vill göra något som är långt över hans gräns och han inte vill, skulle jag släppa det. Om det verkligen var nåt avgörande för hur bra vi upplever sexlivet får vi ju ta en diskussion och se om vi verkligen ska fortsätta vara tillsammans.
Tycker ni att det är att kuva varandra? Alla är ju olika och har olika syn på förhållanden, personligen är sex mitt sätt att visa kärlek till någon (kanske lite omodernt), att visa en person att han är speciell, och jag skulle därför bli väldigt sårad om min pojkvän inte tyckte att det räckte och gick till nån annan för "komplettering". Det krävs ju självklart att båda har samma syn på förhållande och sex, och om båda är överens, ser ni som är mer sexuellt "fria" det som att vi är kuvade? Det är inte det att jag tycker illa om att min pojkvän kan attraheras av andra, jag själv gör det, jag kollar på porr, jag ser inga problem med att han gör det, men själva interagerandet ser jag som ett svek. Det här kanske blev jättesnurrigt, fattar ni min fråga/poäng?
Hej Elvaralinde.
Nej. Jag raljerade som sagt. Men jag tycker att det är roligt att du vänder på rollerna och försvarar ditt sätt att leva mot den här horan.
En del släpper inte som du sina sexuella drömmar för sin partners skull.
Det du beskriver är ett hänsynstagande som jag tycker låter väldigt kärleksfullt. Men en relevant frågeställning kan ju vara vart du drar gränsen?
Vill din partner bara ha missionären och inget annat, om din partner inte tillfredställer dig, om din partner börjar köpslå, om din partner vill förändra dig?
I nuet är det kanske OK, men efter 10 års äktenskap, med barn och sociala krav, vart är ni då? Är sexuell trohet verkligen det viktigaste i er samvaro eller är att fungera socialt som ett par viktigare?
Du skriver själv att du skulle kunna ifrågasätta en relation där de sexuella förväntningarna inte uppfylldes. Alla känner sig inte ha råd med den friheten?
Sen finns det sånna som jag som inte bryr mig så mycket om den biten, om min partner har sex med någon så är jag glad att hon/han har kul.
Sen finns det säkert massor med andra varianter.
Det jag raljerade om var väl mest att som man ska man ha vissa åsikter för att platsa i vissa kretsar av kvinnor annars är man våldtäktsman/förtryckare/olämplig på alla sätt och vis.
Det finns män som är väldigt grabbiga, som liksom du surfar porr och som gillar att stöta på tjejer i tid och otid och jag tycker inte de ska behöva skämmas för det?

Tyvärr lever vi i en kultur där de ofta dumförklaras och anses som känslomässigt mindervärdiga, okunniga och av nån anledning kopplas deras naturliga sätt att vara ihop med kvinnoförtryck?
Snus-Pelle är fortfarande Snus-Pelle även om han är smart nog och lär sig att sätta på sig kostymen och lär sig att stöta på tjejer på ett lite mer sofistikerat och intressant sätt. Jag gillar Snus-Pelle i vilken form som helst.
Sund normal man liksom.
Det jag blir störd på är de män som inte kan umgås normalt med tjejer utan ska smyga med att de gillar oss för annars kan de uppfattas som Snus-Pelle och han är ju efterbliven och knölaktig för det har deras flickvänner sagt och underlåter inte att terrorisera dem varje gång de spanar in en snygg tjej.
De killarna blir ju helt neurotiskt förvridna i sitt umgänge med tjejer.
De brukar också i min erfarenhet bära på de mest extrema perversionerna
Lite surrigt och snurrigt så du ser, inte bara du som tycker du är snurrig.
Kram