Citat:
Ursprungligen postat av Vänlige Viktor
Frågan var seriös.
Ingen som vill berätta om hur det går till (gick till) när ni träffade någon som ni föll för och hur han tog det när bomben small.
Eller pejlar man in sådant lite snyggt innan och briserar bomben endast om man tror det kommer att gå hyggligt bra?
Naturligtvis också det jag frågade, vad göra om han inte kan ta det (vilket jag skulle gissa är ett normalfall hos Svenssonkillarna därute) och man verkligen skulle vilja fortsätta att ha honom dvs inte ett ons.
/VV
Alltså jag faller ju för folk hela tiden...
Det har vart en saling blandning. De jag varit räddast att berätta för som t.ex. en vacker tjej som var väldigt oskuldsfull ryckte bara på axlarna när jag sa det. Hon var jättekär i mig och brydde sig inte alls om att jag jobbade så länge jag tillbringade så mycket tid jag kunde med henne.
Hon var nästan oskuld så jag var superrädd att hon skulle bli helt chockad men hon tog det hur coolt som helst.
Med andra har det vart lite varierande reaktioner. En del har gråtit, en del andra har inte förstått vad de rör sig om från början, en del har velat veta så mycket som möjigt men ingen har någonsin dragit sig för att ha en relation med mig efter att de fått reda på det.
När jag var ungre trodde jag att jag var tvungen att sluta jobba om jag träffade någon (speciellt kristna killar) men nu har jag insett att det behöver jag inte alls. Det finns massor med folk som gillar en precis för den man är och det är faktiskt bara ett jobb.
Jag tror det beror lite på hur man själv lägger upp saker och ting.
Verkar man tveksam och "skäms" för den man är så är det nog lätt att folk försöker omvända en för de tror man inte gillar det.
Är man cool med sitt jobb och vem man är så är det inte så svårt för andra att acceptera heller.
Jag har haft många, väldigt bra partners som älskat mig som jag är med eller utan jobb och det har aldrig tagit slut p.g.a mitt jobb utan helt andra orsaker.