Nyss pratat med en fd blivande kund av den mer jobbiga, rent av otrevliga sorten. En sån där som INTE gör mig glad. Som bara tar upp min tid. Det började med att han hörde av sig och ville träffa mig trots att jag bor 140 mil från honom. Han hade inte fattat att jag bodde så långt bort och att en tågresa tar ett dygn, dvs att det är flyg som gäller. Han ville jag skulle komma denna vecka på onsdag. Visst, det skull funka för mig. Kul att få åka till södra Sverige och han skrev roliga mail.
Han fick mitt nummer och ringde mig. Ganska tidigt förstod jag att han inte var etnisk svensk. Han pratade svenska som en svensk. Men han använde inte språket som en svensk. Svenska män skryter inte om hur bra de är när de är helt nyktra. Han var bäst i sängen. Ja, enligt en fd flickvän så kunde han uppväcka en död kvinna med sina smekningar. Han var enligt honom själv snäll, omtänksam, otroligt snygg och inte minst ödmjuk som han så tydligt påpekade om och om igen. Jag riskerade att bli kär i honom när jag träffade honom. Men, men - det där var inget som hindrade mig från att träffa honom. En del "o-svenskar" är ju på det där viset. Verkar ha något behov av att snacka på det där sättet - även märkt det hos många adoptivkillar jag träffat. Speciellt de som liksom han är kortare än mig och fyrkantigt småtjockt kompakta. De kör med en bufflig machoattityd. Låt de hållas, tänker jag. Huvudsaken de är trevliga och snälla. Mår de bra av att vara så - ja, då får de väl vara så.
Jag hade i mailen sagt att han betalade flygresan (dyrt) och att det kostade si och så att ha mig där. Pengar var inga problem enligt honom. Killar som bor i södra Sverige och säger att pengar är inga problem samt har utländsk bakgrund ger mig vibbar om att pengar är ett problem. Inte nödvändigtvis att de är fattiga, men att de gärna vill pruta och förhandla. Slingra sig. Varit med om det så många gånger att jag ser en tydlig trend. Kalla det fördom, jag kallar det visdom.
Jag letade fram några lämpliga flygresor och det var där han visade sitt rätta ansikte. Det visade sig (precis som jag trott) att han inte var etnisk svensk. Och jag tänkte - nu ska det börja tjafsas om pengar. Mycket riktigt. När jag sa att du har väl inte glömt vad det kostar att få besök av mig så han att sånt ville han inte tänka på. Vi skulle ju älska - inte ha sex. Varför tänka på pengar när man ska älska? Priset kunde vi prata ihop oss om när jag kom ner (läs pruta och tjafsa). Jag sa att det gick jag inte med på. När vi kom tilll momentet då han skulle betala biljetten på flygbolagets sajt (jag var inloggad och bad om hans kortnummer) så tyckte han att jag skulle betala de 7-8 000 kr själv. Jag skulle jag få dem av honom när jag kom ner (jo, tjena). Va, litade jag inte på honom? Trodde jag inte på hans ord? Precis de formuleringarna brukar användas av de som man absolut inte ska lita på....
Att jag skulle åka 140 mil utan att vara säker på att få flygbiljetten och mitt arvode är helt otänkbart. Andra killar jag besökt har snällt betalat min biljett. Antingen har jag fått deras kortnummer eller så har de fått info om mig och kunnat köpa en biljett. Jag anade tidigt att han nog inte var den typen. De som flugit mig kors och tvärs över landet har varit konkreta, bestämda. Vi har gått sida vid sida i planeringen. Men denna kille ville hellre prata om hur bra han var istället för att engagera sig i flygtider.
Jag vet vem han är. Känd. Rik. Hur jag vet vem han är? Han skickade privata bilder på sig själv under telefonsamtalet. Men jag tänker inte sätta dit honom. Det är inte min uppgift. Men en sak är säker - otroligt snygg är han inte om ni undrade över just den frågan. Inte alls.
Citat:
Ursprungligen postat av Oggegbg
Var lite luddigt av mig. Men bryr ni er om utseendet i något fall?
Nej, jag bryr mig inte om hur en kille ser ut även om jag nämnde killen utseende ovan. Men det har mer att göra med hans fantastiska självbild och min irritation. Kort eller lång, tjock eller smal, snygg eller mindre snygg - huvudsaken att han är glad och kåt.