Citat:
Ursprungligen postat av Claudia
Men OK, jag är extremt självgod och narcissistisk. Inga problem med att se det ibland, grejen är att det är min drivkraft i mycket. Jag behöver det, det är en "klara av"-attityd. Jag tänker vara den där som överlever när fartyget sjunker, tänker bli den där vackra självständiga personen, kan ta smärta, kan ta ensamhet, kan fixa vad som helst. Det funkar för mig.
Det var väl ungefär det jag trodde.
Men även om det du skrev (och jag har sett en hel del annat du har skrivit i och med att ha gått igenom varenda sida av tråden nu), så... Jag vet inte, men intrycket jag får är en smått orealistisk cynism angående män överlag från ditt håll. Kanske är det en bieffekt av sysselsättningen du har valt.
Förvisso kan du ju neka och hävda att du säger bara det du säger för att "tillrättanvisa" diverse cp:n som ska gnälla i tråden, men det jag tänker på nu handlar mer om varför du väljer att säga just de sakerna du säger när du gör detta.
Missförstå mig rätt nu, för jag vet själv hur stolpskott som dessa är extremt tacksamma att förnedra med tanke på att jag själv får utstå en del påhopp i och med att jag inte rättar mig efter flashbacks manliga ryggdunkarförening samt att jag är en jävligt intelligent person som vet att han är det och att han är självgod nog att gnugga det i ansiktet på andra, trots alla broar som det bränner.
Men av det du har skrivit om din egna förträfflighet i samband med diverse verbala "smackdowns" så tycker jag mig ha sett ett ganska arketypiskt tema, nämligen hur du själv skulle vara bättre men enbart i relation till andra. (förenklad och grovhuggen summering: "Jag har av min sysselsättning lärt mig att fitta och bröst har makt över alla män, och jag skulle kunna få alla som kritiserar mig på fall" etc. etc.)
Och jag antar att det förmodligen är där som jag höjer lite på egna ögonbrynet, med tanke på att när jag själv demonstrerar mitt mer självgoda jag så handlar det om aspekter som helt enkelt inte har med andra människor att göra samt hur trivial och betydelselöst det egentligen är angående vem som kan lyckas knulla med vem, vem som har mest pengar på banken, vem som är mest omtyckt/populär etc. etc. Och allt detta utan att behöva passa in på de kriterier som definerar en renodlad narcissist.
Så jag antar att det är det som fick mig att börja misstänka att din attityd förmodligen var en "klara av"-attityd som du har. Och på sätt och vis är det väl lite synd (enligt min åsikt då), för steget brukar inte vara långt ifrån att individen behöver attityden bra mycket mer än vad attityden behöver individen (om du förstår vad jag menar).
Fast nu är detta rätt personliga frågeställningar och som jag ser det är sannolikheten ganska liten att du skulle kommentera vidare kring dem, och även om du skulle göra det så är sannolikheten ganska liten att du skulle vara fullkomligt ärlig. Men det är så mina tankegångar ser ut just nu, och om man ska summera dem så är det väl i princip ett frågetecken kring varför det du säger (även om det bara är menat som lite halvseriöst dissande av skitnödiga kritiker) ofta handlar om hur du är i relation till andra istället för hur du bara är utan vare sig hänsyn eller tanke på det står i relation till någon annan människa i världen.
Citat:
Ursprungligen postat av Claudia
Alla hamrar in "you are not special, you are not a beautiful or unique snowflake" i huvudet på mig. Ärligt om 50-100 år vem kommer minnas mig? En i mängden av de som det här systemet käkade upp och sket ut. Men de tankarna kan ju inte få en att inte se nuet, agera i nuet och vinna sina fighter eller hur?
Tycker du det?
Jag vet inte om jag håller med riktigt. Jag har inga problem med att acceptera att jag inte är en vacker och unik snöflinga, för när allt kommer omkring så tar det inte direkt bort alla mina goda anledningar till att vara så självgod som jag är.
"Objektiv skönhet" existerar inte, och när allt kommer omkring så är vi alla samma ruttnande organiska materia som allt annat levande. Men det ser inte jag som någon vettig anledning till att inte försöka vara något mer än det.
Sen om det i slutändan bara visar sig vara ett sisyfosarbete så spelar inte det mig någon roll, för jag är död då och oförmögen att bry mig.
Citat:
Ursprungligen postat av Claudia
Klart en del retar sig på det för jag kan bli extremt överlägsen i min attityd när jag börjar gränsa. Bättre att de retar sig på det än sårbarhet. Sårbarhet sparar jag liksom till folk jag litar på och tycker om. Inte främlingar på internet

Att ens öppet säga att man är hora (om än anonymt) tolkar en del som en svaghet liksom.
Jo förmodligen, men som du kanske har förstått så är jag inte en av dessa.

(eller det kanske du egentligen inte har, för risken finns ju att du är så pass cynisk när det kommer till "främlingar på internet" och män överlag, men det är en "risk" jag inte ser några problem med att ta)
Och angående att vara just hora som sysselsättning är inget jag per definition kopplar till en viss sårbarhet/svaghet. Även om jag givetvis inte blundar för att en hel del utsatta och sårbara människor just väljer eller blir tvingade till denna sysselsättning. Metaforiskt kan man väl säga att jag ser det som att det KAN vara ett "symtom" på "sjukdomen", inte att det måste vara själva "sjukdomen", om du förstår vad jag menar.
När det kommer till din sårbarhet så, tja jag känner att jag redan har spekulerat en massa kringliggande det redan, och eftersom att du inte diskuterar sån med främlingar på internet, samt att jag sitter i en position som lider av markant informationsbrist så väljer jag att inte spekulera närmare pudelns kärna. Inte i nuläget iallafall.
Citat:
Ursprungligen postat av Claudia
Ah, lite förklaringar på ett dumt utalande jag gjorde

Mjo, men som du kanske märkte så gav det bara upphov till fler funderingar och frågetecken.
Det är bara sån jag är, antar jag, när jag instinktivt ser att de flesta "svar" inte är till för att avsluta funderingarna utan för att bygga vidare på dem.