Hon är fortsatt snäll och trevlig. Innanför dörren byter vi några spanska artighetsfraser och kramar om varandra som farväl. Så går hon fram till dörren och lyssnar vaksamt efter ljud från trappuppgången.
-Nu, nu kan du gå.
-Tchau, tack för allt. Säger jag och slinker ut genom dörren.
Jag möter ingen i trappan och ingen på gården, håller förresten en skolbok under armen för att se ut som jag varit och studerat hos någon, vilket på sätt och vis är helt korrekt. Så, ut genom entrédörren och ut på gatan. Tillbaka i det vanliga livet igen. Även om just sexet var tämligen uselt känner jag mig lugn och tillfreds på något vis. När jag promenerar vidare i den tidiga sommarnatten har solen gått ner men det är fortfarande ljust. Nattkylan har inte fått tag om staden ännu och jag njuter ändå av livet.
Tänker att… jag gjorde det, jag vågade, det var långtifrån bra sex, det måste ha varit det näst sämsta jag varit med om. Men, som upplevelse... Jag kommer aldrig att glömma det här, kommer aldrig att glömma henne. Hon var en snäll glädjeflicka som gjorde så gott hon kunde. Det kanske hade gått bättre om jag varit en stygg pojke istället, men jag kunde inte förmå mig till det. Hon var såå vacker.
Men, hon kommer att glömma mig. För henne var det väl bara en kväll på jobbet. Hon kanske också känner sig lite misslyckad. Hon kanske tänker att här är jag, en kroppsligt fullkomligt fulländad tjej, söt, snäll och trevlig. Gör allt jag kan för att det skall bli en skön stund, och så reagerar han knappt… Nej, det kanske hon inte tänker trots allt, de flesta som träffar henne måste naturligtvis reagera som man brukar.
På vägen hem kör jag med taket nere. Det börjar bli mörkt men himlen är fortfarande blå. Det kyler på lite, trots full värme i kupén. Jag tog inte med nån jacka så jag låter kylan bita lite i armarna, det gör mig inget, det är här och nu jag lever och jag vill inte isolera mig från elementen.
I stereon sjunger Shakira på spanska, smäktande och känslosamt:
Eres tú mi sol…
Eres tú amor…
Det kommer en tår när jag tänker på henne i sin lägenhet. Jag ångrar ingenting men förbannar mig själv för den tönt jag var.
-Nu, nu kan du gå.
-Tchau, tack för allt. Säger jag och slinker ut genom dörren.
Jag möter ingen i trappan och ingen på gården, håller förresten en skolbok under armen för att se ut som jag varit och studerat hos någon, vilket på sätt och vis är helt korrekt. Så, ut genom entrédörren och ut på gatan. Tillbaka i det vanliga livet igen. Även om just sexet var tämligen uselt känner jag mig lugn och tillfreds på något vis. När jag promenerar vidare i den tidiga sommarnatten har solen gått ner men det är fortfarande ljust. Nattkylan har inte fått tag om staden ännu och jag njuter ändå av livet.
Tänker att… jag gjorde det, jag vågade, det var långtifrån bra sex, det måste ha varit det näst sämsta jag varit med om. Men, som upplevelse... Jag kommer aldrig att glömma det här, kommer aldrig att glömma henne. Hon var en snäll glädjeflicka som gjorde så gott hon kunde. Det kanske hade gått bättre om jag varit en stygg pojke istället, men jag kunde inte förmå mig till det. Hon var såå vacker.
Men, hon kommer att glömma mig. För henne var det väl bara en kväll på jobbet. Hon kanske också känner sig lite misslyckad. Hon kanske tänker att här är jag, en kroppsligt fullkomligt fulländad tjej, söt, snäll och trevlig. Gör allt jag kan för att det skall bli en skön stund, och så reagerar han knappt… Nej, det kanske hon inte tänker trots allt, de flesta som träffar henne måste naturligtvis reagera som man brukar.
På vägen hem kör jag med taket nere. Det börjar bli mörkt men himlen är fortfarande blå. Det kyler på lite, trots full värme i kupén. Jag tog inte med nån jacka så jag låter kylan bita lite i armarna, det gör mig inget, det är här och nu jag lever och jag vill inte isolera mig från elementen.
I stereon sjunger Shakira på spanska, smäktande och känslosamt:
Eres tú mi sol…
Eres tú amor…
Det kommer en tår när jag tänker på henne i sin lägenhet. Jag ångrar ingenting men förbannar mig själv för den tönt jag var.
Gillar!... kul att få inblick i hur nervösa en del kan känna sig, är ju sånt man inte tänker på eftersom man själv är så nervös *fniss fniss*...