Skrivet till mig av en anonym person med begäran om att publiceras här och det tycker jag historien är värd. Dels ger det en god inblick i hur just en ”en horas vardag” kan vara och dels visar den att det här med att vara träffa en glädjeflicka, inte alltid är så "enkelt" som man kan tro.
Mvh Ulf
Historien är lång och blir därför uppdelad i flera delar, så här börjar den:
__________________________________________________ _____________
Vet inte riktigt hur det hela började men sex har alltid varit en skön del av mitt liv och utan att vara speciellt ”erfaren” så ger ett enkelt överslag att jag måste väl ha haft sex sisådär en 1500 gånger åtminstone. Men, men, det har alltid varit i ”vanliga” förhållanden. Så, jag bar på en dröm att någon gång få träffa någon bara för att ha sex och inget annat runt ikring. Om det var riktigt klokt eller inte går säkert att diskutera både för och emot men det var så jag tänkte.
För om jag har en dröm som ligger inom rimligheternas gräns så vill jag gärna försöka förverkliga den. Så, jag har försökt vara flitig och seriös på de svenska knullkontakt och bodycontact-sidorna, men, men. För en vanlig medelålders Svensson fungerar de helt enkelt inte, så är det bara, det är nu konstaterat. Jag skulle kunna skriva mycket, mycket mer om mina erfarenheter där men det är en helt annan historia. Kort kan jag bara säga att möjligen kan en gudomlig alfahanne lyckas där men han kommer å andra sidan att lyckas var han än befinner sig.
Nåväl, jag satte en dead line. Hade inte kk och bc lett till något innan ett visst datum, ja, då måste jag söka mig till ett proffs, en hora. En tanke som jag tidigare inte riktigt har tyckt om. Utan att egentligen ha tänkt efter har jag slentrianmässigt tänkt att en hora är något man egentligen inte vill ta i med tång.
Men av en slump såg jag tråden ”en horas vardag” som Claudia skapat här på Flashback. Och jag fascinerades av henne och hennes kollegors vältalighet och intressanta argumentation. De är ju inga horor, de är glädjeflickor, tänkte jag. Jag tänkte också på Strindberg: Jag köpte min kärlek för pengar, för mig var ej annan att få. Vilket fick mig att börja fundera över sexköpslagen vi är unika med i Sverige. Vad skall de riktigt fula, vanskapta eller handikappade göra för att hitta sex? Om de inte klarar det, skall de då tvingas bli kriminella?
Jag tänkte också att, varför skall en fri begåvad kvinna, eller man, inte kunna erbjuda någon annan människa en viss typ av njutning utan att kunden blir kriminell. Skall bara en viss typ av njutning vara laglig medan en annan inte är det. Jag förstår den grundläggande tanken med att förbjuda sexköp i den mån att många (?) i Sverige tydligen gör det mot sin vilja, ja, säljarna alltså. Och därför skall alla dras över en kam. Jag tycker inte den argumentationen håller. Å andra sidan kanske situationen är rätt ok som den är nu. Det finns, vad jag vet, inga stora bordeller där andra blir rika på tjejers jobb. Duktiga tjejer klarar idag med modern teknik att bli sina egna företagare och om allt sköts diskret så går allt bra. Är det kanske det som är andemeningen med lagen?
Nu hade jag plötsligt ytterligare ett argument för att söka mig till en glädjeflicka, inte någon hora. Jag ville veta hur det var, på riktigt, själv, huva vad spännande, mycket pirr i magen, Jag är ju ingen äventyrare precis, skall jag verkligen…? Att hitta tjejer visade sig inte vara så svårt. Först trodde jag gott om dem alla, blåögd och dum som jag är. Därför vill jag passa på att lägga ut en varning, hon som kallar sig Lena Het eller Lena Hot är en bluff och kommer att försöka blåsa dig på pengar. Hon lyckades blåsa mig på några hundra innan jag fattade läget.
Vid nästa kontakt hade jag därför skärpt sinnena. Och jag fick dåliga vibbar vid kontakt nummer två. Den kändes skum helt enkelt och avbröts.
Tredje gången gillt heter det ju och tredje gången kändes allt trovärdigt, ärligt och äkta. Pulsen steg. Vågar jag verkligen detta? Alla kontakter jag tagit där det just pratats om att köpa något gjordes därför med kontantkortstelefon som köpts kontant, laddats kontant, aldrig är påslagen i hemmet eller på jobbet, eller har varit på när andra elektroniska spår kan lämnas i dess närhet av kontokort eller min andra telefon. Nojig, jag? Absolut.