Hur många här har raderat ut hela sin privatekonomi?

Hmm, tur att man inte har någon familj. Hade allt skitit sig nu så hade det enbart varit jag som hade behövt ta smällen. Svårare att vara lika kall ifall även är ens nära och kära som drabbas.

Japp.

Är det verkligen ingen annan än jag som har begått dumheter och riskerat allt. Om man inte har gjort det själv så måste man väl känna någon som har bränt sig hårt ekonomiskt?

Skulle vara trevligt att få höra lite anekdoter så att denna tråd inte bara faller ihop och dör.

Intressant att höra dina erfarenheter. Tror det är svårt att hitta liknande, de flesta är helt enkelt för fega.

Bl a jag - det närmaste jag kommit att "krascha" är att ha köpt en hel del aktier i påstådda bluechips och fått sälja senare till en spottstyver av värdet... Så jobbar en äkta fegis vettu. Har lärt av en polare, han sa att enda gången han haft sömnproblem är när han hållt på med optioner :-)

Hehe, men det finns ju alltid medicin.

Fast det kan ju sluta som för John Ausonius med, som för närvarande troligtvis är mest känd under namnet lasermannen.. (fan tror jag har hittat den perfekta avataren där föresten)

Min morsa drev eget företag i början på 90talet. Det gick väl ganska bra fram till den stora bubblan sprack. Då sket sig allt. Allting slutade med att hon konkade, fick runt 1 miljon i skulder och satt i skiten så att säga. Mormor och morfar stod som säkerhet på lånen, fick sälja sitt hus och vi sålde vårat.

Efter det fick hon jobba som ett svin för att ha råd att överleva med tre barn, ensamstående. Det resulterade i att hon blev utbränd, fick en mindre hjärnblödning och blev sjukskriven. Nu har hon varit sjukskriven i 7 år och är på väg tillbaka till arbetsmarknaden, men det går sakta kan jag säga. Det blir helller inte bättre med tanke på hur FK behandlar folk, deras misstag är verkligen ödesdigra.

För henne har misstaget att starta företag vid den tiden varit ödesdigert, det ha förföljt henne hela livet. Idag har skulderna med ränta kommit upp i 1,6 miljoner, en skuld hon aldrig kommer kunna betala av.

Kan säga att jag känner mig rätt skuldbelagd som krökade upp mängder med pengar jag fick av morsan när jag var ung, känner att jag står i skuld idag och försöker hjälpa till så gott jag kan. Men hon är jävligt stolt och vill inte ta emot pengar, hon har jobbat hela livet jävligt hårt och alltid tjänat pengar. Själv känner jag bara bitterhet för att jag inte kan hjälpa henne mer.

Har iof aldrig varit i den situationen men jag har legat rätt illa till ekonomiskt ibland och ibland jävligt bra ekonomiskt. Men jag sa till mig själv att psykologiskt utvärdera de två olika situationerna och det som fick mig att börja tänka var det faktum att jag faktiskt inte mådde sämre när jag låg illa till ekonomiskt än när det var bra så att säga.

Jag satt och tänkte efter när jag var i dålig ekonomisk situation, mår jag verkligen sämre nu än när jag förut hade pengar, slutsatsen blev nej.

Jag vet egentligen inte varför men jag blev lugn i kroppen, jag hade inte ens roligare när jag tänkte efter. När jag hade pengar tänkte jag samma, mår jag bättre av detta än när jag inte har pengar, det konstiga var att svaret blev nej för jag gjorde ju inget annorlunda iaf.

Det positiva var att när jag inte hade pengar så söp jag mycket mindre också så jag mådde bättre och tränade mer än när jag så att säga har pengar och slänger på diverse skit bara det är en fin etikett.

Nuförtiden har jag ju pengar men jag bryr mig egentligen inte om det, om det står Bollinger på flaskan eller om det är något mousserande skit så är det samma sak för mig, skillnaden i smak är så jävla liten att priset inte spelar någon roll osv.

Ligger man med miljonskulder i bagaget så ser jag ingen anledning till att rätta till det, en skuldsanering i en fyra fem år och sen får man väl se vad det ger. Finns ju för vissa ingen möjlighet att komma på fötter för det finns inga jobb som ger så stora pengar när man är desperat och sitter i en sån situation. Men har man stora skulder till kriminella personer så är det klart att man svettas, det är dock en annan sak.

Själv har jag i princip inga räkningar förutom hyran och jag vill inte dra på mig massa skit, ett tag hade jag dyra telefonab, höga försäkringar osv tills jag en dag sa upp allting och genast blev mycket rikare. jag började förstå hur jävla mycket skit jag betalade som jag aldrig skulle behöva nyttja. Försäkringsbolag kan verkligen suga pengar utan att ge något tillbaka. Blev bestulen på en jävla jacka i min lägenhet, dyr jävlen men när jag kontaktade försäkringsbolaget så var det mitt eget fel, plus att självrisken var så hög iaf.

Jag börjar förstå varför försäkringsbolag går så jävla bra och det känns bra idag, då jag knappt har några räkningar, betalat av diverse lån och aldrig får några obekväma brev, det känns bra i själen och psyket.