Vilken film ska du se nu och varför? v2.0

Få filmer har väckt lika mycket uppmärksamhet och hat, ilska och ännu mera hat som Salò, Pasolinis angrepp mot fascismens Italien med Marqis de Sades roman som hjälp. I högstadiet då jag samtalade med en speciallärare som jobbade med en närstående vän till mig halkade jag in på ämnet "chockcinema" som jag var ytterst fascinerad av på den tiden. Till min alltför stora förvåning berättade lärarinnan att hon sett Salò, på bio till och med och hade en del kuriosa att berätta. Bland annat att man kunde lösa ut biobiljetten och få pengarna tillbaka efter en hel del vädjan från personalen att avstå från kvällens evenemang.

Hon såg filmen ändå och den satte djupa spår i henne, som med tusentals andra som vågat sig på att ge sig i kast med underkastelse, tortyr och grova sexanspelningar av våldsam karaktär. Bortom dessa faktorer är det en film långt ifrån det man ser på skärmen. Vad det är ska jag berätta längre ner.

Donatien Alphonse François de Sade som hans fullständiga namn var levde under 1700-talet som författare i Paris. Redan under sin egen livstid hade han en skara mindre beundrare som tyckte om att läsa hans erotiska äventyr som oftast var mer vågade för tidens anda och ännu idag, 300 år senare anses hans verk obscena och stötande. Det som gjorde de Sade till en sådan författare han kom att bli är hans sätt att avhandla annorlundare former av kärlek, sex och levnadsskap än vad fransmännen var vana vid, vilket gav upphov till smuggling av hans böcker och till slut fängslades han. För det slutade hans skrivande inte och i fängelset skrev han, enligt myten ned Sodoms 120 dagar på pappersark med sina egna exkrementer. Mera av detta kan skymtas i Quills där en väldigt bra Geoffrey Rush gestaltar markisen.

Pasolini valde att ta sig an krigstidens Italien som skådeplats för sitt drama där 4 högre uppsatta officierare rövar bort en bys flickor och pojkar i övre ungdomen. Resan går till en avlägsen herrgård där en pianist och en prostituerad står för underhållningen. Kvinnan (den prostituerade) berättar om sina egna upplevelser från barndomen till kvinnoåldern, övergrepp och förnedring av uppsatta personer.
Allt detta lyssnar officierarna på tillsammans med ungdomarna medans några allt eftersom blir till sig i byxorna och tar till flykt till närbelägna rum där dom får utlopp för sina lustar.

Efter en tid börjar det hela gå mer överstyr med hårdare former av våldsövergrepp som överskrider all mänsklig närvaro hos officierarna som är förblindade av åtrå och hur dom sporrar varandra till allt värre saker. Nu kommer jag till den delen där jag ska försvara mig från eventuella påhopp om varför jag tycker filmen tilltalar mig till den grad så att jag rangordnar den som en av världens bästa filmer för min egen del. Däremot till en början såg jag bara vad den hade att bjuda på "utseendemässigt" i min ungdom, jag fascinerades av alla övergreppen och gillade helt enkelt våldet och omänskligheten. Nu då man har växt upp har man vänt på myntet och skymtar en helt annan sida av filmen då man själv växt som person och människa har filmen såväl växt enormt inom mig.

Efter recensionen på Cannibal Holocaust nämnde KLK (en användare på forumet där jag publicerade texten) Salò som jag var snabb med att kommentera i en ganska utdragen text men jag ska utveckla samma tankar lite närmare. Först och främst går den ut på att förlöjliga fascismen i Benito Mussolinis framfart, genom att ta till så hårda tag som möjligt. I praktisk grad underkastar han hela fascismens filosofi genom att låta dom som underkastar andra i praktiken bli underkastade av sina egna lustar som det framgår i filmen.

Och på tal om lustarna och den mänskliga sexualiten som sätts på spel här blossar många upp likaså, men Pasolini visar upp dolda sexuella ämnen som nuförtiden inte är så pass tabu men sodomi, parafili och mycket mera rymms här. Likt i Brokeback Mountain måste officierarna här ta sig till flykt för att kunna finna njutning då samhället skulle klassas dom som monster. Nu blir dom även underkastade av samhället p.g.a. sexuell läggning och deras sätt att finna åtrå.

Här kommer den personliga punkten in för min del. Utan att gå in djupare så kan jag identifiera mig med officierarna i deras sätt att gömma sig från andra som till slut blir alltför påfrestande och frustrerande för dom själva. I dagens samhälle kan man ägna sig åt S/M eller dylika utan att klassas som konstig, men det kommer nog fortfarande eller om någonsin ses normalt med parafili, dentrofili eller dylikt som huvudkaraktärerna har. Likadant känner jag, frustrerad över att inte kunna få ut högsta möjliga njutning av sex för min egen del.

På så vis kan jag få mera utav filmen än eventuella "vanliga" åskådare som bara ser det obskyra. Men om nu Pasolini hade valt att plagiera boken rakt av hade troligtvis filmen aldrig fått komma ut på biograferna och ses som hårdare former av hårdporr. Boken innehåller (av det lilla jag läst) mera och grövre övergrepp, yngre ungdomar och allt för att uppröra läsaren. Markisen har lagt ner sin egen sexuella tvekamp i sina verk och hur han själv fick skymta undan med sin homosexuella läggning och sodomi som han utövade vilket han blev fängslad för.

Att Pasolini blev mördad efter filmens premiär har väl ingen som läst om filmen undgått att höra. Vare sig han blev det p.g.a. filmen eller av andra företeelser är ännu idag oklart och han som körde över honom med bilden den 2:a november 1976 säger att han är oskyldig. Pasolini hade redan fått katoliker och resten av kyrkan på sig, men Salò blev väl den slutgiltiga droppen som tog död på en i hög grad begåvad filmskapare.