Vilken film ska du se nu och varför? v2.0

Mari (Sandra Cassel) planerar att gå på en rockkonsert i New York på sin 17-årsdag tillsammans med sin vän Phyllis (Lucy Grantham). På vägen dit stannar de för att köpa knark av en ung man som står på gatan. Han tar med dem upp till en lägenhet där de blir inlåsta av fyra fångar som precis har rymt från fängelse. Nästa dag tar fångarna, ledd av mördaren och våldtäktsmannen Krug (David Hess), med Mari och Phyllis till en skog utanför New York där de våldtar och mördar dem.

Filmen är en typisk b-film. Fotot är halvuselt, skådespelarna är amatörer, manuset är taffligt och våldet är grafiskt. Jag minns att jag såg The Last House on the Left för väldigt länge sedan när jag var inne i skräckfilm men jag mindes inte så mycket av den. Jag såg sedan remaken när den kom och den är faktiskt inte helkass. Den största skillnaden mellan de två är att originalet känns skitigt och inte typisk medan remaken känns som vilken ny skräckfilm från Hollywood som helst. Skådespelarna i remaken känns verkligen som skådespelare som spelar psykopater medan skådespelarna i originalet känns som psykopater på riktigt.

Det intressantaste med filmen är David Hess som förutom spelar psykopatledaren också har komponerat musiken, samt hur kontroversiell den var när den kom. The Last House on the Left var Hess första film som skådespelare, innan hade han bara arbetat med musik och bl.a. skrivit låtar åt Elvis Presley. Musiken i filmen är varierande och ibland är den väldigt stämningsfull som när en ballad spelas under en brutal scen men annars känns den ganska malplacerad.

Filmen blev censurerad och t.o.m. förbjuden i vissa länder som t.ex. Storbritannien. Det dröjde ända till 2002 innan filmen fick en rating i Storbritannien. Att hitta en helt oklippt version är svårt även idag och det finns massor av olika versioner av filmen på DVD. Till och med på “oklippta” DVD:er finns vissa scener bortklippta.

The Last House on the Left försöker chockera tittaren med grafisk våld. Jag har hört om många som mår väldigt dåligt av filmen p.g.a. den jobbiga stämningen. Själv tycker jag att musiken förstör en hel del av stämningen när “hillbilly”-musik används. Mitt största problem med filmen är dock när den klipper mellan våldsscener och slapstickscener med två poliser som är helt ointressant och fånigt. Filmen blir t.o.m. tråkig efter lite mindre än en timme och det känns som en lång transportsträcka till slutet där det finns en hel del pinsamt dåliga scener där Maris lik rör sig bl.a. Något som dock är lite obehagligt är att skogsscenerna är filmade i samma stad som jag bodde i för cirka 10 år sedan.

Nej, The Last House on the Left är varken Wes Cravens eller David Hess bästa film och är ganska överskattad i skräckfilmskretsar. Det finns betydligt bättre, effektiva och berörande skräckfilmer och b-filmer från denna period.