Citat:
Inte för att jag direkt förstår vad ålder har med att man gillar äldre och udda filmer, vilka udda filmer tänker du på förresten? Vad hade det för övrigt med 90 Minutes in Heaven i filmen att göra som är en ny film?
Tror du kan lista ut min ålder när du ser när jag blev medlem
.
Kört en del svenskt de senaste dagarna, mycket genom öppna arkivet. Lära för livet (1976) av Carin Mannheimer. En miniserie om en till tiden strulig högstadieskola. Man får följer eleverna, lärarna och föräldrarna i en niondeklass i Angered. Väldigt pedagogisk men känns samtidigt relativt onyanserad och opartisk. Problemen med för trötta lärare, för stora och stökiga klasser, droger, alkohol, misär, fattigdom, utanförskap men också en hel näve värme och gemenskap.
Väldigt fin och plockar in lite av det mesta i ämnet man kan tänka sig. Gillar kontrasten "den nya läraren" men sina nyare idéer mot trötta gamla lärare som luften gått ur för flera år sedan, det var varmt.
Annars bara kul att se göteborgsmiljö och 70-tals tugg.
Bekännelsen (2001) verkade lovande, men utöver en del duktiga rollprestationer så var berättelsen lite för ytligt genomförd. Ett as vars fru ligger för att föda kommer i kontakt med ett estniskt par som är på genomresa. Han är sugen på esten men när hon inte vill går han för långt, råkar slå ihjäl mannen och kvinnan drunknar. Sen bölar han om hjälp resten av serien och drar alla "han bryr sig om" ner i skiten. Nu är det inte detta jag stör mig på för den historien är ju faktiskt grym!
Problemen och lösningarna löser av varandra, mycket som händer är irrationellt och ologiskt till händelseförloppet, det blir plastigt och oäkta. Fan jag som trodde på jackpot.
Gentlemen (2014) skulle se på filmen inför serien. Besvikelse här med. Yta, yta, yta som en annan kär gentleman i den litterära världen skulle ha sagt. Detta var väl ett mega fiasko? Man känner inte med någon karaktär för att ingen fördjupas! Vi hör backstories som inte tillger ett dyft mer än att bräka på med gentlemans livet. En 28-32 åring i en av huvudrollerna har:
-Rest till Paris och träffat några av landets mest framgångsrika och kreativa konstnärssjälar och spela jazz med dom några år.
-Haft ett förhållanden med en kvinna som ägs av en rikare man, men återkommer flera gånger genom livet till henne.
-Rest till Storbritannien och träffat en annan kvinna, för att sedan inse att hon är med i en organisation som smugglar pass till nazi-tyskland.
-Verkar varit med i sin brors ungdom och levt mods'are.
-Grävt efter guld under stockholms gator.
Alltså man gapar rakt ut när han går igenom sitt liv... Kunde varit 2-3 livshistorier och snubben har en fjunig musche.
Tusenbröder (2002) kollar atm för 1000 gången eftersom jag råkade bläddra förbi serien på ÖA igårkväll
. En av mina absoluta favoritproduktioner för TV i Sverige om man räknar bort filmelitens produktioner i svensk tv såklart.
Väldigt fin och plockar in lite av det mesta i ämnet man kan tänka sig. Gillar kontrasten "den nya läraren" men sina nyare idéer mot trötta gamla lärare som luften gått ur för flera år sedan, det var varmt.
Annars bara kul att se göteborgsmiljö och 70-tals tugg.
Bekännelsen (2001) verkade lovande, men utöver en del duktiga rollprestationer så var berättelsen lite för ytligt genomförd. Ett as vars fru ligger för att föda kommer i kontakt med ett estniskt par som är på genomresa. Han är sugen på esten men när hon inte vill går han för långt, råkar slå ihjäl mannen och kvinnan drunknar. Sen bölar han om hjälp resten av serien och drar alla "han bryr sig om" ner i skiten. Nu är det inte detta jag stör mig på för den historien är ju faktiskt grym!
Problemen och lösningarna löser av varandra, mycket som händer är irrationellt och ologiskt till händelseförloppet, det blir plastigt och oäkta. Fan jag som trodde på jackpot.
Gentlemen (2014) skulle se på filmen inför serien. Besvikelse här med. Yta, yta, yta som en annan kär gentleman i den litterära världen skulle ha sagt. Detta var väl ett mega fiasko? Man känner inte med någon karaktär för att ingen fördjupas! Vi hör backstories som inte tillger ett dyft mer än att bräka på med gentlemans livet. En 28-32 åring i en av huvudrollerna har:
-Rest till Paris och träffat några av landets mest framgångsrika och kreativa konstnärssjälar och spela jazz med dom några år.
-Haft ett förhållanden med en kvinna som ägs av en rikare man, men återkommer flera gånger genom livet till henne.
-Rest till Storbritannien och träffat en annan kvinna, för att sedan inse att hon är med i en organisation som smugglar pass till nazi-tyskland.
-Verkar varit med i sin brors ungdom och levt mods'are.
-Grävt efter guld under stockholms gator.
Alltså man gapar rakt ut när han går igenom sitt liv... Kunde varit 2-3 livshistorier och snubben har en fjunig musche.
Tusenbröder (2002) kollar atm för 1000 gången eftersom jag råkade bläddra förbi serien på ÖA igårkväll
. En av mina absoluta favoritproduktioner för TV i Sverige om man räknar bort filmelitens produktioner i svensk tv såklart.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera