Nationella prov i svenska B - Relationer och starka band

Jag anser att ensamhet inte är en alltför positiv egenskap

Den botliga ensamheten är väl positiv?
Om man är botligt ensam så strävar man efter relationer!

Den obotliga ensamheten tänkte jag kunde vara att du är den individ du är. Det finns ingen annan som du, just därför kommer du alltid vara en sorts ensam.

H*lvete
Hårda gränser!
Det är ganska svårt att hålla det exakt på sekunden...
Hur mycket man än övar så blir ens redovisning annorlunda varje gång ju

Glömde det helt! Tackar

Idag gäller det. Ska ha redovisningen nu i eftermiddag får se hur det går. Är riktigt nervös. Problemet är att min redovisning växlar mellan att ta mellan straxt över 5 min och 6.30 per gång j ag försöker redovisa. Men nåja det får gå som det går. Borde få ett G och kanske ett vg.

Lycka till!

Jo. Nationella provet är ett politiskt prov, ett prov som politikerna och skolledningarna landet över kan vifta med när de skryter om hur allmänbildade svenska gymnasieelever är. Nationella prov är pretentiösa icke-prov som gömmer sig under en skitviktig mask av rigorösa kontroller. Icke desto mindre så ingår det i kursen och sålunda innebär ett missat nationellt prov att du inte tillgodogjort dig kursens alla delar och kan därför inte få något annat betyg än ett IG, även om du fått genomgående MVG på resten.

Däremot så är det allmänt vedertaget att man inte ska kunna sänka sig genom ett dåligt nationellt prov, bara höja sig. Detta under förutsättning att man går dit och gör det. Så är åtminstone teorin, enligt en vän till mig som jobbar som gymnasielärare i Svenska/Historia.

Det är bara att böja sig och vända upp röven...

// Roger P.

Stämmer inte helt där, med att missat nationella = IG
Jag mailade för något år sedan till skolverket och frågade ifall man kunde vägra göra ett nationella prov. Då fick jag svaret att det är upp till läraren vad du får för betyg, ifall läraren anser att han/hon inte har tillräckligt med underlag för att ge dig ett bra betyg så kan du ju inte få det betyfet. Men ifall du har gjort alla prov, uppgifter osv. så ska det inte spela någon större roll ifall du missar nationella.

Edit:
Lyckades hitta mailet, det låg långt bak i inkorgen. Här är svaret:

Om du väljer att inte göra provet kan läraren inte bedöma dina kunskaper
utifrån det alls.

Om läraren har tillräckligt med underlag för att sätta ett betyg utan att du
gör provet, så måste han/hon göra det. Men om det är nödvändigt för läraren
att se hur det går för dig på det provet, för att han/hon ska kunna veta
vilket betyg som är rätt att sätta, så måste du göra provet för att få ett
betyg.

Det som kan hända är att läraren helt enkelt inte sätter något betyg alls på
dig i den kursen.

Petimätern i mig säger att det är - ungefär - samma sak som att inte bli godkänd, då inget betyg alls åtminstone inte är ett godkänt betyg.

Slutsatsen blir då att det är bättre att asa sig iväg och göra provet och åtminstone ta ett G- än att skippa provet och riskera antingen IG eller inget betyg alls.

// Roger P.

Du lyckades hoppa över poängen med inlägget:
Om läraren har tillräckligt med underlag för att sätta ett betyg utan att du
gör provet, så måste han/hon göra det.

Men jag håller helt klart med dig om att man ska gå till provet, speciellt ifall man ligger på gränsen, man har inget att förlora.

Hur låter detta?

"Relationen till mig själv". Jag vet dock inte riktigt vad som skulle tänkas vara med i den titeln. Skulle man kunna tala om sin relation till sig själv när man var liten, hur man trodde att man var bäst på allt och sen helt plötsligt blev allt åt helvete när man blev äldre?

Ge mig tips till rubriken!

Tycker det låter spännande med en sådan rubrik. Men det blir ju vad man gör det till...

Du kan fråga dig varför det blev ett helvete när man blev äldre.

Jag har en teori.
När man är liten inser man inte att man är en individ. När man inser det lär man känna en ensamhet som alltid kommer vara ensam, som det står i häftet "Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet"

Du inser även att du kommer att dö någon gång när du blir äldre, när du är liten inser du inte att allting någon dag kommer ta slut.

När man liten har man inget ansvar, man handlar utan att tänka. När du blir vuxen känner du att världen är ett ansvar som du måste ta och du inser att allt är skit