Fan va synd Yeees, men kämpa på. Vet precis hur jäkla svårt det kan vara. Enda rådet jag har till dig är att försöka tänka exakt så här, och om du kan det och dessutom känner det i dig så kan det gå.
Det jag beskriver nedan är egentligen oavsett pokerspelar, travspelare eller bettingspelare.
Tänk dig det här som vilken dag som helst i ditt liv, du är fortfarande aktiv spelare dessutom.
Du sätter in 2000 kr på pokerstars, eller lirar en lången för 700 kr eller en dagens dubbel för 800 kr. Spelar ingen direkt roll, men vi fortsätter med pokerstars.
a) Dina 2000 kr tar slut alldeles för fort, du sätter in 2000 till...
b) dina 2000 kr förloras islutet av kvällen, inte på grund av utdragen process där du letar "rätt" händer att spela utan snarare pga av att du ett tag under kvällen hade 8000 kr och nu är 2000 kr inte värt någonting utan du tiltar bort dem på sista handen - i sängen bultar hjärtat och du inser återigen att du misslyckats, du drömmer om att bli spelfri och känslan just då är så stark att det känns möjligt att bli det.
c) Du stannar på 8000 kr, livet känns fantastiskt! Du ska träffa polarna på krogen snart och du kan spela vidare imorgon med en rejäl rulle. Morgondagen kommer och du fortsätter att träffa kort, nu har du 12 000 kr och du börjar tänka att poker är ju inte så svårt ändå. Dag 3 kommer, du går på en bad beat, nere på 7 000 kr och scenariot från punkt b) är väldigt nära. Det inträffar dessvärre också varpå ångesten är ännu värre, du har spelat bort 12 000 kr!
d) Du stannar på 8000 kr, sen spelar du inte mer utan du lyckas bryta ditt beroende på plus, en tanke många har tror jag som gör att de spelar en gång till trots att de lyckats vara spelfria en period. Ungefär så här ser det ut, man har inte spelat på 10 dagar! helgen dyker upp och alla är bortresta, helt plötslig kom du på att du kan ändå göra ett undantag och lira i helgen (ha lite skoj) sedan sluta på söndagen och behålla vinster för att sedan återgå till spelnykterheten. En vinn-vinn situation tänker du.
e) från dina 12 000 kr går det bara uppåt, du lyckas bli pokerproffs! Wooooww, en dröm för dig. Men en tidigare spelberoende person som blir pokerproffs kommer knappast älska varje sekund, kommer påminnas och äcklas på ett sätt som andra kanske inte gör. Vidare så lägger du äggen i en korg, du kommer leva ditt liv utan kollegor och medmänniskor (förutom wsop) men med spel som du så många gånger svurit över. Du kommer ha pengar men du kommer antagligen tröttna någon gång då det är för sent att börja göra andra saker av livet. Men självklart kan du också älska det livet och det låter jag vara osagt.
Summering: "Yeees", ärligt talat, de enda alternativen som kommer ske är ju a,b,c - om och om igen. Visst finns det en mikroskopisk chans för alternativ e) men du har ju än så länge bevisat att du inte är bra på spel - def. är ju en som spelar mycket och ligger plus = proffs, en som spelar mycket och ligger minus och är skuldsatt = spelberoende. Är det verkligen värt att gambla resten av ditt liv, dvs försöka fånga den mikroskopiska chansen till pokerproffs/rikedom/jackpotvinst mot att riskera att 500 ggr till behöva gå och lägga dig/vakna upp/känna dig som den största pisspölen?
Nej, det är inte värt det, har man bevisat för sig själv att man inte kan hantera spel så måste man helt enkelt folda korten i det här läget, man får ge upp chansen att bli rik på spel för vinsten är för liten i förhållande till ev. förluster - självkänsla, vänner, ekonomi, familj, god sömn etc.
