"ADHD/ADD and Loving it!" <== Dokumentär

Hej.

En väldigt bra dokumentär som kan skänka mycket hopp och framtidstro till alla som mår dåligt därute. Hoppas verkligen "länken" den får ligga kvar här som diskussionsunderlag för de positiva sidorna av diagnoserna:

http://news.globaltv.com/Loving/2009300/story.html

Mvh,

LL

Hej!

Finns denna med svensk text/ att ladda hem någonstans?

MVH

Vet ej, men den är lättsam och absolut inte fylld av en massa fackspråk

För viktig dokumentär för att försvinna bakåt så här fort!

Reklamerna sabbar tyvärr allt nästan.

Inte lätt att se solen för alla träden?

Fint talespråk . Skall se dokumentären nu

Gav verkligen många "aha-ögonblick" denna dokumentär!

Den var mycket down-to-earth, objektiv, lättförståelig och dessutom komisk...

10000 tack!

Tänkte bara säga följande:
Även om jag inte är diagnostiserad med ADD så säger jag följande:
Jag är impulsiv och delar dessa fokus-aspekten av ADD. Det som gör mig mest deprimerad eller ångestfylld (har jag märkt på senare tid) är när jag förtycker mina impulser eller tvingar mitt fokus. När jag bara låter gå mår jag mycket bättre, även om det ibland också kan leda till viss problematik, men i mycket mindre "skala"

Nån som känner igen sig?

Är inte riktigt säker på vad du menar med att förtrycka impulser, men det låter som något jag skulle ha för mig Utveckla lite för säkerhetskull

Är själv inte diagnostikserad, har antagligen någon form av add (okunskap på ämnet dock!) Kan berätta lite detaljer hur jag känner. Något som varit lite förvirrande (och något som gjort att jag inte misstänkt adhd/add innan är pga fördomar om agressivitet o.d) är att jag setts som en väldigt lugn person utåt. Är nu 20+, så inte förrän nu på senare tid har jag börjat fundera, spec efter filmen...

Hursomhelst, mina tankar går på högvarv (antagligen add:n just där), ett väldigt impulsivt humör (humörsvängningar; pendlar mellan oro/ångestartade- och övernalyserinstankar, du känner antagligen igen dig där? Det syns inte så mkt utåt.) Sedan analyserar jag även mig själv för mycket, nästan besatt över om jag är psykiskt störd eller ej, av många olika anledningar, vilket är väldigt jobbigt och gör att jag bara blir ännu mer deprimerad (kanske en fas?). Lite hypokondrisk kan jag tänka mig...

Så att mitt humör totalstyr mina tankar och att omgivningen totalstyr humöret är väldigt jobbigt. Det är helt klart någon form av add. Speciellt övertygad nu efter dokumentären =).

Edit: Menade i stora drag att jag har ostabilt humör och grubblar mycket i o med att tankarna ofta går i högvarv (ferari liknelser i filmen)..
Men det som är "bra" med just tankar i högvarv är att jag ofta får stora kreativa insikter (tyvärr mest under sömnlösa nätter, och glömmer/mister motivation när jag vaknar!)

Hoppas det är OK för TS och mods att vi diskuterar detta och inte endast själva dokumentärfilmen..

Med förtryckta impulser menar jag följande:
Man tänker att man ska göra något, låt oss sig läsa en bok. Men det är svårt eftersom man får impulser att göra annat, typ gå till bokhyllan, tvätt händer, spela lite spel, lyssna musik osv. Istället för att läsa. Om man då "förtrycker" (vägrar följa) dessa impulser (tvingar sig till läsning) kan det få mig att må dåligt, det känns viktigt att få leva ut mina impulser.