Treenigheten (samlingstråd)

Så du menar att församlingen är liknelsevis t.ex. hans bestick, kniv och gaffel, som han ibland använder sig av. Som om församlingen är döda bestick liggandes i en låda redo att användas eller inte användas. Så ingen kan anklaga någon av besticken för att inget blir gjort.


Detta visar ju att du inte alls har läst vad Jesus säger om just den saken:
"14 Vad såningsmannen sår är ordet.

15 Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan och tager bort ordet som såddes i dem.

16 Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje,

17 men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall.

18 Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet,

19 men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt.

20 Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."














Nja, men det är ju den som är född av Anden som bär Andens frukter eftersom den som är född har samma natur som Anden. På dig verkar det som om du får det i en stor hög som du sen ska ha besväret med att dela ut. Har du hört talas om "Andens barn".


Men nu är du väl ändå fel ute igen.
Den som är född av Anden är ju Andens barn, eller om du hellre vill; Guds barn. Dessa barn har ju samma natur som Gud, som Anden. Vi är ju som Gud. Vi är Gud.
Vad är det då som kärleken skall förvandla? Vi är ju genom den Andliga födelsen redan i rätt natur, ursprungna av det Anden är. Du krånglar ju till det för dig, så att du inte hittar rätt i förlängningen.

Jag förstår visst liknelsen. Men du lägger in något i den som jag inte alls kan acceptera. Din definition på VAD Gud är.

Jesus sa ju att det var han som är vinträdet och att vi är grenarna. Och Jesus är ju tanken som är i ordet. Han säger ju också: Jag är sanningen. Det är så att den som vill lyssna på det han sa och göra som han sa, är det att vara i vinträdet. Du kan ju inte släppa förståndet och låta det driva vind för våg utan du måste ta vara på ditt förstånd och försöka förstå vad det är han säger och sen också göra som han säger.

Men det hela fungerar ju så att om du förstår det han säger och tar till dig det du förstått så blir det du förstått i dig en ny uppfattning. Denna uppfattning är då det nya som fötts inom dig och omvandlar sen dig till det som det själv är. Dett visar sig i att du tänker som han, du pratar som han och du gör som han. Men hela tiden är det du som medvetet tänker, säger och gör. Du är aldrig bortkopplad från ansvaret för hur du tänker, säger och gör.

Och sen vid domen så avgörs det ju hur du har handlat. Du kan ju inte klaga på Jesus och säga att jag fick inte mera vatten fastän jag var med i församlingen och därför så har jag inte burit alla de frukter som du nu frågar efter. DET ÄR ALLTID DU SOM AVGÖR HUR DU SKALL TÄNKA, SÄGA OCH GÖRA. Hur du bestämmer dig att tänka, säga och göra är avstämmigt vilken lära du tagit upp som din. Avstämmigt vilka ord du har förstått och tagit vara på. Andens uppgift är att vägleda och undervisa dig.

Och vilka är då de där förtorkade grenarna? Jo, de är de som inte ville göra som han sa. Och varför ville de inte det? Jo, de tyckte inte om det han sa. De älskade lögnen mer än sanningen. Därför blev dom heller aldrig födda av den helige Anden utan sprang med i församlingen för att få skina en stund och för att få sitta och skrika Herre Herre som alla dom andra urblåsta fårskallarna som kastat sitt förstånd på soptippen efter prästens rekomendationer.

Nej; Gud är kärlek, därför älskar jag min nästa. Ingen kan nämligen tvinga mig att älska - det funkar inte.

Nej; Gud är Sanningen, därför talar jag sanning. Ett vinträd kan inte bära fikon.

Nej; Gud är liv, därför lever jag och låter andra leva.

Nej; Gud kan förlåta, därför kan också jag förlåta. Ingen kan tvinga mig att förlåta. Förlåtelsen är till sin natur sådan att den inte sker under hot.

Och varför nu detta? Jo, jag är ju en gren i vinträdet. Jag kan inte då bära andra frukter än vindruvor. Av frukten skall man känna trädet. Och av trädet känner jag frukten.

Och trädet är Jesus. Och Jesus är tanken som är i ordet; Guds ord.

...

Hur ska du ha det? Är det Jesus som handlar genom dig, eller är det du som handlar? Ligger du och latar dig i din lilla hundkoja medans Jesus är ute på åkern och sår eller vad menar du?

Om nu orden Jesus talat till dig slagit någon rot inom dig så skall de förhoppningsvis leda dig till den fullkomlighet som han själv talar om. Men har du däremot något som hindrar dig ifrån att göra det han talat till dig, så är du ju inte mer än en vissen gren som väntar på att bli bortryckt och kastad i elden. Resultatet av ditt orättfärdiga handlande blir att du kväver det liv som Jesus vill att du skall födas in i. Du hindrar alltså den process som skall giva evigt liv. Och det får du ju själv äta upp. Där kan ingen ingen dö i ditt ställe. Din sådd, din skörd. Ditt arbete, din lön.
Ja så du ligger i din hundkoja iallafall då medans Gud gör arbetet åt dig.

Nä kristen lögn är vad det är. Ditt lögnaktiga skällande får mig att må riktigt illa. De kristna har ju helt och hållet kastat sitt egna ansvar i sjön. Det där med ansvar vill ni ju inte veta av. Ni påstår att Gud gör jobbet, likväl att Jesus bär synderna som ni älskar att utöva. Snacka om leva ett flott liv med betjänare för både det ena och det andra. Och fastän Jesus sitter fastspikad på ett kors med en ryggsäck full med synder så skall du envisas om att bli rastad, som om du inte hade förmåga att gå ut och göra lite nytta själv.

Jag vidhåller att Jesus, precis som Fadern och Anden informerar åhöraren på ett eller annat sätt om hur han skall leva sitt, men beslutet får man ju helt och hållet ta själv.

Jesus sade att hans föda är att göra dens vilja som har sänt honom. Det är också våran föda. Därför predikade han även till oss om "dens vilja" som sänt honom. Och vi vet ju att det var den himmelske Fadern som sände Sonen. Då nu en människa hör om den himmelske Faderns vilja och sedan gör efter den bär hon frukt, eller symboliskt då, grenen frukt. Men efterlever hon inte viljan, vilket hon helt och hållet själv väljer, så kommer hon inte att bära någon frukt och därmed bryts grenen av och kastas i elden.

Så den näring du behöver får du av Anden, men hurvida du använder den eller inte är det du själv som avgör. Människan kan nämligen välja själv hur hon vill handla om du nu inte visste det.

Kort och gott: Anden tar inte din beslut. Det är du själv som gör. Som du sår får du skörda.
Gör du nu som Jesus talat till dig bevisar ju det att du tror på honom. Gör du däremot synd och styggelse vet du hurvida du som gren mår, och även vad som väntar.

...

Hur ska du ha det? Är det Jesus som handlar genom dig, eller är det du som handlar? Ligger du och latar dig i din lilla hundkoja medans Jesus är ute på åkern och sår eller vad menar du?

Med andra ord så går du alltså emot Jesu egna ord "Utan mig kan ni ingenting göra"? Fine då vet jag vart du står!

Men stackars lite, när sa jag det?

Jag har ju förklarat för dig VAD Jesus är och vikten av att ta till dig VAD Jesus är för att du skall kunna bära den frukt som blir bestående.

Betyder det inte heller någonting alls det som jag citerade av Jesu egna ord?
Har då allt det Jesus sagt till dig genom mig gått dig helt förbi? Var då all möda som att hälla vatten på en gås?

Jag tror inte det. Jag tror att ordet verkar det som det var utsänt för. Och med den tillförsikten till Gud, som ger växten, bidar jag min tid.

Må Gud välsigna dig och bevara dig.
Må hans ansikte vända sig till dig och ge dig frid.
Jesus, öppna hans ögon så att han ser och hans öron så att han hör vad du har att säga.
Amen

PS. Något säger mig att du skall läsa mitt inlägg ännu en gång. Det är något du missat. Lycka till! DS.

Jag håller mig till Jesubud, tyvärr lyssnar inte på villoläror! Endast Gud kan förvändra oss, det är inte vi själva som kan förändra oss till det bättre!

Ang. liknelsen om sådden. Det som jag vill ha sagt är detta: Det är därför som det viktigaste är att lära känna Gud och hans son. För det är när man lär känna Gud, som Anden börjar ge frukt. Om jag bara tror på Jesus, men inte förstår att Gud är kärlek och att jag måste leva i kärleken för att tillhöra honom, så känner inte jag Gud och då är inte han i mig och jag är inte i Jesus - hans son. Guds kärlek kan förändra människor, Guds kärlek kan få den mest egoistiska att ge bort hela sin förmögenhet. Guds kärlek kan förändra den mest hatiska till den mest kärleksfulla personen i Skandinavien. Förstår du vart jag vill komma? Vi kan inte av egen kraft förändra oss själva, utan det är Herrens Ande som förändrar oss till det bättre och utför sina gärningar genom Kristikropp som är kyrkan. All ära tillhör Gud, och det är ju på frukten som Gud visar vem han är, genom OSS!

Se här hur Jesus resonerar:

Läste du mitt inlägg en gång till?

Det verkar som om du inte gjorde det.

Se här hur Jesus resonerar:

När man låter sig uppfyllas av Guds vilja gör man det enda rätta.

Detta är inget som ens kan missuppfattas med att vara lat. Att göra Guds vilja går emot vad vårat kött vill. Så det blir alltså en kamp. Man måste bestämma sig för att bli en del av den sanna vägen. Och det är sannerligen inte en enkel väg att vandra.

Och när man bestämmt sig för att föja Jesus då utför han sitt verk genom oss. Och det verk han utför genom oss, det är inte något man "kan" lata sig igenom. Att lyda Guds röst är jobbigt och smärtsamt, men det blir alltid en god frukt att lyda den sanna vägen.

Människan fattar beslutet att hon är en syndare och Gud gör det jobb vi inte klarar av, nämligen bli fri från synden av egen kraft.

Gud kan inte göra detta verk i oss om vi inte vill att han skall göra det. Hur kan du få detta till att det skulle vara flott? Att inse sina synder är ofta en plågad upplevelse, man upplever sig misslyckad, känner sig kass. Det är en smärtsam process att i bön gå till Gud och inse sitt misslyckande. Men när man blottar sina synder för Gud, och får återupprättelse då är det underbart. Men detta är inget man kan kalla är "flott" och enkelt.

Den bilden du ger av kristna är främmande för mig, och att vi skall uttnyttja att Jesus dog för våra synder och att man kan lata sig och det är flott att leva så. Förstår inte vad du får detta ifrån.

Dra inte alla över en kam. För mig är synden plågsam och en smärtsam upplevelse. Det går inte att fejka sig till det.

Jag skall härmed ge dig en klar bild genom en liknelse på detta med Andens frukter, så att du kanske kan förstå mig, hur jag menar och hur jag tror att det är!

Du får 1000 kronor av din chef, då fördelar du "av kärlek" ut dem pengarna till dina familjemedlemmar. I min liknelse så är Jesus chefen, pengarna är Kärleken,trösten, glädjen, godheten, ödmjukheten, vänligheten, friden och styrkan, och familjemedlemarna är syskonen i Kristus.

Alltså är det inte jag som av egen styrka eller kraft ger detta, utan Jesus och hans Fader som ger er detta genom mig! Föreställ dig denna bild, så kommer du att förstå att det goda våran kropp gör är inte vi själva, utan Gud som utför sina gärningar genom oss. Gudsrike finns inom oss, och jag personligen tror att Gudsrike inom oss är Den heliga Anden. Och det var detta som Jesus förkunnade, för genom den Heliga Anden så kan vi lära känna Gud, och när vi lär känna Gud så kan Gud verka genom oss.