Citat:
Ursprungligen postat av Caine_Gothenburg
"Tales from the Underground", kanske? Det var rätt länge sen jag läste den dock, men den är kort och rätt så lättläst. I min garderob ligger fortfarande "Onda andar" och den bok som Dostojevskij själv så som sitt magnum opus, "Bröderna Karamazov", och väntar på att jag ska läsa dem. "Bröderna Karamazov" har jag försökt mig på, men satans svår var den, tyckte jag då i alla fall. Dessutom tyckte jag ett det var tre gånger så många namn att hålla reda på som i "Brott och straff".
Är inne på slutet av bröderna karamazov nu och jag måste be dig att ge den en chans. Dostojevskij skriver ju själv i inledningen att själva boken är egentligen den andra hälften. Den första (de 4-500 första sidorna,

) hälften är bara en introduktion av alla personer. Rätt seg, men tyvärr nödvändig. När man väl kommer förbi det och mordet utförs är den riktigt intressant och frågorna som karaktärerna ställs inför är intressanta även för en läsare idag. En ny karaktär introduceras i andra halvan också, pojken kolja karoktin (han som blir knivhuggen i början), och just den personbeskrivningen är något av det bästa jag någonsin läst.
Boken är jobbig och rätt tråkig i början, men genomlid för belöningen kommer i andra halvan.
För övrigt måste jag säga att jag aldrig förstod mig på "Idioten". Tyckte den var dötrist, helt igenom. Någon som speciellt uppskattar den?
edit: Ett tips för folk som är lite nya på dostojevskij. Det är ju som du säger Caine, att han har minst sagt många personer! Men mitt tips är att inte bry sig för mycket om man inte håller reda på alla för det brukar lösa sig i slutet. Det är inte jätteviktigt om man inte kan allas namn. Men sen blir det ju ännu jobbigare då alla ryssar har cirka 17 namn och kallas lite olika för vad sinnestämmningen är och så. Men personregistrena som brukar finnas i början finns där för en anledning,