4-ho-met. Första erfarenheten av droger.

Ålder: 20
Kön: Kvinna
Vikt/längd: 50/167

Det är lång läsning men jag skriver inte det i rubriken eftersom jag antar att dem flesta som jag gillar långa, detaljerade tripprapporter. =)

Jag har alltid varit nyfiken på droger. Så länge jag kan minnas, inte bara just droger, utan hela den destruktiva biten som ibland också följer med. Jag har dock aldrig testat och kände att nu jävlar, nu när jag är så påläst som jag är, nu är det dags. Eftersom hallucinogena alltid intresserat mig mest så bestämde jag mig för att testa 4-ho-met, främst för att det är så lätttillgängligt och även för att jag gillar saker som inte alla vet vad det är. Då får man en chans att glänsa lite. Beroende på i vilka umgängeskretsar man är då givetvis. Sagt och gjort.
Jag letade fram det och två dagar senare satt jag med påsen i min hand. Vitt pulver i påsen, nånting så nytt för mig. Tanken som slog mig när jag såg påsen var att det verkligen är jättelite pulver i det, ska jag verkligen ta bara 10-15 mg? Hur skulle det funka?
Jag gjorde det stora misstaget att inte förbereda mig väl, att inte fullt ut förstå vad det innebär att trippa trots att jag har läst mer tripprapporter än jag kan räkna, om allt från datura till dmx. Det spelar liksom ingen roll vad folk skriver, man måste uppleva det själv. Jag hade dessvärre varken bra set eller setting, trots att, än en gång, jag läst på som bara den. Det är nog få människor som aldrig testat droger men är så insatta som mig i just det ämnet. Tanken var då att jag skulle testa "lite" för att se vad det är för nånting, och kunna förbereda mig fullt ut till nästa gång.
Det blev inte riktigt så.

Jag äger ingen våg. Fantastisk början på det hela. Jag delade upp pulvret bäst jag kunde och efter några minuters funderande bestämde jag mig att jag lika gärna kunde löpa linan ut, istället för att bara ta "lite", så jag tog vad som kunde ha varit allt från 15 till 30 mg. Jag har faktiskt ingen aning. När jag drack vattnet med det utspädda pulvret i, så tänkte jag att fan vad bra, det här blir på fastande mage, jag äter som regel väldigt, väldigt lite, ligger strax över 500 kalorier per dag och just den kvällen hade jag inte ätit sen tidig morgon. Fatalt misstag.
Jag hade självklart ingen sitter, en förutsättning för att det kan gå illa, nånting jag funderade ganska intensivt på. Jag bestämde mig dock för att skita i allt sånt och bara försöka njuta av det som kommer.

En halvtimma senare känner jag ingenting. Jag börjar undra om jag har tagit för lite? Nej, det kan inte stämma, jag tog nog ganska mycket. Jag blir lite besviken för att jag inte kommer få uppleva detta och fortsätter med mitt (alltså att sitta vid datorn och göra ingenting). 40 minuter efter intaget så börjar allt runtomkring mig kännas underligt, litegrann tagit ur sitt kontext. Saker framträder skarpare än förut och det är som om jag ser allt ur ett annat perspektiv. Jag tänker att det här är ju ganska coolt, och börjar känna glädje över att drogen äntligen verkar, jag skriver det till min polare på msn, som lovat att agera en online sitter åt mig (han befinner sig i skottland), utifall jag skulle börjar tappa greppet skulle han då försöka lugna ner mig.

Tidpunkter kommer att försvinna nu.

Jag börjar känna att det eskalerar lite smått och när jag tittar upp mot tavlan på väggen så lutar den väldigt mycket mot mig, jag förundras över detta och tittar på väggen. Här händer det galna saker, mina tapeter som vanligtvis inte alls rör på sig, springer nu över hela väggen, jag tittar närmare och ser att det är mönstret på tapeterna som rör sig, diagonalt upp över väggen i en oändlighet.
Jag tycker att det är ganska obehagligt och återvänder till datorn. Det är helt omöjligt att koncentrera sig på något, inte ens musiken funkar. Hela rummet pulserar i takt med musiken, skuggorna rör sig fram och tillbaka i periferin, jag tittar upp och ser att fönstret reflekteras så sjukt konstigt i min spegel (ännu en smart sak, sitta mitt emot en spegel som täcker halva väggen när man är trippad utav bara helvete). Jag fortsätter att titta in i spegeln, hela jag ser nu konstig och skev ut. Jag blir rädd och bestämmer mig för att gå och titta på tv och se om det kommer att bli bättre. Jag är farligt medveten om att det här kommer vara i ett par timmar, minst 4, jag har ingen aning om hur mycket tid har gått, jag tittar på klockan och ser att det bara har gått en timma sen intaget. Jag har inte ens peakat än. Hela upplevelsen börjar bli jobbig och jag inser att det inte finns en väg ut. Jag blir orolig, det går inte att sitta still, allting jag tittar på smälter ihop eller rör sig, byter form och färg, pulserar och lever. Hela min kropp är som lösa delar. Min arm kunde lika gärna ha varit på andra sidan av soffan. Jag bestämmer mig då för att ställa mig upp och gå mot köket, som är i anslutande till vårt vardagsrum. I mitten finns en stor balk, så att man kan gå runt. Det tycker jag då är en bra ide just då, att gå runt i en cirkel, runt den här balken. Min tankegång är att om jag är uppe och går så kan jag inte tuppa av och förlora mig själv helt. Jag får frossa och mitt hjärta slår väldigt snabbt, vilket hetsar upp mig ännu mer, jag vet inte längre vad jag ska göra för att komma härifrån. Hela jävla verkligheten är bara skev, allt jag nånsin känt och gjort finns inte längre, ingen trygghet, ingenting, jag försöker hålla mig kvar men det är helt omöjligt. Min syn är nu helt förstörd, jag tittar upp mot två tavlor som föreställer en blomma (det är två tavlor i två delar som tillsammans föreställer en blomma) och ser att shit, tavlorna är ju i 3D. Det här är ovanligt tänker jag, varje del av blomman lever sitt eget liv och har en egen färg, trots att tavlorna är egentligen svartvita.
Jag går mot soffan och bestämmer mig för att ge upp, jag orkar inte må så här mer, jag vill bara slappna av och kunna förstå saker och ting igen. Lägger mig i soffan och försöker titta på tv. Jag ser det som går på tvn men det går inte att förstå någonting, jag tänker bara på hur snabbt mitt hjärta slår och hur kallt det egentligen är, jag blundar men får inga cev's, det enda som händer är att det känns som att en stor hand gräver runt i min hjärna, det känns som att hela min kropp försvinner in i sig själv, allt är helt jävla kolsvart. Det finns bara en känsla och det är den jag har nu. Jag inser att jag inte kan blunda längre och tittar upp i taket. Hela tiden för jag en konversation med mig själv i huvudet (det här kommer att bli bra, det är ingen fara, lugna ner dig, flyt med, du landar alltid, du har tagit en drog, det här är inte verkligheten, du ligger hemma i din soffa, osv). Funkar inte. Det var just där och då jag insåg varför man kallar det för en tripp. Det är faktiskt en jävla resa till en helt annan dimension.
Jag sätter mig upp igen, försöker ta djupa andetag, titta på tv och förstå skämten. Det är ju Family Guy, jag älskar för fasen Family Guy. Peter Griffin har dock nu antagit en helt annan form än den som är en människas normala form, jag blir bara mer och mer stressad av vad som händer och lägger mig ner. Och ger upp. Jag slappnar av helt. Slutar intala mig själv arr det kommer att sluta, att det är en drog, allt det där. Och bara finns. Jag bara finns. Det finns inga tankar, inget förstånd, inget logiskt tänkande, ingen världen utanför den jag är i nu. Jag blundar och försvinner.

När jag slår upp ögonen igen så har jag slutar skaka (jag hade helt seriöst två tjocka tröjor på mig, långbyxor, mjukisbyxor, dubbla strumpor och låg under två filtar). En varm lugn känsla infinner sig, jag förstår att det här kommer att dala inom kort och är helt avslappnad. Jag tittar på tvn och börjar förstå sammanhang och skämt. Jag ser väldigt tydligt skådespeleriet (Seinfeld) och hur aktörerna verkligen jobbar för att det ska blir ett roligt tv-program. När jag skrattar åt ett skämt är det för att jag vet att jag borde skratta eftersom det är ju roligt, men jag förstår inte riktigt logiken i det hela. Allting känns extremt underligt och liksom... out of place. Jag dricker lite vatten, försöker röka men så fort jag rör på mig så försvinner den lugna, varma känslan och jag börjar frysa och skaka. Uppskattningsvis så låg jag i soffan i en timma, just då kändes det dock som i en evighet eller 10 sekunder, tiden var liksom inte ett koncept längre. Den bara fanns.


Jag börjar landa och en enorm lättnadskänsla sprider sig i kroppen. Its over. Fan vad underbart. Jag kan nu njuta av tv:n, röka en cigg, gå tillbaks till datorn och snacka med min polare som är självklart utom sig av oro, det är ju inte så mycket han kan göra över msn. Jag spenderar ett par timmar med att bara glida runt hemma och vara totalt avslappnad. Det kändes som att min hjärna och hela min kropp hade genomgått nån intensivkur i gud vet vad.
"My brain feels like roadkill", tyckte jag var en passande beskrivelse när jag berättade för min polare. Det hade gått 5 och en halv timme sen intaget.


Jag hade svårt för att somna och var väldigt seg på alla sätt och vis. Jag var dock fantastiskt lugn och avspänd också, något jag inte känt på väldigt länge.
Musik funkade inte alls, det kändes bara i vägen. Jag satt i tystnaden och bara funderade på allt möjligt, på livet i allmänhet, på hur vi är som människor, på vad som är viktigt och är egentligen relevant i det långa loppet, vad man bör prioritera. Det kändes som om jag hade kommit tillbaka från ett svart hål.


Så här i efterhand, så vill jag inte säga att jag ångrar mig, jag säger aldrig att jag ångrar mig. Den dumhet som driver mig till att testa saker utan att lyssna på vad andra människor säger är även samma dumhet som envist upprepar att jag ska ta livet som det kommer, och aldrig ångra något jag gör. Jag har ALLTID haft respekt för droger, men efter den här upplevelsen har den respekten stigit något oerhört. Det här är substanser som fuckar up ALLA ens sinnen och hjärnan på ett väldigt maktfullt sätt. Det är dumt att leka med det. Man ska alltid veta vad man ger sig in på och vilka effekter en viss drog har. Det är oerhört viktigt att vara väl förberedd.

Jag har dock dragit lärdom av mina misstag och kommer inte att låta mig själv avskräckas så lätt. Jag kommer att ta psykedeliska igen, om det händer om en månad eller om ett år, det vet jag inte. Men det kommer att hända. Och då kommer jag att veta vad jag har att göra med och försöka hantera det bättre. För mig var det här en ganska svår snedripp där många tvångstankar var involverade (jag har enorma problem med tvångstankar och ångest till vardags). Jag kunde tråkigt nog inte njuta av trippen och det tycker jag är fruktansvärt tråkigt.

Tack för mig.

Jävligt intressant att läsa.
Men vet du om 4-ho-met sänker blodtrycket?
Eller om det helt enkelt var rädsla som triggade pulsen?
Jag är precis som dig, har inte prövat många droger, men jag vet en hel del om dom. Någon vacker dag ska jag fan i mig beställa 4-ho-met också.
Den är väl en ganska mild drog, jämfört med lsd och andra tungviktare?
Rapporten får av mig 4/5.

4-ho-met sägs ge samma effekt som en tripp på svamp (psilocybin). Jag tror dessvärre inte att det är en svag drog i jämförelse, och jag hoppas inte heller att det är det, för i så fall kommer jag aldrig att kunna testa syra, vilket inte är ett alternativ för mig.

Jag är ganska säker på att det var rädslan och ångesten som triggade pulsen.

jadu vet inte riktigt va jag ska säga, bra skrivning och du verka trippat ganska hårt, men om du nu var så påläst borde du kanske haft en sitter/medtrippare...lät som de du upplevde skulle vara nått för mej, aldrig testat 4-ho-met. så va tänker du göra med resten ?
för övrigt tycker jag du borde trippa på svamp eller helst syra nästa gång,
om du nu e intresserad av att ta hallicinogener?(Stavning) igen..

Jag svarade tydligen lite försent i 4-HO-MET-tråden inser jag nu.

Nåväl, doseringsanvisningarna på FB är aningen burdusa.



Ja, effekterna är likvärdiga med de man får av svamp och 4-HO-MET är på intet vis mildare än psilocybin. Jag tror inte heller att du kommer uppleva en genomsnittlig lapp syra idag som speciellt mycket starkare effektmässigt.

Intressant rapport. Synd att första gången kanske blev den sista. För sent att säga nu i efterhand, men ett tips är att inte gå direkt på hallucinogener om man är oskuld inom drogvärlden.
Börja gärna röka lite cb för att sedan trappa upp.

En fråga: Hur känns det nu i efterhand?
Är du sugen på att testa någon annan drog eller nöjer du dig med din tripp på ho-met?

Jag diggade din afterglow;

"Jag satt i tystnaden och bara funderade på allt möjligt, på livet i allmänhet, på hur vi är som människor, på vad som är viktigt och är egentligen relevant i det långa loppet, vad man bör prioritera. Det kändes som om jag hade kommit tillbaka från ett svart hål."

Det är detta jag gillar mest med hallucinogener, när man liksom funderar över hur allt fungerar och står till här i världen. Det sker oftast efter själva stormen.

Har inte testat den där drogen eftersom jag inte gillar RC's men jag rekommenderar helt klart en svag dos LSD för dig min vän.

Jag har rökt både brunt och grönt i flera år, och mixar gärna med alkohol utan att uppleva några större konsekvenser, dock klassar inte jag det som någon tyngre drog och tyckte därför att det var onödigt att skriva att jag har testat det, särskilt eftersom det är så himla olika upplevelser. En tripp och att vara hög är liksom så långt ifrån varandra.

I efterhand är jag glad att jag ändå hanterade det ganska bra, istället för att tappa besinningen helt och hållet. Eftersom jag lätt kan få ångest på cannabis och hamna i dåliga tankar så var jag väldigt orolig för hur det skulle gå första gången på hallucinogena, och det var troligtvis det som gjorde trippen så dålig och ångestladdad.

Jag kommer att testa det mesta som kommer i min väg förutom opiater och centralstimulanta, jag känner mig själv väldigt väl, och vet att om jag en gång får uppleva total eufori, så kommer jag att sluta som tung heroinist. Och det är ingenting jag behöver. Dessutom så är det inte lika intressant som hallucinogena. Jag planerar redan nu nästa tripp med 4-ho-met (har en jävla massa kvar), dock kommer jag vara så mycket mer förberedd denna gång.

Intressant rapport, och grattis till första trippen Synd bara att du inte fick njuta av den i lugn och ro.

Tror det är en bra sak att uppleva en snetripp, dock har jag själv inte fått göra det. Känns som man blir lite för övermodig tills man får en.

Det där med hög puls, kan det bero på oro och ångest tror du? Kommer ihåg att jag hade en normal puls på 4-HO-MET, har haft en ganska lugn puls på det mesta sen jag slutade noja för mitt hjärta.

4/5, och bättre lycka nästa gång.

Tyckte det var intressant läsning och välskrivet, och att du la fram det på ett väldigt bra vis trots att det var en dålig tripp.
4/5 psychonautpluppar

Edit:
Ang. det här med dosering - På 20-30mg när jag trippade med en polare hade jag skrattattacker och askul.
Först på 40+ fick jag något ordentligt visuellt.
60-70, då jäklar tog det fart

WHERE THE HOOD, WHERE THE HOOD, WHERE THE HOOD AT?!


OnT: det var lite såsigt där i upplevelsen, skulle gärna sett en uppdelning där för den delen var lite jobbig att läsa, overall bra rapport. 4/5