2009-09-25, 21:51
#1
Polarn som var van meckade en riktigt stor en, skulle tro ett gram brunt ( jag var rätt ovan, hade rökt full och visste inte riktigt vad jag tålde )
Det färgade direkt och för de som har sneat vet oron och bakgrundsmusiken som inträder. Ungefär som när "Hajen" kommer åkande. Tam tam tam tam...
" Anders, vi måste ut, jag måste ut! " (Vet inte vad som händer annars, men förmodligen kommer jag att dö.)
"Tare lugnt, vi går ut en sväng" (Bra babysitter)
När vi kommer ut är allting gult, som att hålla en gul glasruta framför ansiktet. Berättar det för polarn å han säger:
"De e lugnt, det går över"
Sakta, sakta försvinner allting bortåt, ungefär som när man zoomar ut. Allt blir svart.
"Anders, Anders, jag är blind!" (Fett läskigt när man inte ens vet att man kan få en snetändning.)
"Det kommer tillbaka, det är lugnt, du snear bara."
Nu ser jag allt som vi säger som en textremsa i nederkanten på TV. Allt är svart, förutom textremsan längst ner.
"Anders, jag kan läsa det vi säger."
"Va bra då."
"De e skit coolt."
"Va bra då"
"...Va då?"
"Att det är coolt."
"Vadå?"
Nu glömmer jag bort allt jag säger, när polarn svarar vet jag inte vad han svarar på. Men jag vet att det är så men kan inte skaka fram sammanhanget.
Nu börjar synen komma tillbaka, jag ser en gatlykta lång, långt bortsom lyser starkare och starkare.
"Anders, Anders, jag kan se! Vi måste gå dit bort. Kom."
Sakta men säkert kom verkligheten tillbaka och jag började känna hur djävla rökt jag var. Superstoned, lyckovågorna kom som fantastiska aha upplevelser. Allt var så härligt. Sen tog det lång tid innan jag vågade röka igen.
Det färgade direkt och för de som har sneat vet oron och bakgrundsmusiken som inträder. Ungefär som när "Hajen" kommer åkande. Tam tam tam tam...
" Anders, vi måste ut, jag måste ut! " (Vet inte vad som händer annars, men förmodligen kommer jag att dö.)
"Tare lugnt, vi går ut en sväng" (Bra babysitter)
När vi kommer ut är allting gult, som att hålla en gul glasruta framför ansiktet. Berättar det för polarn å han säger:
"De e lugnt, det går över"
Sakta, sakta försvinner allting bortåt, ungefär som när man zoomar ut. Allt blir svart.
"Anders, Anders, jag är blind!" (Fett läskigt när man inte ens vet att man kan få en snetändning.)
"Det kommer tillbaka, det är lugnt, du snear bara."
Nu ser jag allt som vi säger som en textremsa i nederkanten på TV. Allt är svart, förutom textremsan längst ner.
"Anders, jag kan läsa det vi säger."
"Va bra då."
"De e skit coolt."
"Va bra då"
"...Va då?"
"Att det är coolt."
"Vadå?"
Nu glömmer jag bort allt jag säger, när polarn svarar vet jag inte vad han svarar på. Men jag vet att det är så men kan inte skaka fram sammanhanget.
Nu börjar synen komma tillbaka, jag ser en gatlykta lång, långt bortsom lyser starkare och starkare.
"Anders, Anders, jag kan se! Vi måste gå dit bort. Kom."
Sakta men säkert kom verkligheten tillbaka och jag började känna hur djävla rökt jag var. Superstoned, lyckovågorna kom som fantastiska aha upplevelser. Allt var så härligt. Sen tog det lång tid innan jag vågade röka igen.
