Deep Purple är ett väldigt svårtolkat band.
alla uppsättningar från mkI till mkIV är nästan som helt olika band som någon av medlemmarna sa. Alla har sina egna skepnader. Den första uppsättningen han väl kanske inte speciellt långt innan Glover och Gillan kom in i den mest klassiska perioden. Personligen tycker jag bättre om nästa steg med Coverdale och Hughes. När sen Tommy Bolin kom in tycker jag det blev lite sämre men alla har som sagt sin charm.
När mkII återförenades på 80-talet kändes det nästan som ett nytt band igen, inte samma som på 70-talet. Joe Lynn Turners inhopp tog ju ännu en annan väg. Fick väl lite väl mycket skit tycker jag, hade sina stunder. Från alla bootlegs från denna tid kan man visst ifrågasätta JLT som glömmer bort texter lite väl ofta. Tror inte han lyckades sjunga rätt på inledande Burn en endaste gång på hela turnen

Rent musikaliskt var det helt fantatstiska 1991.
Jag ifrågasätter inte Steve Morse egenskaper som gitarrist men har svårt att gilla hans sound. Sometimes I Feel Like Screaming är riktigt bra dock. Kul att se dem turnera så hårt ännu idag ändå. Ett av tidernas bästa band helt klart.
Dock för att få den verkliga Deep Purple känslan anser jag att man måste ha Blackmore, Lord och Paice. Utöver dem finns det lite svängrum.