Jorden, himlen, helvetet och tillbaka.

***Detta är en tripprapport skriven av karaktären "Sven" i "Ninjatomtes" tripprapport "Candytripping"***

Sådär ja. Ifall ni redan har läst Ninjatomtes version så kanske ni inte är dundersugna på att läsa igen, men denna är skriven ur mitt perspektiv och jag tänker att använda samma namn som min vän Ninjatomten gjorde, dvs Gustav, Lisa, Robert (ninjatomte) och jag, Sven.

Ålder : 18.
Dos : 3 st rosa mitsar. 1 lapp potent syra.
Erfarenheter : Cannabis, benzo, alkohol, 1 tripp på syra.
Tidsperiod : Omkring 10 timmar.



Take off

JORDEN

22:00
Jag anländer till staden där min helg ska spenderas, med min vän Robert. Hjärtat slår något slag extra och glädjen är stor, jag spritter fram av förväntan och förhoppning när jag rusar ut från tåget. Robert står och väntar på mig på sin vita cykel, med en kvick men varm kram och ett "triggerord" hoppar jag på pakethållaren och vi cyklar i snara 30 sekunder. Vi hoppar av vid en liten avskiljd väg och droppar två puckar. Vi börjar samtala fram och tillbaka och nu är det bara att vänta på en av två kvällar ska bli lyckad.


23:00
Vi har promenerat genom staden och konverserat vilt kring ämnet och är aningen upprymda över vad kvällen kommer att erbjuda. Slutligen framme vid Gustavs hållplats väntar vi på att bussen ska anlända. Efter vissa komplikationer möter vi upp vår vän (för mig främmande, hade inte träffat varken Lisa eller Gustav innan). Vi klampar in i lägenheten och jag presenterar mig för de två vänliga människorna. Några meningar byts ut och den lite stela stämningen släpps snart när vi börjar komma till krita. Det visar sig att de redan har käkat en lapp och min ivrighet säger mig att göra detsamma. Robert håller inte med, vi nöjer oss (till en början) med en till mits. Nu tre mitsar tagna men tankarna från att käka en lapp släpper jag inte så snabbt. Efter lite lugnande uttalanden blir Robert lugn (och säkert nyfiken) nog att käka en lapp. Vid denna tid har vi börjat känna oss lite småskrattiga och varma.

HIMLEN

23:40
Mitsarna har börjat trycka, hjärtat börjar slå snabbare och jag är skakig och sprallig som en galning. Jag mår väldigt bra och jag känner symptomen av lätt gungande möbler och objekt. Jag känner mig obsent produktiv och kreativ och jag måste konstant måla och rita sjuka saker och hitta på störda historier. Vi började skriva om en påhittad person som vi namngav Egon, han var 12 år och gillade barn, vi bestämde för att injicera honom med bly. Syran hade tagit fart.
Känslan blev överväldigande men samtidigt euforisk. Vi skrattade hela tiden och bara av att se Robert pilla i sitt vaxfyllda hår fick mig att vilja yla som en liten unge av sprallig och barnslig glädje. Vi hittade hela tiden på kreativa saker att göra och vi fnissade frenetiskt och allt var väldigt bra.

Den lite oroliga och obehagliga känslan hade blåst bort och jag kände mig bara kärleksfull och underbar! De blinkande lamporna som Gustav hade tänt älskade mig, och jag älskade dom. Vi tittade på dom med förundran och jag bad Gustav släcka ljuset.. CHRIST! Det var det häftigaste jag har sett, ljuset reflekterades överallt och det studsade in i själen på mig och ut igen och in i någon annan och ut igen. Det var det mest vackra färger jag sett. Blå, gul, turkos, guld, silver, vit, lila, grön, röd... Ja ni förstår min poäng, alla färger blandade hela tiden och allting pulserandes. Det kändes som om ljuset, färgerna, musiken var ett budskap bara till oss, ett budskap av kärlek, evigt liv, glädje och välfärd! Jag kände mig som en gud.

Musiken stannade och jag tittade mot datorn för att se vad som hade hänt, jag förlamades, jag förstenades, jag blev återfödd, jag.. ja. Synen jag såg gav mig mer glädje och känslor än jag kunde hantera, jag tappade hakan och tittade över de andra som tycktes känna samma sak. Med explicit häpnad blickade vi över en musikvideo av den mest vackra sort. Det var en musikvideo till någon psykedelisk musik, jag har tyvärr glömt av vilken det är. Rätt vanlig antagligen i den nycktras ögon men för hallucinauten är den ovärdelig. Det vi såg var helt enkelt en färgglad video med vackra bilder på sjöar och floder med träd och vackra färger, liv, fåglar och lite sådant, men för oss som sagt, OVÄRDELIGT .

Efter en stund med känslor och finhet kände jag mig kissenödig och bestämde mig för att kila iväg.


HELVETET

00:15

Jag går in på toan med en underbar känsla. Jag lägger märke till den monotona ventilationen och får nästan med en gång en oroande känsla. Jag tittar mig i spegeln en stund och efter någon sekund tror jag att jag tittar på min syster (jag är inte jättelik henne men lite), fast jag ser att det är jag själv. Jag tror att min syster ser på mig genom spegeln genom mina ögon, komplicerat, jag vet. Struntar i det och bestämmer mig för att utföra mitt ärende. Jag börjar pissa och hör hur ventilationen låter allt högre och högre tills det börjar göra ont. Jag tittar ner i toaletten och tänker "fy FAN att vara en toalett, man måste ju för fan bli pissad på VARJE DAG, bli SKITEN på och ingen bryr sig om en. Det gjorde mig ledsen, en iskall kår går längs ryggen och reser vart enda hårstrå på min kropp. Jag ser hur vätskan blir allt mörkare och helt plötsligt börjar toaletten blöda, ur alla springor och "hål". Ventilationens ljud har blivit till ett desperat rop på hjälp och toaletten skriker och gråter, blodet rinner överallt över hela toaletten och den HATAR mig. Allting inne i toaletten börjar blöda och allting börjar skrika, vart enda objekt skriker, gråter och hatar att vara sig själva. Jag kunde inte hantera en så obehaglig känsla och kastar mig ut genom toaletten, allt blir normalt när jag hör musiken och hoppar in, spolar och kastar mig ut igen. Förklarar min upplevelse för de andra och fortsätter resan.

Vid denna tidpunkt har allting börjar smälta ihop lite här och var, ljuden från musiken börjar bli mer aggresiv och allas ansikten ser arga ut. Lisa letar efter något i sin väska och jag får för mig att det är något hon ska döda mig med.
Jag lägger mig skräckslagen i soffan och försöker glömma.
De närmaste tre timmarna, ungefärligt mellan 00:00 och 03:00 har jag stora minnesluckor men jag ska försöka förklara känslan.

När jag blundar ser jag mig själv segla iväg längre och längre bort från verkligheten, även vid varje blinkning, jag försöker att inte blinka men när jag inte blinkar förvrängs allting för mycket för att titta på. Jag tittar på klockan vid några tillfällen och varje gång fastnad jag med blicken, ALLT ljud tystnar och jag hör bara klockans *tick tack tick tack* allt högre och högre tills klockan ser på mig med arga ögon, jag lyckas titta bort. Fastnar med blicken på ett par stora svarta högtalare, högtalarna får hår och börjar likna bruden i The Grudge. Även börjar låta som det, jag blir totalt panikslagen och stänger ögonen, seglar iväg ännu mer. Varje tanke jag tänker får ett ljud, en färg och ett humör. Tänk er, VARJE TANKE. Till slut låter det så högt så jag inte kan höra någon och jag kan inte se någonting. Allting är färglagt. Tänk er att dricka en liter vodka på fastande magen under typ en minut. Jag kunde INTE se, inte på samma sätt som man gör när man är full men jag försöker bara jämföra med hur lite man såg. Allting gungar och skriker och gråter. Robert ligger intill mig och han frågar hela tiden "är detta okej?" "får jag byta musik?" "får vi vara här?". Jag svarar med låga "mh" hela tiden. Tiden går och jag vågar inte nämna att jag skevar ur.

Tiden går och tiden går, jag ska försöka att inte bli allt för långdragen.

05:00
Jag får tillbaka medvetandet och synen men inte verkligheten. För första gången på fem timmar kan jag se "normalt", hur man nu definerar normalt under en tripp. Jag är totalt uttorkad men ändå svettig som en gris. Jag tittar omkring mig och ser hur sjukt stökigt allting är. Jag är snurrig, rädd, ledsen, oroad och väldigt angelägen om att JAG har förstört hans lägenhet. Jag har sabbat någonting, jag vet det, dom hatar mig, ALLA hatar mig. Ligger kvar i en dryg kvart innan jag sätter mig upp. Dom kommer fram och pratar med mig, jag förstår ingenting och vågar inte ens kolla på dom. Jag sitter rakt upp och kollar in i väggen i en timme.

************************

Fortsättning...

06.15
(Det jag berättar nu är vad jag INBILLAR mig hände, förklaring kommer i slutet av berättelsen).
Jag börjar prata med Robert och de andra två men de tittar bara skumt på mig, jag får en känsla av att dom inte vågar komma fram. Plötsligt slår det mig, jag är fortfarande äckeltrippad och de andra har landat och insett vad jag har gjort. Jag har dödat någon, jag har tagit någons liv! Den följande timmen sitter jag i soffan, går då och då upp och dricker vatten och tror stensäkert att de andra tre försöker och försöker att få mig att landa. Jag får för mig att jag har läst att för att få folk att landa ska man göra sånt som man gjorde innan trippen, när man var på jorden, jag inbillar mig att alla tre försöker komma på saker de sa i början när de var nyktra och jag tror att alla försöker vara lugna och nyktra mot mig. De tänder cigg efter cigg och jag tror fortfarande att dom bara försöker göra det för min skull.
En känsla kommer upp och nu förstår jag allt, dom försöker leda mig tillbaka i tiden, de vill visa vad som hände under kvällen utan att berätta att dom försöker göra det.

Trippad som jag fortfarande är "spelar jag med" även om det inte finns något spel. Jag låtsas att gå på deras skådespeleri och jag inbillar mig att vad dom en gör är det en gest att jag ska gå dit dom går, göra det dom gör eller försöka se någonting dit dom pekar eller menar att jag ska titta på. Jag är oerhört konfuderad över allt stökigt och jag ser knivar överallt, jag ser bilder på brytna ben, jag ser ledsamhet och krig överallt. Jag får för mig att Gustav säger att jag ska gå in på toaletten och spyr, jag gör som han "säger" och försöker spy, ingenting kommer. Jag låser toaletten (jag tror att dom spelar upp mig tripp baklänges fortfarande). Jag låser dörren som jag gjorde innan toaletten började blöda tidigare i berättelsen. Tittar runt och allting jag ser känns som en uppenbarelse och en "AH-HAAA!". Det känns som att allting "is unraveling" (ursäkta jag kan inte komma på den svenska benämningen på det). Efter ett lång tar med skådespeleri vill jag ta ett tuggummi. Jag tar upp paketet och med mig får jag en ziplockspåse med två benso.
Åh herregud......jag fattar....
Jag förstår precis vad ni menar säger jag lågt. Tittar på benso'na och efter ett tag äter jag dom. Lägger mig i soffan så att det ska se ut som att jag har slocknat. Ingen reagerar. (Ingen ville såklart att jag skulle äta deras benso). Ingen har heller märkt att jag har ätit dom.

08.00

Robert vill gå, jag följer med utan protest för jag vet att han ska visa mig någonting. Ifall ni läste "Ninjatomtes" version så vet ni att Robert också är trippad fortfarande och han vill lösa sitt "problem" med att han ska dö. Båda går ut och tror att den andre ska lösa den andres problem. Haha.
Jag går ut och Gustav ringer Robert och säger att jag har glömt mina grejer, Robert springer upp och hämtar dom, jag tänker att det bara är en akt av skådespeleri som vanligt.
Champinjonsburken ramlar ur och vi tittar på den. Om ni tänker er i slutet på vissa filmer, tex Saw-filmerna, så i slutet spelas allting upp så att alla typ "jahaaaaa det är så det var", om ni förstår? Jag tänkte att NU, NU jävlar äntligen ska jag få se vad som hände under natten (där jag hade den större delen av minnesluckan). Jag vågar inte ta upp burken innan Robert säger att jag ska göra det. Jag hoppar på hans cykel och det känns som att det är nyckeln till filmen som nu ska spelas upp. Vi börjar vår resa och till slut säger han, nu hoppar vi av. Vi står och tittar mot himlen och det känns ljusare, han frågar: Var är vi, Sven? Jag svarar:I verkligheten, det blir ljusare!, Robert Juste det, Sven, det blir ljusare.

Jag får en känsla av att Robert hela tiden försöker sucka lugnande, typ ett "åh vad skönt, nu är det över", men inte fan gör han det antagligen. Vi hoppar på cykeln igen och resan fortsätter. Vi ser en öppen dörr och han säger: Varför är dörren öppen, Sven?
Jag tänker "Varför är bara EN dörr öppen, det måste vara där jag cepat runt bland annat.
Vi går närmre för att utforska, vi går in och ställer oss framför första dörren vi ser. Plingar på, ingen öppnar. Robert frågar: Vad gör vi här, Sven?
Jag tror att han bara vill visa att jag fortfarande inte vet vad jag gör och att han vill visa vad jag gjorde under natten. Jag svarar Jag vet inte!! Ta mig vidare!
Han förstår inte vad jag menar men vi går vidare. Cykeln rullar vidare och stannar någon minut senare. Robert ställer sig framför mig och säger: Var är det för musik vi hör, Sven?
Jag hör pulserande psykedelisk musik och springer mot ljudet för att vid ögonblicket senare inse att det inte är någon musik överhuvudtaget utan bara en tant som sitter och läser med ljuset på. Jag blir rädd och ramlar nästan, vi cyklar vidare väldigt snabbt. Jag ska förresten tillägga att jag tror att väldigt mycket saker är sönder vart vi än cyklar, och jag tror att det är jag som har gjort sönder dem. Efter vissa stopp lite här och där kommer vi fram till fontänen. Det är vatten överallt (tror jag, men kom ihåg att jag fortfarande är trippad så det kan ha varit en synvilla). Vi kommer fram till ett stort schack-bräde. Ungefär 5 meter i diameter med stora träpjäser. Allting ligger huller om buller och vissa pjäser är förstörda. Det är vattenspår till fontänen från schack-brädet och jag tittar på mina fötter och inser att dom är genomblöta (dom var torra, men jag inbillar mig). Jag blir rädd och fattar att det är här jag har varit och förstört. Vi rättar till pjäserna och det känns väldigt skönt att kunna ha fixat någonting i alla fall.
Jag hoppar över några stopp och till slut är vi tillbaka utanför Gustavs lägenhet. Jag går in i trappuppgången med en känsla av "fan..helvete.. måste säga förlåt nu, och tack för landningen".

Gustav öppnar och blir förvånad över att vi är där. (Kom ihåg att Robert och var trippad fortfarande). Jag börjar inse att Robert kanske inte försökte hjälpa mig och att allting fortfarande är ouppklarat?! Jag får ur mig några meningar: Vad har jag gjort? Vad har jag förstört? Dom fattar ingenting, och jag berättar att jag tror att jag har dödat någon. Jag sätter mig åter i soffan och dom går fram och tillbaka och, vad jag tror, gråter. Dom blir medvetna om att jag har dödat någon eller skadat någon sätter igång psykedelisk musik. Jag börjar flippa, samma tankebanor och synen blir sämre. Musiken stängs av bara några sekunder senare av någon anledning.
Nu tror jag att dom vill hämnas på mig för att jag dödat någon, vad jag tror deras kompis eller något liknande. Jag tror att dom vill sätta mig i en psykos och sätta på psykedelisk musik för evigt. Jag blir vettskrämd och lägger mig ner.

JORDEN

09:00
Jag börjar på allvar landa och allting går upp för mig, jag inser att jag faktiskt inte har dödat någon, dom försöker inte sätta mig i någon psykos, det ligger inte knivar och brytna ben över allt, bara en fickkniv på bordet, ihopfälld.
Dom andra bara chillar vid bordet och äter något. Jag börjar berätta att dom gjorde en bra scen och tackar för landningen. Dom blir konfunderade.
Jag förklarar vad jag har trott har försegått de senaste fyra timmarna men dom bara skrattar: Haha, vad snackar du om? Du har legat i soffan i säkert 6-7 timmar och inte gjort någonting, du sneade ur rejält och vi blev lite oroliga för dig dock, men ingenting har hänt, Sven..
Efter ett tag har jag smält det men är lite uppskruvad.
Jag ber om ursäkt ifall jag varit jobbig om Robert och jag bestämmer oss för att lämna lägenheten.

Nu har jag landat. Det är otroligt skönt, lättnande sköljer över mig som en härligt kylig dusch efter en joggingtur i sommarhettan. Vi börjar skratta lite lätt åt hur sjukt jävla urflippad natten har varit, vi berättar varandras historier. Jo förresten, cykelresan jag och Robert gjorde på morgonen inträffade, men annars låg jag bara i soffan.
Robert berättar att han också trodde att jag skulle hjälpa honom att reda ut hans problem.
Jag vill också tillägga att vid många stopp när jag såg vatten bröt jag ihop, jag fick magknip och började gråta och jag visste att det är här jag kastade i liket, i vattendraget. Varje gång jag kom till ett sådant ställe tog trippen över och styrde min kropp, jag fick dålig balans och det var som om det var någon osynlig mekanism som styrde mig och visade hur jag hade deckat. Sen när Robert sa: Det är okej., så reste jag mig upp direkt och gick vidare.



Aftermath

Vi konverserar lite till och allt är lite luddigt fortfarande men jag mår relativt bra. Jag känner att jag verkligen vill hem.
Tåget rullar iväg, men jag minns nästan inte resan hem. Kommer hem och gör det konstigaste målet jag någonsin ätit. En kopp kaffe, ett halv paket proviva, lite blodpudding, tre stekta ägg, en sockerbit, två plommon, en halv burk Keso med smak av vanilj och päron. Jag lägger allting i en stor glasskål och går upp och sätter mig vid datorn, somnar lite senare och ja. Livet rullade vidare.

Slutsats
Väldigt dumt att candyflippa när man bara trippat en gång innan och aldrig tagit E, men vad fan . Jag har stor respekt för syra och kommer utan tvekan att testa det igen även om jag tänkte vid flera tillfällen "jag ska aldrig ta det här igen". Fast nästa gång blir det en halv lapp och inget E, lite weed kanske. Jag dock fått ännu större respekt och ska göra det under mycket bättre omständigheter än denna gång.

Du är duktig ifall du har orkat följa med mig på resan, tack så jättemycket för att du läste och det kanske kommer en liten rapport vid nästa resa till rymden.
PEACE!!

Oj, den blev väldigt lång. Tycker det är kul ifall ni orkar läsa

Nice rapport. Jag gillar din beskrivning av den positiva delen av trippen. Känns bra att du fått mer respekt för lsd. Det där med toaletten var ganska sjukt. Fick mig att komma ihåg hur konstigt det kändes att gå på toa.

Mycket bra rapport hade inga problem att läsa hela.

FET rapport! Diggar den som fan, grymt skrivet.
5/5 från mig.

Tack! Känns bra att få lite feedback.

tog en jävla tid att skriva, och hade lite afterglow fortfarande, haha, det var sjukt att skriva ner allt. blev som en film

Underbart, såg du några rosa elefanter också?

Kanske nästa gång

Tydligen Shiva Ohm vi tog förreten för att besvara din fråga.

Bra rapport, mycket underhållande samt informativ läsning. Gillade verkligen hur du beskrev dina tankegångar. Verkade jävligt läskigt dock när du sneade, speciellt det där med vattnet. Levde mig in i situationen där ordentligt.

5/5