Etymologin bakom olika ord för "gurka"

Gurka heter agurk även på danska. På grekiska heter det agori (αγγούρι). Ryskan har det närliggande огурец (oguréz). Polskan har ogórek. Holländskan har två varianter, dels augurk, dels komkommer. I Litauen säger man agurkas. I Ungern säger man uborka och på estniska kort och gott kurk.

Sammantaget känns det som om det snarare är svenskans gurka, finskans kurkku och tyskans Gurke som fått en vokal om bakfoten.

Möjligen går samtliga ord att härleda till latinets Cucumis sativus (jmfr engelskans cucumber). Därifrån också esperantons i Sverige mycket gångbara kukomo (inte minst med tanke på tänkbara alternativa användningsområden för denna grönsak.)

Källa

...där den första är uppenbart germansk/inhemsk, och den senare ett inlån från franskans concombre, vars koppling till Cucumis/Cucurbitacae (se nedan för det senare ordet) är uppenbar.

Mja. Den där inledningsvokalen må vara vanlig, men det är svårt att få den till särskilt ursprunglig.
Om vi ska prata botaniskt latin är nog ordet för gurkväxtfamiljen - Cucurbitacae - ännu mer direkt bakom *gur(k)*-orden. Och från just det latinska ordet ser vi ju också tydligt att Dalarnas kurbits tillhör samma språkliga och botaniska familj.

Var inte säker på om du skämtade eller ej, men efter att ha kollat med både Elof Hellquists ordbok och SAOB har jag förvissat mig om att det inte var ett skämt.

SAOB citerar den gamle rumpmasen Erik Axel Karlfeldt:
Utan kopplingen till den där växtfamiljen hade jag inte alls fått samma bilder i huvudet som jag har fått nu.

Tråd utbruten ur Roliga norska ord?
/Mod.

Har du något bättre förslag än ἄγουρος?

Det svenska ordet gurka har nog snarast tappat en vokal, på motsvarande sätt som i (låg-) tyskan. I äldre lågtyska hette det Agurke. Sedermera försvann den inledande bokstaven. På motsvarande sätt blev det svenska agurka kort och gott gurka.

Notera t.ex. att agurka finns som ett eget uppslagsord i SAOB.

Ah, den gamla klassikern "protetiska vokaler". Instämmer med föregående talare och undrar vidare varför det är svårt att få den till ursprunglig.

Gösta Bergmans "Ord med historia", förvisso inte standardverket vad gäller svenska ords etymologier, säger att man vill koppla ordet till persiska angârah 'vattenmelon'. Min gissning är att vårt ord främst hör ihop med det polska ogórek, där /k/ kommit in i bilden och betoningen ligger på den stavelse vi har betonad. Att det ursprungliga(re) uddljudet försvunnit kan väl ha att göra med just var betoningen ligger, som grekiska epískopos och vårt biskop. Nu är jag inte helt haj på polska, men finns det / har det funnits tendenser till att uttala obetonat o som /a/?

Den ungerska formen är lurigare. Engelska Wiktionary kopplar det till panslaviskt *uhor-, men jag vet inte huruvida man ska lita på det.

Cucurbitae och Cucumis har nog inget att göra med ordet "gurka", eller de flesta av dessa gurkord, över huvud taget - annars hade gurkan hetat "hyms" i Sverige eller nåt - men självklart har de att göra med cucumber och komkommer och allt vad det nu hette.

SAOB kopplar också ordet till vattenmelonen:

Elof Hellquist gör motsvarande koppling till sengrekiskans ord för vattenmelon, samt lägger till:
och kanhända hade han persiskan i åtanke där.

Grekiska > slaviska > tyska > svenska tycks vara den vanligaste beskrivningen av färdvägen. Om just någon form av polska ska anses vara den mest sannolika språngbrädan för tyska/svenska hänger väl i stor utsträckning samman med när man anser att ordet kom in i germanskan.

Ó på polska uttalas som "o" i ost. "O" uttalas alltid ungefär som i "orka". Aldrig åt a-hållet som i ryskan (iaf inte i modern polska). Intressant att notera kan vara att genitivformen av ordet är "ogórka". "Górka" betyder för övrigt "liten kulle".

16:e århundradet enligt http://germazope.uni-trier.de/Projects/DWB/, och via västslaviskan (polska/tjeckiska). De gör även kopplingar till sengrekiska och persiska.

Vasmer, som de hänvisar till angående det persiska ursprunget, ändrade sig uppenbarligen så småningom. I sin ryska etymologiska ordbok skriver han ”Das mpers. Wort ist nicht als Quelle der griech. Wörter zu betrachten”.

Hans förslag till ursprung till de sengrekiska orden är forngrekiskans áôros ’omogen’ med kommentaren ”Die unreif genossene Kukurbitazee steht offenbar zu pépôn der reif gegessenen Zuckermelone, in beabsichtigtem Gegensatz”.

I 1996-supplementet till Liddell-Scott (Greek-English Lexicon), där man tagit större hänsyn till dialektinskrifter, finns för övrigt former som ahôros och agôros belagda redan under antiken/hellenismen.