SD accepterar EU?

Om Sd verkligen vill spela en mer konstruktiv roll i riksdagen efter en eventuell valframgång, är det fördelaktigt om partiet ger upp sitt nuvarande EU-motstånd, i syfte att lättare nå samarbete och samförstånd med övriga partier. Dessutom måste man sannolikt ge upp sitt nuvarande, signalerade motstånd mot islam och fullt ut erkänna religionsfrihetsprincipen. En särbehandling av muslimer är omöjlig i ett land, med grundlagsskyddad religionsfrihet.

Förstår inte varför SD skulle bli positiva till EU. De vill ju bevara Svensk kultur, vilket kan vara svårt om EU får mer och mer inflytande över Sverige. Sedan tror jag inte att inställningen till EU är något som de andra partierna ens har något problem med, med SD.

Hur ligger det till med religionsfrihetsprincipen och SD? Är de emot den eller vadå? är inte så insatt i det nämligen

Har tidigare uppfattat det som att SD inte vill förbjuda Islam, utan mest vilja skydda den svenska byggnads-kulturen och övriga svenska kulturer som kan vara hotade av Islam. Vad nu det innebär

Håller inte med, vi behöver fler EU-kritiska och EU-fientliga partier.

EU-moståndet är en av de faktorer som lockar mig själv mest med partiet.

På ett mer personligt plan; Inse att EU är ett kommunistiskt jävla experiment i stil med Sovjetunionen, inte det fria samarbete mellan högcivilisationer som även jag själv en gång i tiden trodde det var.

Precis. Se hur det gick i emu-valet, då junilistan blev det tredje största partiet. Det finns större kritik mot EU än vad riksdagspartierna erbjuder, vad man än tycker själv. Tror det endast skulle stjälpa SD.

...hur SD efter en eventuell riksdagsdebut smidigt ska kunna samverka med övriga partier och slippa isolering. SD har förvisso gjort en rad eftergifter från tidigare, mer extrema positioner, men måste bli ännu mer "PK" i en rad frågor, om ett konstruktivt samarbete ska komma tillstånd. Eljest riskerar man att dela Ny demokratis öde. Kristdemokraterna, miljöpartiet och kommunisterna har samtliga övergivit tidigare, vid politiskt samarbete omöjliga, stundom extrema positioner för samarbetets skull.
I början kommer antagligen en del av SD:s "veteraner" i medlemskåren att protestera högljutt, men sådant brukar rätta till sig efter ett tag, när partiets taktiker successivt tar över.

Det är väl just att de inte är helt "PK" som gör dem populära idag. Människor är trötta på att alla partier har samma åsikter i de olika frågor utan typ skatt/jobb-politik.

Ser man på t.ex. agenda-debatten som gick häromdagen, så tror jag t.ex. att Hägglunds ståndpunkt om homoäktenskap snarare gynnade dem. Det är nog många som varit osäkre på kristdemokraterna, i det här exemplet, på deras allt för Pk:aktiga svar.

Sd:s syn på EU är inte vad som får de andra partierna att rygga tillbaka.

Om SD verkligen kommer in i riksdagen vid nästa val, är det klokt att SD-skeptiker ansluter sig och engagera sig i partiarbetet, så att SD så fort som möjligt blir ett mer strömlinjeformat riksdagsparti med smidig samarbetsförmåga. Detta om SD:s närvaro i kammeren bedöms bli permanent.
Eljest riskerar motsättningen mellan partiledningens taktiker/realister och de gängse medlemmarna (för att inte tala om "veteranerna från starten" att bli ytterst svårhanterlig.
En del avhoppare (ofta numera ND-medlemmar) menar att en sådan, planlagd inplantering av ordinära realister skett tidigare och redan gjort SD så strömlinjeformat och utslätat, att partiet "förlorat en del av sin själ". Idealister och extremister har alltid svårt att inse värdet av taktiskt samförstånd. Vad det handlar om är att få övriga partier att acceptera SD. Vilket de knappast gör om partiet framhärdar i sin nuvarande form.
Politiken brukar benämnas "det möjligas konst".

Det är frammför allt SD eu motstånd som lockar mig nu när övriga eu kritiska partier börjar att vackla

Jag skulle föredra en annan SD-inställning till EU. Deras EU-motstånd är ett av de tyngsta skälen till att jag inte har röstat på dem hittills. Jag tror nämligen på internationellt samarbete, en stor inre marknad, fri rörlighet för varor och tjänster etc. (Däremot föraktar jag EUs jordbruksstöd, men man kan ju inte gilla allt...)

Okej. då vet vi.

Men eftersom SD kommer locka till sig röster, vilket är det primära målet, kommer de givetvis inte säga nej till EU. Det torde heller inte vara något hinder för dem, att de vill stå utanför.

Vad gäller islam, är det nästintill omöjligt att ge upp motståndet mot att denna religion ska vinna mer mark här i landet. Religionsfriheten kan vi gott behålla, däri ligger ingen motsättning. Men att forsla hit ännu fler, kommer det inte bli frågan om. Istället handlar det om att aktivt uppmuntra de som inte lyckas finna sin plats här i Sverige, att återvända hem. Det handlar framför allt om höjt återvändandebidrag, i kombination med övriga nödvändiga åtgärder, som utvisning vid brottslighet, gränsövervakning, omgående avvisningar mm.

Någon särbehandling av muslimer är det heller inte frågan om. De ska behandlas som alla andra. De tidigare förmånerna ska givetvis bort! Som det ser ut idag, överöser vi många invandrarfamiljer med bidrag, ofta så mycket att det helt och hållet tar bort incitamenten för arbete. Dessutom finns det en hatbrottslagstiftning som måste ses över. Idag kan en blatte förolämpa en svensk å det grövsta, men fäller man en motkommentar, riskerar man hatbrottsstämpeln. Andra exempel är försäkringskassans behandling av svenskar kontra invandrare. Det är skrämmande hur mycket pengar som försvinner årligen från vårt socialförsäkringssystem. Svenska, och invandrade arbetare, får stå för notan. Kort sagt - nej till särbehandling.