2008-09-09, 07:15
#1
Morrn.
Har klickat rätt fint med en kille på jobbet. Mycket lika värderingar, samma humor, har kul och är naturliga ihop. Eftersom mänskor är för kåtskadade för att kunna vara bara vänner började han stöta rätt hårt på mig. För några veckor sedan var vi ute och tog en afterworköl och det slutade med att han hånglade upp mig. Jag stoppade honom och sa att jag tänkte gå hem och att det inte var någon bra idé.
Sen var det konstig stämning på jobbet ett par dagar och jag märkte att han inte fattat piken, som ett cp smög han omkring och flinade och verkade tro att vi hade en hemlig affär. Därför ringde jag honom en kväll och förklarade med en lång monolog varför jag inte är intresserad eller tycker det är nån bra idé, däribland att han är mycket äldre än mig, har barn som närmar sig min ålder och en smutsig skilsmässa i bagaget, påpekade också att det inte är nån bra idé att knulla med jobbet. Jag försökte vara jävligt tydlig med att det inte kommer bli något, men också hänsynsfull eftersom jag gillar honom och inte vill förlora honom som vän.
Han accepterade och sa att han respekterade var jag stod även om det, som han uttryckte det, "är slöseri att nån som jag är singel". Sen har det varit typ som vanligt på jobbet men vi har inte umgåtts privat, mest för att jag inte vill att fler missförstånd ska uppstå.
Iallafall, för ett par dagar sedan ringde han mig på kvällen och undrade om vi skulle hitta på något. Det bestämdes att vi skulle ut och ta en öl, vilket vi gjorde igår. Hade jättekul, han bjöd på flera öl eftersom jag fyllt år och han insisterade. Framåt fjärde ölen märkte jag att han tåflirtade och hade nånting i blicken. Jag frågade vad han höll på med och försökte skratta bort det, men då sa han typ rakt ut att han tyckte vi skulle "försöka igen". Vadå försöka igen frågade jag, vi har aldrig försökt nånting. HAN har försökt. Han insisterade på att det fanns nån sorts kemi mellan oss och att han inte kan sluta tänka på mig.
Jag blev väldigt illa till mods av situationen, inte minst eftersom jag var lite på lyran och var rädd att strula till det ytterligare, så jag avbröt kvällen ganska abrupt. Bad om ursäkt för att jag inte känner likadant. Han följde mig till min cykel och där gjorde han ett sista move och kysste mig. Vid det laget började jag bli förbannad för att han var så jävla trög så jag puttade bort honom och cyklade därifrån fortare än kvickt.
Jag menar, visst fan måste han ha fattat vid detta laget? Våra trevligheter på jobbet är förmodligen ett minne blott nu, men det kan ju åtminstone inte fortfarande finnas oklarheter. Eller? Tyckte ju att jag var jävligt tydlig första gången jag sa till honom.
Räcker det nu, vad tror ni?
Jaja, puss.
Har klickat rätt fint med en kille på jobbet. Mycket lika värderingar, samma humor, har kul och är naturliga ihop. Eftersom mänskor är för kåtskadade för att kunna vara bara vänner började han stöta rätt hårt på mig. För några veckor sedan var vi ute och tog en afterworköl och det slutade med att han hånglade upp mig. Jag stoppade honom och sa att jag tänkte gå hem och att det inte var någon bra idé.
Sen var det konstig stämning på jobbet ett par dagar och jag märkte att han inte fattat piken, som ett cp smög han omkring och flinade och verkade tro att vi hade en hemlig affär. Därför ringde jag honom en kväll och förklarade med en lång monolog varför jag inte är intresserad eller tycker det är nån bra idé, däribland att han är mycket äldre än mig, har barn som närmar sig min ålder och en smutsig skilsmässa i bagaget, påpekade också att det inte är nån bra idé att knulla med jobbet. Jag försökte vara jävligt tydlig med att det inte kommer bli något, men också hänsynsfull eftersom jag gillar honom och inte vill förlora honom som vän.
Han accepterade och sa att han respekterade var jag stod även om det, som han uttryckte det, "är slöseri att nån som jag är singel". Sen har det varit typ som vanligt på jobbet men vi har inte umgåtts privat, mest för att jag inte vill att fler missförstånd ska uppstå.
Iallafall, för ett par dagar sedan ringde han mig på kvällen och undrade om vi skulle hitta på något. Det bestämdes att vi skulle ut och ta en öl, vilket vi gjorde igår. Hade jättekul, han bjöd på flera öl eftersom jag fyllt år och han insisterade. Framåt fjärde ölen märkte jag att han tåflirtade och hade nånting i blicken. Jag frågade vad han höll på med och försökte skratta bort det, men då sa han typ rakt ut att han tyckte vi skulle "försöka igen". Vadå försöka igen frågade jag, vi har aldrig försökt nånting. HAN har försökt. Han insisterade på att det fanns nån sorts kemi mellan oss och att han inte kan sluta tänka på mig.
Jag blev väldigt illa till mods av situationen, inte minst eftersom jag var lite på lyran och var rädd att strula till det ytterligare, så jag avbröt kvällen ganska abrupt. Bad om ursäkt för att jag inte känner likadant. Han följde mig till min cykel och där gjorde han ett sista move och kysste mig. Vid det laget började jag bli förbannad för att han var så jävla trög så jag puttade bort honom och cyklade därifrån fortare än kvickt.
Jag menar, visst fan måste han ha fattat vid detta laget? Våra trevligheter på jobbet är förmodligen ett minne blott nu, men det kan ju åtminstone inte fortfarande finnas oklarheter. Eller? Tyckte ju att jag var jävligt tydlig första gången jag sa till honom.
Räcker det nu, vad tror ni?
Jaja, puss.