Finns ingen direkt mening med denna tråden mer än att jag vill höra andras åsikter om filmen, och jag vill sprida uppmärksamhet om denna underbara lilla pärla.
There come tedious tomorrows,
the same world as yesterday.
There I am, unchaged at all.
Ami, a girl who can't help cutting her wrist every night.
Ryo, a boy who doesn't go to school, shutting himself in home.
Hiroki, a man who's always carried away by others
and never has himself.
I can't be real me, as never, unless I do something.
But I don't know what to do.
I always hold down my unvoiced scream inside.
I hurt myself or others, that's why.
To fill my empty heart insatiablly
I keep seeking riotous excitement.
Ryo kills his parents and goes to the city with a bomb.
Hiroki rapes a strange girl and tries to run away from the police.
and Ami.....
When their discharges come to one,
that lights the beacon indicating the collapse of this country.
Trailer: http://www.youtube.com/watch?v=DE8Oq_TwFOY
Screens:
http://img187.imageshack.us/img187/5795/sekai04ax8.jpg
http://img522.imageshack.us/img522/4059/sekai06vz9.jpg
http://img89.imageshack.us/img89/2200/sekai05jz2.jpg
http://img135.imageshack.us/img135/3931/sekai03pj4.jpg
http://img530.imageshack.us/img530/5817/sekai01vs6.jpg
"It begins with images from the 9/11 attacks and ends with the Tokyo Metropolitan Government buildings in a similar, smoldering state. Throughout, it's punctuated with scenes of bullying, suicide attempts, gang rape and complete despair. It has a crazy energy but somehow ties everything together in a powerful way. Nakajima started working on the script at 19, when he was still a hard core *hikikomori. "
Absolut jävla mörker. A Clockwork Orange möter dagens desillusionerade Japanska ungdomar. Jag älskade filmen på det sättet man kan gilla att titta på en bilolycka, att få utlopp på ett väldigt snällt svenssonsätt för mörka tankar om man kan tänkas ha sådana. Skådespeleriet är klockrent nästan rakt igenom, sceneriet är helt ok, manuset är precis lagom förvirrade för att sedan knytas ihop.
Det var som att sakta se något mosas och sedan i slowmotion se vart bitarna tar vägen.
Det märks kanske att jag har lite svårt att få ihop något vettigt om denna filmen, jag tror inte jag kan det.
"Den var bra."
8½/10
kuriosa.
*hikikomori är en slags grupp av ungdomar i Japan som väljer eremitliv/självisolering av någon anledning, Ryo Nakajima (regissören) påbörjade skriva denna filmen när han var 19 år, då han själv gick in i sin lägenhet och inte lämnade den förens 4 år senare, då med ett färdigt manus.
Filmen sprids via regissören själv som via mail får kontakt med folk som vill se filmen, han skickar då en kopia gratis till dom med uppmaningen att sprida den, på det sättet har filmen cirkulerat och blivit stor.
The director sent this with the words: "I want my movie to be seen by many people. Please show it to all your friends"
There come tedious tomorrows,
the same world as yesterday.
There I am, unchaged at all.
Ami, a girl who can't help cutting her wrist every night.
Ryo, a boy who doesn't go to school, shutting himself in home.
Hiroki, a man who's always carried away by others
and never has himself.
I can't be real me, as never, unless I do something.
But I don't know what to do.
I always hold down my unvoiced scream inside.
I hurt myself or others, that's why.
To fill my empty heart insatiablly
I keep seeking riotous excitement.
Ryo kills his parents and goes to the city with a bomb.
Hiroki rapes a strange girl and tries to run away from the police.
and Ami.....
When their discharges come to one,
that lights the beacon indicating the collapse of this country.
Trailer: http://www.youtube.com/watch?v=DE8Oq_TwFOY
Screens:
http://img187.imageshack.us/img187/5795/sekai04ax8.jpg
http://img522.imageshack.us/img522/4059/sekai06vz9.jpg
http://img89.imageshack.us/img89/2200/sekai05jz2.jpg
http://img135.imageshack.us/img135/3931/sekai03pj4.jpg
http://img530.imageshack.us/img530/5817/sekai01vs6.jpg
"It begins with images from the 9/11 attacks and ends with the Tokyo Metropolitan Government buildings in a similar, smoldering state. Throughout, it's punctuated with scenes of bullying, suicide attempts, gang rape and complete despair. It has a crazy energy but somehow ties everything together in a powerful way. Nakajima started working on the script at 19, when he was still a hard core *hikikomori. "
Absolut jävla mörker. A Clockwork Orange möter dagens desillusionerade Japanska ungdomar. Jag älskade filmen på det sättet man kan gilla att titta på en bilolycka, att få utlopp på ett väldigt snällt svenssonsätt för mörka tankar om man kan tänkas ha sådana. Skådespeleriet är klockrent nästan rakt igenom, sceneriet är helt ok, manuset är precis lagom förvirrade för att sedan knytas ihop.
Det var som att sakta se något mosas och sedan i slowmotion se vart bitarna tar vägen.
Det märks kanske att jag har lite svårt att få ihop något vettigt om denna filmen, jag tror inte jag kan det.
"Den var bra."
8½/10
kuriosa.
*hikikomori är en slags grupp av ungdomar i Japan som väljer eremitliv/självisolering av någon anledning, Ryo Nakajima (regissören) påbörjade skriva denna filmen när han var 19 år, då han själv gick in i sin lägenhet och inte lämnade den förens 4 år senare, då med ett färdigt manus.
Filmen sprids via regissören själv som via mail får kontakt med folk som vill se filmen, han skickar då en kopia gratis till dom med uppmaningen att sprida den, på det sättet har filmen cirkulerat och blivit stor.
The director sent this with the words: "I want my movie to be seen by many people. Please show it to all your friends"
