"Guds vägar äro outgrundliga."

När en person tänker, så har den ofta en liten inre känsla med sig.
Ett perspektiv of sorts, en verklighetsuppfattning som den utgår ifrån.
Detta gäller nog även er troende även om ni inte tänker.

Jag vill be er att vara ärliga mot er själva nu och ge min idé här en chans...
Vissa saker förklarar sig själva med ett bra perspektiv på tillvaron.

Försök att ändra ert perspektiv för en liten stund.

Tänk er Jorden - en planet ensam i rymden. Den krymper bort när ni lugnt betraktar hur universum zoomas ut.
Till slut försvinner även solen ur vy - det ljus som ni anser att en gud skapat för att lysa på jorden.

Slutligen är bilden av universum en tom svart rymd med spridda prickar av galaxer.

Nu är solen 1 av 70 000 000 000 000 000 000 003 stjärnor. (ca.)

I gamla testamentet beskrivs tydligt er guds fokus och intresse av den lilla planeten Tellus. Vad skulle han med resten av sina "lampor" till?

Misslyckade projekt kanske?

Ni menar att han lite spontant väljer en av himlakropparna och skapar människan. (På sju dagar)
Han skapar en varelse med en särskild natur - med totalt störda tendenser.
Den ska ha en fri vilja men förväntas ändå följa 10 enfaldiga budord, trots att en människa inte ska behöva det och det ändå är meningslöst om den själv inte har en dynamisk känsla för vad som är rätt och fel.

Människan skapas - mot sin vilja till en värld där endast slumpen avgör om den ska "leva vidare" i helvetet eller himlen.
För i himlen är en persons jag intakt och samtidigt är alla alltid snälla och ingenting är negativt. I helvetet är alla elaka och de straffas i en evighet utan att någonsin förstå eller ångra sig för att de t.ex. ljög för sitt barn om tomten.
Guden skapar dessutom miljarder andra varelser som inte lyder under samma reglement men ändå måste leva ett meningslöst liv av blodig slakt.
Detta bara för att gud inte hade kraften att skapa växter med päls och proteiner. (Han gjorde ett desperat försök med sojaplantan.)

Gud skapade en varelse med en viss känsla för logik som bara är till för att sätta en tankebefriad "tro" på prov och ofta leder de sanningsintresserade till evig fördömelse.

Är det så ni menar?

Skaffa er ett perspektiv.

De störda tendenserna kommer från satan, och utan satan finns ingen värld för satan är "världens herre", materiens lag.


Det finns lagar i världen. om man inte följer dom så dör man. om man hoppar från taket så skadar man sig pga. gravitationslagen. likadant finns det också lagar inne i oss som vi måste följa för att inte skada oss.

Det behövs verkligen inte en "satan" för att förklara negativa känslor hos människan.

Och nej, det finns ingen lag för människan. Den är fri att göra precis som den vill utan att naturen bryr sig det minsta.
Det förändrar ingenting i universum.
Om en person är medveten om den friheten och ändå väljer att vara ödmjuk inför andra varelsers känslor och har en respekt för vad som är sant, - då är det något riktigt fint. Jämför det med en troende som inte tänker själv, utan bara följer sina budord för att säkra sin egen plats i himlen.
Personer som hellre bränner folk levande än att onanera.

vi är också en del av naturen, så naturen bryr sig. vi kan visserligen göra vad vi vill, men allt som vi gör får konsekvenser. genom att få dåliga konsekvenser lär vi oss vad som är rätt. bara genom att följa sanningen kan vi få bra konsekvenser hela tiden.

Menar du allvar?

Förstår du inte att en människas liv påverkas av sånt den inte kan gardera sig mot?

Förresten, Har du sett djur när de äter något levande?

Ja.


Jo.


Ja, men vad har det med något att göra?

Är det inte gud som skapat världen där en del ska ätas levande?

Ja, men finns inget annat att äta förutom oss själva. Det är dock inte lika hemskt om ett djur äts levande än om en människa äts levande för djur är inte lika medvetna. Djur syndar inte när de äter andra djur, men många människor syndar när de äter djur.

Hur vet jag om jag syndar eller inte när jag tuggar?
"syndigt gott" är ett uttryck jag hört, men det gäller väl bara onyttigheter

Om du inte ljuger för dig själv. Alla människor vet vad som är rätt och fel. Därför gör vi misstag, därför händer olyckor. Misstag och olyckor betyder att man straffar sig själv. Vi straffar oss själva för att vi vet att vi gör fel. Djur har också känslor, så det är bättre om människor inte äter dom. Men vissa människor är fortfarande djur, och därför syndar de inte när de äter djur.

Det finns ingen verklig synd för Gud skapade synden för att han inte hade något annat val. Inget är vårat fel, men vi är de enda som finns i universum, därför får vi ta straffet. Vi är Kristus.


Man ska bara äta sånt som är gott. Om man tycker att godis är gott så betyder det att man har godisbrist, och då måste man äta godis.

Nyttig mat är sånt som finns i naturen. Om man ändrar det på nåt sätt (ex: kokar, steker) så blir det onyttigt.