Dödshjälp, aktiv dödshjälp, eutanasi - samlingstråd

Tjena!

Tänkte dra igång en "debatt" om detta, det verkar trots allt vara ganska delade åsikter i detta ämne, och inte alltför omtalat i pressen?!

Vad tycker ni om detta egentligen?

Vi säger att vi har Bosse som är 56 år, han är rullstolsbunden, invalid och har inga vänner. Han ser ingen mening med livet och vill inte leva. Ska han då få hjälp med att ta livet av sig? Han är trots allt invalid så han kan inte göra det själv. Ska det finnas någon instutiton som genomför såna här saker?

Det finns fler exempel också. Dom som mycket väl klarar av fysiskt att ta livet av sig men som aldrig skulle klara det psykiskt. Ska dom få hjälp at dö om dom vill?

Jag resonerar såhär. Ingen ska kunna tvinga någon annan att leva. Risken med detta som jag ser är att många skulle gå till en doktor och få gift när dom känner sig nerdeppade, tror det skulle bli använt på fel personer som inte vet vad dom sysslar med för stunden. Man kanske då skulle ha någon form av genomgångar med en psykiatriker och prata om det och se vad det finns för möjligheter? Men så är det ju nu, eller? Skillnaden är väl att man efter vi säger 6 månader kan säga. "Nu har jag bestämt mig, jag vill inte leva."
Och så får man sitt gift och dör.

Hört talas om en institution i USA där en läkare genomför sånt här, dödshjälp. Någon som vet mer om denna man?

Finns även en bok som delvis handlar om detta som är skriven av Torbjörn Tännsjö. Jag tror den heter "Kärlek & Politik".

Vad har ni för synpunkter?

Jag tycker att det ska tillåtas.
När min mamma låg med dropp som föda sista 2 månaderna i livet och endast vägandes 25 kilo.
Då vet jag att hon ville dö,jag har sett min mamma tyna bort på det mest fruktansvärda sätt.
Och ibland kan döden vara en befrielse för både den döende samt de närstående.

Det är inte så många människor som kan hindras från att ta livet av sig. De som kan hindras är inte de rullstolsbundna, utan de som einars mamma som är sängbundna och står under medicinsk övervakning (och förmodligen inte kan röra sig särskilt mycket).
Fråga folk som jobbar på långvården; det vanligaste sättet att ta livet av sig i Sverige är förmodligen att sluta äta.

Dödshjälp tycker jag ska ges till folk som är nära döden och efterfrågar den.
Övriga bör få livshjälp.

Självklart borde dödshjälp tillåtas!
Åt alla, gammlingar som vill dö, fåniga fjortisar med självmordstankar, vill man dö så ska man dö.
Jag ser inget problem i det.
Det borde även vara automatiserat så att ingen behöver utföra det smutsiga arbetet.

Det riktigt smutsiga arbetet är att ta hand om ungarna och familjerna som blir lämnade kvar.
Men det kanske också kan automatiseras?

Är det nån som vet om det gjorts någon undersökning om vad folk tycker om aktiv dödshjälp?
De flesta man pratar med verkar ju vara positivt inställda till det,tycker det är ganska märkligt att inte den frågan har tagits upp till debatt.Det är ju ändå nåt som majoriteten av människor kommer drabbas av i slutskedet av livet, att ligga nerdrogad och bada i sin egen avföring på nåt sjukhus döendes i cancer.

Alla verkar överrens. Precis som alcatraz säger så är det ju märkligt att det inte är tillåtet. Fan vad politikerna vill kontrollera oss! Vi får inte ens dö om vi vill!

Är inte det sjukt?

Jag tror att det problemen ligger i andra saker än just att de som vill dö skall dö, det accepterar nog alla.
Men vem skall man lägga beslutsansvaret på?
De felsta som är en den sitsen av dödshjälp är inte vid sina sinnens fulla bruk.
Och vilken släkten vill ha det ansvaret på sina axlar, skall jag bestämma att gammla mormor skall dö eller inte?
Ni kanske klarar det men alla som kommer i den sitsen kommer att bli tvungna att bestämma sig om släktingen skall dö eller inte, jobbigt.
Eller skall man lägga det på läkaren?
Eller skall man bara tillåta det om indivden själv är kapabel att säga ja?

Men är det så enkelt?

Jag håller verkligen med om att det borde vara tillåtet för vissa, men det lämnar enorma frågetecken kring det praktiska och vilka kriterier som borde gälla. Att gamla människor, vårdkollin utan hopp om ljusning och liknande personer borde få dödshjälp ser jag som självklart. Jag är dessutom helt övertygad om att det sker med jämna mellanrum, men i hemlighet. Min morfar led t ex av ALS och låg och led i en sjukhussäng på slutet, kopplad till apparatur av olika slag. Av vad jag har förstått från mina föräldrar (jag var för liten vid tidpunkten) så gav läkaren morfar en något för stor dos morfin, så att han kunde somna in. Bästa möjliga lösning mao.

Men övriga grupper då? Dvs de som inte lider av en dödlig sjukdom eller befinner sig i vegetativt tillstånd? Står man då i begrepp att ta sitt eget liv så lider man uteslutande av nån form av svår depression. Snarast borde man väl få hjälp att ta sig ur den situationen och dom tankebanorna så att man kan leva ett sorgfritt liv?

För mig känns det inte vettigt att Bosse knallar ( eller i detta fall rullar) in till läkaren, utan synbara skäl än depression, ber att få ta livet av sig och får hjälp med den uppgiften. Fattar han det beslutet själv? Får familjen säga vad dom anser först? Måste läkaren bedöma hur svår Bosses livssituation är först eller ska han bara gå på dennes utsaga? Skulle Bosse ha fattat det här beslutet om han fått psykofarmaka i ett halvår?

Frågorna som måste ställas är otroligt många, vilka rent praktiskt gör det omöjligt att hitta en lämplig lösning skulle jag tro.

/P

Att leva är en rättighet, ingen skyldighet.
Givetvis ska dödshjälp tillåtas och jag kan även tänka mig assisterat självmord. Men då måste man verkligen veta vad det är man gör, och det kan bli en del praktiska problem.

Du tog orden ur min mun


Nej, tydligen är det oftast inte så utan när man får hjälp av psykiatriker och inte är lika deprimerad längre så orkar man ta sitt liv.

Jag anser att det är varje människas rättighet att få dö om hon eller han vill. Oavsett ålder, sjukdomstillstånd eller något annat. Vill man dö så vill man och det är ingen som skall få hindra en anser jag.

Självklart tycker jag yngre människor borde vänta tills de är myndiga innan de tror sig kunna fatta ett sådant beslut, men folk som vill dö tar livet av sig ändå. Skall man inte då hjälpa dem att göra det på ett så humant vis som möjligt, så de slipper lida under självmordsförsöket. Eller rent av slipper de skapa lidande för andra, som eventuellt kör det tåg eller liknande de slänger sig framför.

Däremot anser jag att anhöriga inte har absolut någonting att göra med ett så personligt beslut som ett självmord. Jag tycker att det är egoistiskt om de försöker hindra en anhörig från att finna lyckan på sitt egna lilla vis.

Jag är för aktiv dödshjälp och skulle och har ställt upp för vänner som velat dö (fast de backade ur) och jag tycker att staten aktivt bör understödja folks beslut att ta livet av sig. Man skulle säkert kunna se till att psykiatrin blir inblandad, 2-3 månaders behandling, terapi och allt. Vill självmördaren ta sitt liv efter det så det upp till denne att själv avgöra.

Historiskt sett är självmord en personlig angelägenhet och inget man motsatt sig, hur många är egentligen inte de militära befälhavare och politiker som tagit sitt egna liv (och blivit legender nästan bara på grund av det).

Fast jag anser att alla som vill ta livet av sig bör ta sina liv på ett så fint vis som möjligt, så att deras kroppar lämnar så lite skavanker som möjligt och blir så vackra lik som möjligt.