Citat:
Ursprungligen postat av
Svenshult
Jag tror inte sossarna själva vet vad som händer efter det här haveriet. Det är en existentiell kris som påminner om andra maktbärande socialdemokratiska partiers ute i Europa. En del kommer tillbaka, som Labour i England under Burnham, andra försvinner. S i Sverige kan mycket väl försvinna.
Det gäller nog att de hittar en bra ny partiledare när Maggan lämnar. Mitt förslag är att de letar efter en man med många maskulina och få feminina drag.
Dom vet vad som krävs, det är därför dom är så desperata nu.
Utan SD kommer det aldrig bli någon S politik framöver.
Så S måste vända sig till SD om dom vill genomföra några större reformer.
Det finns frågor där S och SD har samma syn, t ex tandvårdsstöd, höja pensionerna.
Men andra frågor blir det stopp.
Hela S ledningen och Magdalena Andersson måste avgå, någon som inte har SD skräck måste väljas istället.
S måste bli mer som dom Danska Socialdemokraterna om dom skall överleva.
Utan SD blir det ingen högerregering heller, många tycks tro att SD skall fortsätta det tidigare Tidö samarbetet, men det är svårt att tolka Jimmie Åkesson på annat sätt än att SD nu vill lyfta välfärdsfrågorna och där får SD inget stöd hos M,KD, L eller C om dom hamnar där.
Det går endast med uppgörelser vänsterut.
Jag välkomnar SDs nya profil att återgå till rötterna, att vara en kraft mitt i mellan höger och vänster.
Undrar om alla övriga Tidöväljare fattat detta, dom tycks tro att allt blir som innan då SD gick Moderaternas ärenden i nästan varje fråga.
Under pressträffen i Sölvesborg den 6 november 2026 meddelade Jimmie Åkesson att SD går i full opposition utan avtal, där han bland annat beskrev samarbetet som en tillfällig "silvertejp-lösning" och konstaterade kring läget att ”You're on your own, så att säga.”. Han förklarade även att partiet antingen skulle sitta i regering eller opposition efter valet, och att man föredrar att aktivt välja vilken regering man är i opposition mot. I en debattartikel i Expressen den 8 oktober 2026 konstaterade han även att partiet gör sig redo för ett ”Sverigedemokraterna efter Tidö”.
• Om att uppfattas som borgerliga. ”Paradoxen är dock att Sverigedemokraterna under de här åren allt mer kommit att uppfattas som ett borgerligt högerparti. Samtidigt har moderata och kristdemokratiska ministrar kunnat ta åt sig äran för reformer som man från början inte velat genomföra.
• Om partitillhörighet. ”Sverigedemokraterna tillhör inget av de traditionella blocken. Vi är inget borgerligt parti.
• Om att ta tillbaka sin egen roll. ”SD kommer att kunna återgå till att vara SD.”
• Om den påtvingade högerprofilen. ”Vi har tvingats in i en tydlig högerprofil när det gäller både den ekonomiska politiken, fördelningspolitiken och välfärden. Det är inte den profil som Sverigedemokraterna vill ha långsiktigt.
• Om att hitta tillbaka som mittenparti. ”Sverigedemokraterna behöver ägna den här mandatperioden åt att hitta vår plats och identitet i ett nytt politiskt landskap.”