[quote=molliesmille|96442323]
Det stora problemet är när sambos med barn separerar och de inte har gemensam vårdnad om barnen.
Att som pappa dra sin sambo inför domstol för att få gemensam vårdnad lär dessutom öka risken för separation.
Du har även fall där tillfälliga sexuella relationer leder till önskade eller oönskade graviditeter där mamman är högst olämplig som både förälder och vårdnashavare. Då har pappan inget att säga till om, utan barnet blir fosterhemsplacerad.
Och sen har vi ju fallen som du nämner.
Vi har ju antagit Barnkonventionen i Sverige och där står det att barnet och föräldrarna har rätt till ett familjeliv. Det är en rättighet (som Sverige bryter emot), särskilt i fallet när nyfödda omhändertas från en icke gift mamma.
Mänskliga rättigheter gäller alla, det har inte med antalet utsatta att göra.
Påpekar att sexism och könsdiskriminering inte är ett lämpligt beteende och hör inte hemma i en rättstat. Lagen ska vara könsneutral.
Citat:
Fan vad mycket offerkofta det var i den här tråden då.
Om pappan vill vara vårdnadshavare så är det bara att skriva att du vill vara det. Det finns ingenting som mamman kan göra för att förhindra detta.
Om det måste gå via familjerätten eller annan instans spelar ingen roll, för i slutändan kommer du få vårdnaden om inget hinder föreligger, såsom missbruk.
Och i den absoluta merparten av alla fall, så blir det aldrig något krångel kring detta. I de fall där den födande kvinnan motsätter sig vårdnad så finns det väl en anledning tänker jag.
Det som TS besrkiver har ju varit standard sedan så länge någon kan minnas. Så det är ju inget nytt.
[/QUOTE
Jaså, har det ändrats på senare tid? Tidigare var det upp till ogifta mammor att medge att de vill dela vårdnaden med barnets far. Eller ha ensam vårdnad. Vet du när den förändringen infördes?
Om pappan vill vara vårdnadshavare så är det bara att skriva att du vill vara det. Det finns ingenting som mamman kan göra för att förhindra detta.
Om det måste gå via familjerätten eller annan instans spelar ingen roll, för i slutändan kommer du få vårdnaden om inget hinder föreligger, såsom missbruk.
Och i den absoluta merparten av alla fall, så blir det aldrig något krångel kring detta. I de fall där den födande kvinnan motsätter sig vårdnad så finns det väl en anledning tänker jag.
Det som TS besrkiver har ju varit standard sedan så länge någon kan minnas. Så det är ju inget nytt.
[/QUOTE
Jaså, har det ändrats på senare tid? Tidigare var det upp till ogifta mammor att medge att de vill dela vårdnaden med barnets far. Eller ha ensam vårdnad. Vet du när den förändringen infördes?
Citat:
Så vi pratar om något som i princip aldrig händer i Sverige? Lagen är ju någonstans utformad efter att folk inte är psykopater i allmänhet. De fall där kvinnan vägrar pappan umgänge från födseln måste ju vara försvinnande få, och dessutom förekomma i redan trassliga familjeförhållanden. De flesta vill inte bli ensamma med ett nyfött barn.
Och utöver det har du fortfarande fel. Domstolen kan besluta direkt om interimistiskt umgänge, så fort de fått utredningen från familjerätten. Dvs innan rättegången ens börjat.
Hittar familjerätten inga fel eller konstigheter hos pappan, så kommer han få umgänge.
Du måste väl förstå att det här styrs av lagar, inte av godtyckliga utsagor från en förälder?
Att det drar ut på tiden spelar ingen roll i det avseendet att pappan träffar sina barn lika mycket som mamman under tiden rättegången håller på.
Du påstår ju bara massa saker som inte stämmer, för att du verkar vilja att det ska vara såhär orättvist.
Om pappan till barnet sitter på röven hemma och tycker synd om sig själv istället för att ta kontakt med advokat, socialtjänst och familjerätten, ja då kan han kanske hamna i den situation du beskriver.
Om mamman inte följer ett beslut från tingsrätten riskerar hon att förlora vårdnaden. Nu hittar du ju bara på saker.
Och utöver det har du fortfarande fel. Domstolen kan besluta direkt om interimistiskt umgänge, så fort de fått utredningen från familjerätten. Dvs innan rättegången ens börjat.
Hittar familjerätten inga fel eller konstigheter hos pappan, så kommer han få umgänge.
Du måste väl förstå att det här styrs av lagar, inte av godtyckliga utsagor från en förälder?
Att det drar ut på tiden spelar ingen roll i det avseendet att pappan träffar sina barn lika mycket som mamman under tiden rättegången håller på.
Du påstår ju bara massa saker som inte stämmer, för att du verkar vilja att det ska vara såhär orättvist.
Om pappan till barnet sitter på röven hemma och tycker synd om sig själv istället för att ta kontakt med advokat, socialtjänst och familjerätten, ja då kan han kanske hamna i den situation du beskriver.
Om mamman inte följer ett beslut från tingsrätten riskerar hon att förlora vårdnaden. Nu hittar du ju bara på saker.
Det stora problemet är när sambos med barn separerar och de inte har gemensam vårdnad om barnen.
Att som pappa dra sin sambo inför domstol för att få gemensam vårdnad lär dessutom öka risken för separation.
Du har även fall där tillfälliga sexuella relationer leder till önskade eller oönskade graviditeter där mamman är högst olämplig som både förälder och vårdnashavare. Då har pappan inget att säga till om, utan barnet blir fosterhemsplacerad.
Och sen har vi ju fallen som du nämner.
Vi har ju antagit Barnkonventionen i Sverige och där står det att barnet och föräldrarna har rätt till ett familjeliv. Det är en rättighet (som Sverige bryter emot), särskilt i fallet när nyfödda omhändertas från en icke gift mamma.
Mänskliga rättigheter gäller alla, det har inte med antalet utsatta att göra.
Påpekar att sexism och könsdiskriminering inte är ett lämpligt beteende och hör inte hemma i en rättstat. Lagen ska vara könsneutral.
__________________
Senast redigerad av Dolche Idag kl. 17:29.
Senast redigerad av Dolche Idag kl. 17:29.