Jag spelar inte själv datorspel, men vad är det här för märklig slutsats?
True crime omsätter miljarder. Innebär det att alla som lyssnar på mordutredningar och dokumentärer om seriemördare drömmer om att mörda och kidnappa? Att bli nästa Ed Kemper?
MMA och boxning har en enorm publik. Skräckfilmer likaså. Ska vi dra slutsatsen att publiken drömmer om att slåss eller bli jagad av en seriemördare?
Sedan har vi argumentet om att människor tar semester från jobbet och lägger tusentals kronor på utrustning för att kunna spela GTA VI. De använder alltså sina egna intjänade pengar för att köpa utrustning och tar ledigt från sina arbeten för att ägna sig åt ett spel.
Om vi nu ska dra den långtgående jämförelsen med verklig gängkriminalitet borde de väl snarare råna kaffekassan och stanna hemma från jobbet utan att ansöka om semester?
Eller kan det helt enkelt handla om escapism, maktfantasier och upplevelsen av en annan verklighet? Att få utforska en värld och leva sig in i en tillvaro som man inte alls skulle vilja ha i verkligheten?
Det går alldeles utmärkt att fascineras av något i fiktionens värld utan att vilja uppleva det på riktigt. Det borde inte vara så svårt att skilja mellan underhållning och verkliga ambitioner.
Lär dig skilja på dröm (mål) och fantasi. Folk fantiserar om allt möjligt, om drakar och demoner och strider i rymden. Naturligtvis är det inget man strävar efter att förverkliga. Finns inget mer att diskutera.
Vad säger det om feminister som lyssnar på musik av artister som klär av sig på scen och sjunger om sex, makt och dominans? Är inte det om något en riktig syntax error enligt samma resonemang?
Eller kan man faktiskt uppskatta underhållning utan att vilja leva som det som skildras?
Det är inte en komplimang att vara Siewert Öholm 2026.
Jag är gärna med på en kampanj för att få gängkriminella att välja GTA och fiktion framför verklig kriminalitet. Många människor skulle skonas.
Även våldsamma gängkriminella som väljer att hålla sina gangsterambitioner till en virtuell värld skulle innebära en minskad risk för verkliga hämndaktioner. Omgivningen skulle slippa oroa sig för felskjutningar, förlupna kulor, sprängningar och oskyldiga människor som hamnar i skottlinjen för att någon tagit fel på person.
Om alternativet är att de ägnar sig åt virtuell gangsterverksamhet i stället för verklig, varför skulle vi då inte uppmuntra det?
Alla vinner på att skilja mellan fiktion och verklighet.