Citat:
Ursprungligen postat av
cinmik
Eller så är det så enkelt som att kvinnor slutar att tända på män som behandlar dem som sin mamma.
Ja, det är nog sant i vissa fall. Du har en poäng, men många situationer faller igenom när man skärskådar dem - så det är definitivt inte ensam orsak i alla relationer där lusten tryter på någon sida.
Det är bådas ansvar att undvika att en sådan situation uppstår. Och - om den redan har uppstått - att bjuda in till en kärleksfull, konstruktiv dialog om lösningar. Att gå och bita ihop och bygga upp förakt, och sedan få utbrott eller fälla passiv-aggressiva kommentarer, är minst lika omoget och oansvarigt som att låta sig själv bli en mansbebis.
När en kvinna är känslomässigt omogen, har orealistiska förväntningar eller väljer att jaga osunda ideal och bränner ut sig, så kommer hon att bli olycklig och uppleva missnöje. Om hon då inte är intelligent och tänker självständigt, så blir hon ett lätt offer för all "propaganda" som är designad för att spela på människors psykologi - att få yttre syndabockar är alltid mer attraktivt för oss än att skärskåda oss själva och vår egen del i problem.
Att observera vissa delar av mannens beteende, blunda för det fina han gör och även för det negativa som kvinnan själv bidrar med - och skylla hela situationen på att han är en "mansbebis" - är en enkel lösning för en trött och besviken kvinna. Detsamma, men omvänt, gäller givetvis för män.
Algoritmer, samhälle och media strävar efter att kontrollera oss, genom att uppvigla män och kvinnor mot varandra och förstöra våra naturliga, fina band till varandra.
Kort sagt, vi alla utsätts för massiva påtryckningar för att lämna relationer istället för att ta eget ansvar, kommunicera och skapa lösningar.
Det är jättebra med trådar som denna, där både män och kvinnor kan dela sina perspektiv. Som man inser jag hur viktigt det är att bibehålla spänning och attraktion, och att möta kvinnor känslomässigt - istället för att ta lust och åtrå för givet och att kasta praktiska lösningar på problem innan jag har lyssnat ordentligt.
Jag tror att alla - både män och kvinnor - har mycket att vinna på att lyssna och försöka plocka ut de grundläggande faktorer som vi faktiskt kan göra något åt - ur pajkastningen. Jag vet av erfarenhet att jag blir lyckligare av att se det fina hos en partner, istället för att leta fel och vara missnöjd. En sund relation bygger på att båda är fokuserade på att ge utan att få något tillbaka.
Kärlek är att lyssna och förstå sin partner - oavsett om man är man eller kvinna - och att vilja anstränga sig för att uppfylla just deras önskningar och behov. Ett bra perspektiv är att fokusera på vad man kan ge, inte på vad man själv vill ha. När båda strävar efter att bli en drömpartner ur sin man/kvinnas synvinkel, så är det svårt att misslyckas med en relation.
Att föregå med gott exempel och att locka sin partner - på ett positivt sätt - att göra det man önskar, är både mer effektivt och roligare för alla, än att gnälla, tjura, anklaga eller göra slut.
Vi kastar alla skit på det andra könet, i denna tråd. Jag tror att vi har mycket att vinna på att göra lite djupare analyser och landa i positiv, konkret handling. Att splittra familjer är ofta både onödigt och traumatiserande. Det finns ofta många positiva lösningar, om man lägger ned lite mer arbete och tankekraft - istället för att bara kasta ur sig one-liners om att allt beror på att "kvinnor slutar att tända på män som behandlar dem som sin mamma".