Kvinnor väljer ensamhet i allt större utstäckning

Har jag sagt nåt annat?

TS är en gift man, och jag noterar även att en del gifta män skriver i denna tråd med. Ni som inte har ett skit med göra hur dessa kvinnor väljer att leva eller deras liv. Bottnar inte detta i män som egentligen har kontrollbehov. Det här är den gruppen av kvinnor som män inte kan kontrollera. Det verkar sticka i ögonen rejält.

Och då undrar man ju genast hur dåliga deras egna äktenskap är? Är det inte bättre att koncentrera er på era äktenskap och era faktiska fruar istället. Vad har ni ens med dessa kvinnor göra? Sedan blir det ännu mer ironiskt, när man inser att denna gruppen av kvinnor som ni verkar så intresserade av. Är totalt ointresserade av er och era tråkiga liv som gifta. Bi verkar ju inte allt för upptagna eller hänförda i dessa relationer/äktenskap i alla fall. Eftsom ni finner dessa kvinnor utan män och en del utan barn. Så pass intressanta ,att ni vill diskutera deras liv haha!

Tror fan att dessa kvinnor mår bättre utan män, om man ska döma av dessa kontroll freaks till män. Bara stressnivån måste vara betydligt lägre för dessa damer. Vilket ironiskt nog, psykologen nämner i artikeln. Då många kvinnor stressar ihjäl sig idag över att både få ta hand om barn/hushåll och jobba samtidigt. Dom här damerna är för smarta för binda sig till män, dom vet redan på förväg vad som väntar.

Lösningen är väl om vi lyckas luckra upp åldersnormerna så män kan få mogna och stadga sig i godan ro och sen få ragga på unghönorna utan att skämmas. Det finns väldigt många fördelar.

Om det är individuellt varför misslyckas det oftare än det lyckas?

Och kvinnor är ju de som är mest missnöjda eftersom de med en förkrossande majoritet tar intiativ till separationer. Varför misslyckas kvinnor så pass med sina relationer att de väljer ensamhet? För de väljer själva?

Könsroller ser idag ut så att männen uppvaktar och kvinnor gallrar bland männen som uppvaktar för att ingå i en relation, inte så jämställt, men det är den könsrollen som starkast lever kvar. Så kvinnor väljer sina relationer, blir missnöjda och ”väljer” ensamhet.

Vilka är dessa alla som aldrig fattar det menar du?

Eller upptäckt mannen runkandes på toa.

En mörk historia av svart humor.
Han vill, hon "har huvudvärk". Han sätter sig på sängkanten å runkar. Men vad gör du, säger hon chockat. Han tittar på henne - Fatta hur överflödig du är.

Som sagt, riktigt mörk humor å jävligt obekvämt.

Fast bygger känslan på en verklighet som finns eller har det skapats fantasier som ingen man kan leva upp till?

Och ska det ”kittla till” handlar det ju inte om en förnuftig avvägning av vad som är gynnsamt i längden, utan en ”spänning” som oundvikligen kommer försvinna, blir det då dags att gå vidare till nästa ”spännande” man?

Finns massor av män som tar ansvar, men de är inte tillräckligt spännande, snygga eller långa. (Och jag är kategorin spännande, men väljer att inte lägga mitt ansvar på kvinnor som bara söker spännande. Men det är en helt annan diskussion, men lätt att både påvisa och bevisa.)

Däremot tror inte jag att du har fel om narrativet, män mår dåligt ensamma, tror kvinnor upplever det på samma sätt, att relativisera det inför sig själv blir endast ett sätt att överleva.

Men ska man just utgå ifrån att det är kvinnor som misslyckas med sina relationer mer än vad män gör? Det tycker jag blir snedvridet. Man kan ju lika gärna undra varför män i sådan utsträckning inte lyckas behålla sina kvinnor. Det finns nog problem på bägge sidor.

Varför tycker du det är ojämställt att män behöver uppvakta kvinnor för att få till relation med dom? Det är som att tycka att det är ojämställt att bara kvinnor bär på och föder barn.

Nu är det ju väldigt olika hur det känns när det klickar med någon, men för min del (jag är man) så försvinner aldrig den känslan om den verkligen är på riktigt, och jag menar även att det är något väldigt grundläggande, iaf för mig, men bevisligen får många andra också. Att bygga ett förhållande på ”förnuftiga avvägningar” låter ungefär som att samla på frimärken. Då kan man ju flytta ihop med en manlig vän lika väl.

Som jag skrev i texten är det kvinnor som i regel tar intiativ i separationen, mannen kan bara förhålla sig till det faktumet. Och om det är som du skriver att det finns problem åt bägge hållen, varför bör man se det som det är männen som misslyckas när kvinnor lämnar? Bör man inte fråga varför kvinnor misslyckas?

Det ena är normativt det andra är en biologisk realitet. Det är inte ”orättvist” att kvinnor har bröst och män inte har det, även om män gillar bröst mer än kvinnor, för att det är en biologisk realitet inte en social normativ konstruktion.

Jag gillar familjeorienterade, husliga och feminina kvinnor.

Eller som peter dalle sade. Vad sägs om kåt, glad och tacksam!!

Golddiggers är inget för mig, dom kan simpar leka med.

I mitt hem är det jag som styr, med en kraftfull, samt rättvis hand.

Jag lyssnar på alla, sedan bestämmer jag vad som är rätt, sedan får de foga sig.

Om man känner att man kan tillfredsställa intimiteten med den manliga vännen så kör på det.

Så du har ”klickat” med endast en person och lever med och har sen ”klicket” endast levt med den människan och kommer med största sannolikhet leva resten av i alla fall ditt liv med just den människan? Och så är det generellt för alla nu levande människor? Det hade ju löst problematiken med både kvinnlig och manlig ensamhet. De flesta har ju tonårsförälskelser som de sedan överger och går vidare i livet.

Finns ju många som blir förälskade i en person och sen inser att det inte kommer fungera och då gör en rationell förnuftig avvägning och går vidare i livet.