Citat:
Ursprungligen postat av
4shoshin
Då kan hon tex bli dagmamma åt lite andra barn samtidigt.
Men nu börjar vi verkligen närma oss nationalekonomi enligt Pippi Långstrump.
En komplicerad förlossning och ett spädbarn som behöver omsorg är inte något hypotetiskt samhällsproblem. Det är en verklig situation som välfärdssystemet måste vara konstruerat för att hantera. Vad händer när någon samtidigt är förälder, sjuk och ekonomiskt utsatt?
Ett fungerande trygghetssystem måste kunna hantera att dessa omständigheter sammanfaller.
Att vara hemma med ett spädbarn är inte detsamma som att vara arbetsförmögen.
Ett nyfött barn behöver mat, blöjbyten, närhet och tillsyn under hela dygnet. Samtidigt kan mamman återhämta sig från en förlossning som inneburit omfattande fysiska skador.
Tänk dig exempelvis en ensamstående kvinna som efter en komplicerad förlossning har:
- Svåra bristningar och smärta i bäckenbotten.
- Nedsatt förmåga att stå, gå och lyfta.
- Omfattande besvär från bukväggen eller magmuskulaturen.
- Sömnbrist på grund av spädbarnets behov av omsorg.
Och då föreslår någon att hon ska ta ansvar för ytterligare tre eller fyra små barn för att tjäna pengar. 😅
Du har generella principer som inte ger ett svar på hur modellen ska hantera de situationer jag beskriver. Du måste kunna svara på vad som händer när din generella universal lösning inte fungerar i praktiken.
Är din lösning efter vad jag förstår efter dina svar i tråden att.
1: förlorar du jobbet och inte har råd, tuff luck du skulle ha tänkt på det innan du skaffar barn, nu får dina barn klara sig bäst de kan, om de kan.
2: Har du en traumatisk förlossning, tuff luck börja jobba direkt. synd om dig om du är arbetslös eller har ett fysiskt jobb.
3: Ett system som i verkligheten har svårt att finna fosterhem ska nu fungera när ingen ersättning betalas ut till fosterfamiljer.
Då blir frågan: Vad är det egentligen som ska bli bättre med medborgarlönen?
Det enda jag ser i den modell du beskriver är en närmast total avsaknad av humanism och ett samhälle som riskerar att hamna i ett djupt moraliskt förfall. Vi skulle gå från ett välfärdssamhälle där vi gemensamt tar ansvar för människor i utsatta situationer till ett samhälle där den enskildes ekonomiska förutsättningar avgör om grundläggande behov kan tillgodoses.
Är det verkligen den samhällsutveckling du förespråkar?