Citat:
Mannen, jag önskar verkligen att du kunde få lite andrum från allt det här. Jag tror inte att du riktigt förstår hur mycket av det du skriver som får mig att önska att du kunde få uppleva lite av det fina som faktiskt finns i livet. Det gör ont i mitt hjärta av att läsa det du skriver eftersom jag känner igen mig i dig. Det finns hopp och det kommer alltid finnas hopp.
Du skriver att du har förlorat tio år och att allt kommer att ha sprungit förbi dig om du någon gång tar dig ur depressionen. Men du är fortfarande här. Du har fortfarande möjlighet att skapa relationer, träffa någon, få vänner, resa, hitta intressen och samla på dig erfarenheter. Det finns ingen åldersgräns för att börja leva. Du behöver inte ha haft en tonårstid som alla andra för att kunna få ett fint vuxenliv.
Och du behöver inte heller ha något att vara stolt över enligt någon annans måttstock. Att du fortfarande försöker förstå dig själv, trots att du mår så här dåligt, är åtminstone något jag tycker att du ska ge dig själv lite erkännande för.
Jag vill också att du ska veta att jag uppskattar våra konversationer. Du behöver inte prestera någonting, ha några roliga historier att berätta eller vara på ett visst sätt för att förtjäna att någon lyssnar på dig. Jag som kristen känner det som min skyldighet och jag hjälper andra med glädje.
Men snälla, försök att inte bära allt det här ensam. När du beskriver att du vill kasta dig i braskaminen och känner att du håller på att gå sönder blir jag faktiskt orolig för dig. Ta dig bort från sådant du skulle kunna skada dig med och försök ha någon i din närhet just nu. Om du känner att du riskerar att göra dig själv illa, ring 112 eller sök psykiatrisk akutmottagning.
Jag hoppas verkligen att du inte ger upp tanken på att det kan bli annorlunda. Du har inte förbrukat din möjlighet att få ett bra liv bara för att du inte fick det liv du önskade dig under dina första tio vuxna år. Det finns fortfarande väldigt mycket kvar att uppleva.
Du skriver att du har förlorat tio år och att allt kommer att ha sprungit förbi dig om du någon gång tar dig ur depressionen. Men du är fortfarande här. Du har fortfarande möjlighet att skapa relationer, träffa någon, få vänner, resa, hitta intressen och samla på dig erfarenheter. Det finns ingen åldersgräns för att börja leva. Du behöver inte ha haft en tonårstid som alla andra för att kunna få ett fint vuxenliv.
Och du behöver inte heller ha något att vara stolt över enligt någon annans måttstock. Att du fortfarande försöker förstå dig själv, trots att du mår så här dåligt, är åtminstone något jag tycker att du ska ge dig själv lite erkännande för.
Jag vill också att du ska veta att jag uppskattar våra konversationer. Du behöver inte prestera någonting, ha några roliga historier att berätta eller vara på ett visst sätt för att förtjäna att någon lyssnar på dig. Jag som kristen känner det som min skyldighet och jag hjälper andra med glädje.
Men snälla, försök att inte bära allt det här ensam. När du beskriver att du vill kasta dig i braskaminen och känner att du håller på att gå sönder blir jag faktiskt orolig för dig. Ta dig bort från sådant du skulle kunna skada dig med och försök ha någon i din närhet just nu. Om du känner att du riskerar att göra dig själv illa, ring 112 eller sök psykiatrisk akutmottagning.
Jag hoppas verkligen att du inte ger upp tanken på att det kan bli annorlunda. Du har inte förbrukat din möjlighet att få ett bra liv bara för att du inte fick det liv du önskade dig under dina första tio vuxna år. Det finns fortfarande väldigt mycket kvar att uppleva.
Jag har ingen nära mig som jag kan prata med. Det är du isåfall.
Såvitt statistiken säger så har dom flesta haft sex och en relation redan i min ålder. Det betyder att 99% av tjejerna går bort. Jag måste också tycka om tjejen vilket är nästintill noll. Så ta bort 99% av den procenten. Sen kommer det ju också att tjejen ska bo nära så man kan träffa varandra. Ta bort 99% igen. Sen ska ju tjejen gilla mig förståss. Ta bort 99.99%. Så matten är väldigt simpel faktist. Det går inte säger matten.
Oj juste vänta. Jag träffar inga människor. Ta bort 100%. Går det att hitta mig slumpmässigt, nej. Ta bort en till 100%ing. Varför fuck är jag såhär. Jag har tänkt, trott och stått fast vid allt som jag gjorde när jag var ung. Alla sa du kommer ändra dig. Nej det gjorde jag ju inte. Då skulle jag ju haft fel om jag ändrade mig.
Jag sa till alla att tjejer inte intresserar mig, dom kostar pengar. Och att om jag ville så är jag för ful ändå. Det är jag tillvissdel, månader på olika dating appar genererade NOLL matchningar. En app fick jag en matchning av en söt tjej så jag ska inte ljuga. tjejen: Hej din pedofil vad gör du här. Kan man kalla det för en riktig matchning? Nej.
