Citat:
TS har autism, ADHD och är deprimerad. Klassisk trifecta. Också klassiskt att han tror sig vara helt ensam om det i hela världen. Väldigt typiskt för den kombinationen. Jag är inte så mycket på autismspektrumet, bara så där 'lagom' att jag har ett rätt snävt känsloliv gillar ordning och reda och att göra saker på mitt sätt - men deprimerad och har ADHD och jag kände mig också jävligt ensam om hur jag är - faktum är att jag är rätt övertygad om jag är det. Men. Jag är också till säkert 40% precis som alla andra - något jag har förstått genom att - föga förvånande - ta till mig vad andra säger.
Jag är weird. Så weird att andra weirdon tycker att jag är det. Men vi finner ändå gemenskap i att vi är lite udda.
Men till skillnad från TS så har jag velat kliva utanför min egen komfortzon och prova nya saker. För det har flera gånger visat sig att jag har gillat det. Givetvis inte allt någonsin. Men tillräckligt mycket för att förstå vad för typ av saker som ger mig glädje i livet.
Jag är weird. Så weird att andra weirdon tycker att jag är det. Men vi finner ändå gemenskap i att vi är lite udda.
Men till skillnad från TS så har jag velat kliva utanför min egen komfortzon och prova nya saker. För det har flera gånger visat sig att jag har gillat det. Givetvis inte allt någonsin. Men tillräckligt mycket för att förstå vad för typ av saker som ger mig glädje i livet.
Jag har lyssnat på all advice jag har fått. Jag har tillämpat allt. Jag har försökt på allt. Jag har steppat ut ur comfortzonen. Men varje gång nu har jag gått längre och längre fram på perrongen för att hoppa.
Jag slet av mig plåstret på att aldrig skaffa en flickvän vilket är en regel jag har. Då blev jag förrådd. 8 år efter försöker jag igen. Förrådd på ett ännu värre sätt. Där min familj var helt exalterade att jag skulle få uppleva kärlek för första gången. Det gick åt helvete och jag spenderade sommaren inlåst o svalt mig själv. Jag mår fortfarande som en jävla vrak, jag får flashbacks varje dag av texten man fick skriven till sig.
Jag väljer att hänga med ut med polare i högstadiet. Jag blev skrattat åt av tjejerna då jag ej förstod att någon låtsas flörtade med mig. Det gick åt helvete. Både att ingen faktist gillade mig och att man blev förnedrad. Sen valde jag att hänga på en grabb kväll. Alla började dricka, det kom in fler personer och alla snackade om tjejer. Då kom folk på idén att jag ej knullat. Då vart hela kvällen till det ämnet och jag var omringad av hälften fulla och hälften nyktra idioter.
Du ser allt jag försöker och gör går åt helvete. Det bara funkar inte. Jag hänger inte med jag fattar inte.
