Citat:
Ursprungligen postat av
Tjikko
Jag är kvinna. Röstar SD. Högutbildad. Ej straffad (för det verkar vara viktigt när det gäller SD).
Jag tror att det är ett stigma som hänger kvar. På min arbetsplats hade jag blivit utfryst direkt om jag sagt att jag röstar SD. Jobbar med kvinnor i ett vårdyrke. Högutbildade. Både svenska och MÖ och östeuropeiska. ”Alla” anser SD vara rasister.
Kvinnor i grupp är sämre på att vara individuell, det är kollektivet som styr. Man röstar ”rätt” istället.
Det är ju något man vetat om sen länge, det finns två saker som kvinnor som grupp tenderar att dras till oftare än män. Att följa den rådande ordningen och att sträva mot konsensus, vilket man kan se i att t.ex. var det en stor grupp kvinnor som stödde NSDAP.
Evolutionärt så har det varit en fördel för kvinnor att passa in i gruppen, en gravid kvinna eller en kvinna med ett litet barn, klarar sig inte utan gruppen, och krasst sätt är vi fortfarande samma människor som vi var på stenåldern, även om våra omgivningar förändrats.
Idag styr massmedia beskrivningen av verkligheten, rådande ordningen, och för att nå koncensus krävs att underordna sig det som är politiskt korrekt. När kvinnlig rösträtt skulle införas i början av 1900-talet var gruppen kvinnor de största motståndarna, för det som var politiskt korrekt var konservatism.
Jag hävdar dock att kvinnor är inte en fixerad grupp och de kan välja att inte följa flock-mentaliteten, något jag tror kommer slå igenom och när en stor grupp väljer att förändra normen, kommer de som inte vill tänka själva följa med i gruppen. Tittar man på ekonomi och politik, hittar man alltid kvinnor i mitten på normalfördelningen, männen i toppen och botten.
