Hur blir man en vanlig människa

Du kan ju uppenbarligen läsa och skriva utan problem. Kan du inte hitta lite gemenskap på nätet? På olika forum, sociala media, Youtubekanaler (ibland uppstår det gemensamhetsklickar i kommentarfälten, där man pratar med samma människor under varje ny video)? Det lindrar i alla fall ensamhetskänslan, och jättemånga människor lever så idag - även de som egentligen skulle kunna skaffa sig IRL-vänner, så det är inget konstigt.

Sedan är det alltid bra att träna. Ut och spring, gärna i naturen - naturen har läkt många. Eller skaffa årskort på simhallen. Man mår mycket bättre när man kommer hem därifrån och är välförtjänt trött.

Att känna att man förbättrar sig själv och inte bara slösar bort sin tid, är också positivt. Förutom träningen kan du försöka lära dig något - kanske ett hantverk? En konstart? Eller ett språk - det finns jättebra språkappar på nätet.

Lägg av med att rekommendera grabben droger, han har nog med problem.

TS: gör saker du mår bra av istället för att bara existera. Behöver inte vara "stora" saker utan sånt som att pyssla och baka. Gå på bio ibland. Prova dig fram!

Kontakta socialpsykiatrin hos kommunen.

Du kan få boendestöd som hjälper dig att komma ut utifrån ditt behov.

Varför ska man vara en "vanlig" människa? Din hjärna är på ett visst sätt och det kan du inte ändra på oavsett om det handlar om droger elelr någon självhjälpsguru, det kommer bara att sänka dig ännu mera. Jag är själv ingen vanlig människa, men jag acceptera vem jag är och fungerar i samhället. Jag uppskattar lugn och ro samt att jag ibland får vara ensam i min lägenhet. Så länge du inte är en fara för omgiviningen eller dig själv är det ju inte ett probelm.

Btw. Hur lyckades du så ett jobb i tiderna med dina problem?

Du kanske ska börja spela dataspel på nätet, du får ett socialt umgänge men du behöver inte träffa folk utan bara prata med dessa.

Jag är mig själv. Det är ensamheten som är problemet.

Behöver ej boendestöd.

För jag är bra på att jobba

Inte egentligen. Det är tankarna du möter i ensamheten, i mötet med dig själv.

Men dessa tankar är inte du. De är fortfarande bara föreställningar om vem du är, kanske till och med sådana sidor av dig själv som du har svårt att acceptera eller inte tycker om.

Omfamna ensamheten. Våga möta dig själv. Sök inte flykten från dina tankar, utan lär dig att betrakta dem utan att låta dem definiera dig.

När du är i frid i ensamhet, kommer du vara i frid överallt.

Jaha? Men vad jobbar du med då? Du svarade inte heller på varför man sak ha ett normalt liv, vad det nu sen betyder.

En kontaktperson då?

De kan följa med på bio mm.

Jag gillar inte bio. En kontaktperson är någon som får betalt för att låtsas vara supporting.