Hur blir man en vanlig människa

Allt socialt är destruktivt. Ingen person är lojal, du är utbytt så fort dom inte kan gynnas av dig. Du är bajs i allas ögon om du inte kan ge dom något.

Jag kan inte börja prata om tomatplantor och datorer med random folk. Det lixom bara sker inte. Man får konstiga miner och blir utesluten. Sen finns det bara so much you could say. Allting har en gräns och framförallt måste ämnet vara relevant.

Tror ditt mindset behöver sig en knuff i någon riktning, filmen Yes man från 2008 visar på just det fenomenet, vad som kan hända när negativa mönster bryts.
https://kritiker.se/film/yes-man

Nej, men du kan prata om det med människor som gillar att odla tomater eller datorer. Själv gillar jag båda saker och pratar gärna om det. Även om jag har betydligt mer att säga om datorer än tomater.

Mycket riktigt, och du är likadan även om du inte tror det själv. Vad du vill ha av andra är gemenskap. Grejen är att när du har riktiga vänner, så vill man ge dom saker. Vad dessa saker är skiljer sig så klart från person till person.

Men men. Vill du ge upp så tänker jag inte hindra dig. Du har fått en hel del goda råd från mig och andra, det är upp till dig vad du gör med dom.

Ja men det är inte intressant. Jag kan inte prata om jag inte har kul. Kan inte finna något kul i att prata om vad jag gör hemma på fritiden. Och jag vet ingen som odlar eller kan navigera en dator.

Att jag är fucked socialt. Och kommer leva ett mycket ensamt liv pågrund av att jag är som jag är. z

Hur ska jag efter blivit tillsagd att ”Det finns inget mer vi kan göra för dig” av psykiatrin bli normal. Jag är en mycket tålig människa. Men isoleringen tar verkligen kol på mig.

Jag är för envis. Är för olik och har inga erfarenheter socialt. Tycker ej om sociala sammanhang då jag kan ej hänga med alls.

Börjar tänka lite vad man ska göra. Jag har redan kommit till realisationen att det inte kommer komma att ändra sig. Alltså behöver jag inga tips på hur jag ska socialisera mig. Behöver veta om det finns någon medicin, drog eller något som gör att man ej kan känna sig ensam och oälskad.

Livet är som om att kolla in i väggen flera timmar on dagen. På morgonen är det okej men på eftermiddagen då kommer verkligheten tillbaka. Känns som man blir knivhuggen i magen varje dag, och har ej aning om hur länge jag pallar detta. Funderat länge på att go out with a bang