Citat:
Ursprungligen postat av
gum69mo
Jag hörde att det nya ovädret som byggdes upp mycket snabbt under dem när de rundat det stora, var mer som en pelare som blev väldigt hög snabbt. Det tryckte upp vattendroppar, väldigt underkylt vatten. Som frös till is på flygplanet som redan var drabbat av "clear ice" sen innan (om jag förstått det rätt).
Enligt de två experterna jag lyssnade på igår drabbades de då av "tail ice" vilket ska vara det värsta. Då förlorade de förmågan att hålla nosen i level och resten är historia.
Antingen förstod du inte allt fullt ut eller så tog inte experterna upp hela händelseförloppet och alla orsaker som tillsammans får kärran att störta. Eller så är experterna inte experter på flygoperationer.
Lear60 har avisning och eftersom copiloten anmälde att de hade isbildning och ”we are managing” kan vi vara tämligen säkra på att avisningssystemet var tillslaget och fungerade utan felutfall/varning.
Isbildning kan förstöra lyftkraften på vingen och få den att stalla, samma med tailen, som då gör att nosen dyker ungefär som vi sett.
CB-cellen de flög igenom var dock ganska liten i diameter (men hög) och det var väldigt kort tid de var inne i själva cellen. Gissningsvis har man inte hunnit bygga så mycket is att det i sig fick kärran att haverera.
Att haveriet berodde på isbildning enbart är bara en teori och kanske inte den med högst sannolikhet.
När man flyger in i ett CB på hög höjd…man ska inte…men om man råkar måste man hålla rätt hastighet. För låg hastighet kan få kärran att stalla pga turbulensen/G-belastning och för hög fart kan orsaka chockvågor (lokal överljudsfart på vingen).
När kärran hamnar i uppvinden i molnet vill den stiga och om man försöker hålla höjden ökar farten, som kan bli för hög och tillsammans med turbulens kan delar av vingen nå överljudsfart (chockvåg) och det blir ett nos ned-moment och kärran börjar dyka (det som kallas mach tuck). Farten ökar.
Har man is någonstans som inte flygplanets avisning klarar att hålla undan skulle tex stabilisatorn/höjdroder kunna ha för lite auktoritet för att hålla emot nos-nedmomentet som kommer från överfarten.
Olycksorsaken ligger nog inte så långt ifrån att man
av misstag flög in i CB-cellen och i turbulensen/uppvindarna fick kärran för hög fart vilket fick den att dyka. Isbildningen kan ha bidragit.
När kärran väl hade börjat dyka i överfart gjorde mach tuck att nosen inte kunde höjas.
Farten ökade ytterligare och det började ramla loss delar från kärran när roder utsattes för kraftiga chockvågor. Det är antagligen troligast att höjdroder (och stabbe om den lossnade) slets loss när flygplanet redan var utom kontroll och dök i kraftig överfart.