2026-11-11, 16:12
  #37
Medlem
sykkelpumps avatar
Citat:
Ursprungligen postat av K-Glitchen
Hon har faktiskt fått fler chanser tidigare. Skillnaden då var att jag verkligen trädde på hennes ord. Idag vet jag att människor säger och lovar precis vad som helst när dom inser att dom är på väg att förlora sin trygghet. Idag känner jag att visst är hennes fina ord smickrande såklart men inget jag tar på större allvar. Helt ärligt är det skönt att ha närhet och sex igen. Har inte orkat engagerat mig i nån sen mitt senaste förhållande to slut. Över 1.5 år sen tror jag
När hon lämnade ert förra förhållande hade hon redan sedan en längre tid ett "förhållande" med den nye.
Och om jag inte fattat fel (från annan tråd) så har ni legat medan hon fortfarande bor med den "storkukade"?
Vilket borde få vem som helst att inse att, hon enkelt byter från en till en annan utan bry sig om att avsluta tidigare förhållande. Hon ser till sin egen bekvämlighet före dom hon eventuellt gör illa.

När det gäller hennes trygghet har du säkert rätt, hon ser till att etablera ett nytt förhållande för att aldrig behöva stå otrygg, så hon försäkrar sig om att hon har ett nytt ställe att landa på innan hon avslutar det hon har för stunden.

Så fort du accepterar att hon får flytta in, så har du henne på halsen igen och kommer att först bli utnyttjad för att senare ännu en gång bli lämnad. Är det värt det för att få lite närhet och fitta?

Säkert är hon rolig att knulla, så var det för mig och inte egentligen först meningen att det skulle bli mer än just så.
Men sedan gav jag med mig och lät det bli en seriös relation ännu en gång, vilket jag senare ångrade i flera år.

Så skit i henne och gå en buggkurs eller någon annan kurs eller social aktivitet där du kan träffa någon SOM REDAN ÄR SINGEL och klarar sig själv och står på egna ben.
Det är dags att ta dig ur hennes inflytande och satsa på din egen framtid nu! PUNKT!
Citera
2026-11-11, 16:34
  #38
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av K-Glitchen
Varning för lång text och om jag drar upp en egen tråd för nåt som det sökert finns många av redan.

Mod får ta bort eller samanfoga i så fall.


Jag blev lämnad för en 9-10 år sedan av min fru. Hon lämnade mig för en man som hade hög status i samhället. Mycket pengar, sommarstuga vid kusten och granne med gamla NHL spelare, Vinkännare på dyra viner och van vid att röra sig i maktens korridorer liksom.
Jag har sett skithögen i duschen vid simhallen så jag vet att han har en stor jälva kuk dessutom. Åtminstone i slakt tillstånd som han skröt om i basun med benen så särade att höftkulan borde gått sönder. Han är dessutom lång, typ över 1,9.
Lite som nån av dom där narcissisterna i serien EXIT om ni sett den.
En skithög långt uppe i toppen och naturligtvis way över min medelmåtte status, om man nu kan mäta sånt.

Vi var ett normalt par som alla andra. Tänkte väl inte så mycket på det då men insåg senare och än idag anser jag att det var den lyckligaste tiden i livet trots slit med barn och ganska taskig ekomomi. Varken rik eller speciellt fattiga. Ett vanligt jävla svenssonpar liksom.

Min dåvarande fru fick hans uppmärksamhet och blev som förbytt. Som att prata med en skrivmaskin.
Våra barn, vårt gemensamma hus och framtida planer/drömmar vi delat osv osv betydde inget längre

"Det löser sig" och "Jag vet inte" var standardsvaret på alla frågor, när hon berättade att dom hade ett förhållande sedan flera månaders tid eller så och att dom förmodligen skulle flytta ihop.

Lite som blixt från klar himmel kändes det då även om jag i efterhand naturligtvis borde känt igen alla klassiska tecken!
"Jobba över på helgen" "Konferensresor" unvikande ögonkontakt, Humörsvängningar och till slut likgiltighet inför vad jag gjorde eller var jag befann mig.

Man kan lätt säga att min värld rasade. Ensamstående med en ekomomi, barn som vägrade vara hos mamma, Medioker lön, mediokert utseende, medioker kuk och längd.

X frun reste världen runt med sin nya storkukade kärlek.
Fy fan vad jag hatade henne. Jag hatade honom.
Barnen var ledsna och ingen tyckte om honom. Mamma däremot hade bara ögon för honom.

Jag var tvungen att acceptera alla lögner, alla svek och att bli utbytt. Ni kan ju bara ana hur dåligt jag mådde då jag visste att hon var nykär och knullade vilt i hela världen med det jävla aset. Jag var hemma med barnen och kämpade för att ha råd att bo kvar i huset.


Åren gick och jag undvek henne/dom allt jag kunde. Såg jag henne/dom på affären så gick jag en annan väg eller ut och väntade. Det gick liksom på vana till slut. Jag krävde att vår kommunikation som vi naturligtvis måste ha skulle vara i skriftlig form och jag var var alltid formell. Ungefär som man skriver till en myndighet.
Jag pratade aldrig illa om henne iför våra barn trots att jag då önskade att hon skulle bli bränd på bål som en häxa.

Åren gick vidare och eftersom vi människor är som vi är så orkar vi inte gå omkring och känna ilska och hat då man till slut inser att det bara äter upp en så en dag efter kanske 5 år eller så så släppte jag bara ilskan. Det fick vara nog liksom. Det var mitt bästa beslut i livet. Typ som den där frasen att man måste acceptera det man inte kan förändra. Vår relation var lika sval som vanligt men det var inte så mycket känslor från min sida.

För ca 1 år sedan kom det indikationer på att detas förhållande var ett kaos. Det var våld, alkohol, skithögen hon lämnat mig för hade gått i förtidspension nåt år tidigare då inte ens 60 år , men 13 år äldre än henne.

Jag blev i ärlighetens namn lycklig! Äkta sann skadeglädje. Alla år jag i omgångar varit ensam och funderat på detta och mått dåligt för hade gått i uppfyllelse.
Vad hade hänt? Var inte drömprinsen med mycket pengar och den stora kuken nå bra längre?
Han som du pratade om som om han vore en ängel som skulle göra hennes liv så underbart.

Sen gick det nån månad och jag kom på mig själv att inte bry mig så mycket. Hennes problem och hennes liv. jag ville inte ha något med det där att göra.
Sen kom det sig att vi var tvungen att tfäffas regelnundet. Ska inte ge så mycket detaljer men det handlar om ett av våra gemensamma barn. Vi var tvungen att gå på flera möten i månaden och det kom sig så att vi började prata för första gången på riktigt igen. Det var nog första gången vi pratade helt ensamma sedan vår skilsmässa om man inte räknar med några kalla fraser som "hej" och "ha en fin semester" om det inte gick att undvika varandra.
Vi klaffade igen liksom med den speciella humor som vi alltid haft och hon började öppna sig mer och mer.
Ska som sagt inte gå in på detaljer men hon har under alla år

Trott att jag hatade henne ( vilket jag gjorde några år)

saknat mig/oss
Ångrade sig stort efter nykärperioden var över efter nåt år
Levt med dåligt samvete med vad hon gjort mot oss och vår familj.
Längtat efter sex med mig igen
Typ stalkat mig och visste om saker jag gjort och sagt genom åren. ( själv pratade jag aldrig om henne förutom i mitt eget huvud)
Skulle ha gett vadsomhest för att det skulle bli vi igen.
Den nye hade varit snål
Den nye hade varit konrollerande
Den nye hade varit elak och hon hade gått runt på tå i nästan alla år.

I somras var vi tvungen att vara i samma stad och hjälpa ett av våra barn. Det blev alkohol och naturligtivs hade vi sex på mitt hotellrum.
Vårt sex har alltid varit något helt otroligt bra och jag kunde inte fatta hur hon kunde byta bort det.


flytta fram till idag:

Hon har flyytat från skiten till en egen lägenhet men är oftast hos mig och barnen som bor här.
Är en sån där drömkvinna just nu. Tar hand om mig och allt och vill ha sex närsomhelst.
En sån där alla män drömmer om tror jag.
Vill flytta hit på riktigt och vill att vi blir seriösa utåt igen.

De första månaderna var jag i himlen. Vi hade sex varje dag typ. Pratade om gamla minnen och skrattade utan en massa anklagelser eller så från min sida. Jag kände en sån jävla tillfredställekse eller kanske upprättelse.
Det var som om åren som gått inte fanns. Så kändes det.
Här har man gått och trott att deras fina liv med mycket pengar och resor var lyckliga medan dom mer eller mindre varit olyckliga och bråkat och våldet har legat nära.

Så nu är jag här. Hon vill tillbaka och säger att hon är tacksam.
Själv vet jag inte vad jag känner. Just nu tror jag inte att jag skulle bry mig så mycket om hon helt enkelt bara skulle försvinna igen. Det ska gå jävligt långt innan jag släpper in nån igen.
Så jag njuter mest av tillfället. Nån som hjälpter till att städa och laga mat och mycket bättre ekonomi och som vill ha sex ofta.

Vad gör jag nu? Vi (hon) har börjat planera resor och saker vi ska göra i framtiden. Känns som att det är ett sätt att låsa in mig.
Känner mig rätt obrydd nu som sagt men är livrädd att känna att jag börjar bry mig "på riktigt" eller vad man ska säga.
Det som betyder mest nu är att vår situation med ett av barnen är bättre sedan vi blev "ihop" eller vad man ska säga.
Jag vet som sagt vad hon gjort och hur lätt hennes lögner kom den gången och oavsett hur mycket hon säger att hon inte är samma människa längre så vet jag hur människor fungerar.
Skulle nån annan snubbe dyka upp igen så betyder inte dom här orden ett dugg,


SÅ min fråga är:
Ska jag njuta av nutiden och bara låta tiden gå och se hur det blir. Vi måste som sagt ha mycket kontakt av anledningar som jag inte vill gå in på. Vi bor inte ihop och håller inte ihop pga ekonomi eller nåt sånt,

Ska jag säga att vi inte bör träffas nåt mer? Kommer att bli tomt och ensamt och jag vill egentligen inte det även om jag kanske vet att det vore det bästa. Vet varken in eller ut nu.

En gång otrogen alltid otrogen. Jag vet att det är så. Accepterar det. Jag äger inte henne och vi är inte gifta längre.

Vet samtidigt att jag inte skulle bry mig på samma sätt om hon är med andra nu. Jag själv skulle inte bry mig för 5 öre eller känna nåt samvetskval om jag hade sex med andra.
Jag har sagt allt det här till henne och hon accepterar det vad det verkar bara det blir vi,


Lång text.
Nån som har några kloka råd eller som kanske varit i samma läge?
Förtjänar hon en till chans efter alla svek?
Beklagar. Sedan så beklagar jag även sorgen. SLÄNG UT HENNE OMEDELBART ! Tänk på dig o barnen bara, har hon gjort de en gång så kommer hon definitivt att göra det IGEN punkt slut. Må bäst å ta hand om dig.
Citera
2026-11-11, 16:41
  #39
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av K-Glitchen
Det finns naturligtvis två sidor av ett mynt så är det.
Nä lojalitet var/ är nog inte hennes bästa egenskap.
Just nu bryr jag mig inte så mycket om sånt. Jag varken kräver eller lovar något.
Det blir naturligtvis aldrig som förut och jag har gett upp om att hitta den stora kärleken.
Skönt är det iallafall med lite sällskap och nån som bryr sig. Om man blundar och filtrerar bort allt svek kan låtsas att det är verkligt. Just nu räcker det

Var extremt försiktig, du leker med elden. Och inbilla dig inte att hon bryr sig.
Citera
2026-11-11, 17:01
  #40
Medlem
Asb3rger1337s avatar
Fan vilken svinig fru som inte prioriterar sin barn. Skit i henne.
Citera
2026-11-11, 17:06
  #41
Medlem
för att en relation ska vara meningsfull behövs att man har förtroende för varandra. Du har inte förtroende för henne med all rätt. Allt annat är underordnat. Hon har tagit tio år av ditt liv och kanske skadat barnet för alltid. För att återskapa ngn typ av förtroende bör hon starta med barnet.
Citera
2026-11-11, 17:19
  #42
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av fjollcigg
Jag har tyvärr inga kloka råd, men ”en gång otrogen alltid otrogen” tror jag inte på, inte om hon faktiskt har insett sitt misstag och verkligen ångrar sig. Men förstår om du tvivlar, och visst är risken stor att det händer igen om ni faller tillbaka i gamla mönster där hon inte känner sig sedd och/eller åtråvärd. Vet inte om det var det som var ert problem, men det känns som en klassisk inkörsport till otrohet.

Hoppas att du hittar svaret du söker. Lycka till!


Så ovanligt som detta är att se på FB så är det ändå ett bra inlägg. Det går inte att veta exakt hur man ska känna men att sätta stämplar på människor är så som vi är. Man tror att en person inte kan förändras, ändå vet vi att vi inte är samma personer som vi var för x antal år sedan.

Jag har inget jättehype att tillföra men du beskriver dina känslor, vilka är de viktiga aspekterna. Om du känner att ni har det bra just nu så får du helt enkelt gå på den känslan. Inget säger att du måste låsa fast dig eller bryta helt. Livet är inte svart eller vitt. Jag förstår att de 5 åren direkt efter gjorde ont. Så är det. Sen som du märkt har ju tiden läkt såren lite och man får ett nytt perspektiv. Det du berättar från hennes sida, att hon ångrade allt ganska så snabbt är inte konstigt. Jag vet känslan av att ångra ngt och kanske ta vad man hade för givet och inte inse värden förrän det är förlorat. Inte otrohet i mitt fall men vi gled isär och under vår "paus" hade jag saknat henne medan hon gick vidare. Samma känsla dock av att man inte gjorde tillräckligt eller annorlunda. Ånger.

Jag rättfärdigar inte otrohet men jag personligen är heller inte en sådan som tycker att det är det värsta som finns.

Som sagt, håll dig till vad du känner, mår bra av och även vad era barn mår bra av (för det mår väl du bra av också). Så länge du inte tar skada, vilket du inte gör då du inte känner att hennes plötsliga försvinnande skulle göra ont, så är det lugnt. Lite kul dock att du samtidigt säger att du gärna inte bara bryter för du skulle känna saknad men däri ligger en blandning av nostalgi och känslan av trygghet man kopplar till det man haft.
Citera
2026-11-11, 17:19
  #43
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av K-Glitchen
Varning för lång text och om jag drar upp en egen tråd för nåt som det sökert finns många av redan.

Mod får ta bort eller samanfoga i så fall.


Jag blev lämnad för en 9-10 år sedan av min fru. Hon lämnade mig för en man som hade hög status i samhället. Mycket pengar, sommarstuga vid kusten och granne med gamla NHL spelare, Vinkännare på dyra viner och van vid att röra sig i maktens korridorer liksom.
Jag har sett skithögen i duschen vid simhallen så jag vet att han har en stor jälva kuk dessutom. Åtminstone i slakt tillstånd som han skröt om i basun med benen så särade att höftkulan borde gått sönder. Han är dessutom lång, typ över 1,9.
Lite som nån av dom där narcissisterna i serien EXIT om ni sett den.
En skithög långt uppe i toppen och naturligtvis way över min medelmåtte status, om man nu kan mäta sånt.

Vi var ett normalt par som alla andra. Tänkte väl inte så mycket på det då men insåg senare och än idag anser jag att det var den lyckligaste tiden i livet trots slit med barn och ganska taskig ekomomi. Varken rik eller speciellt fattiga. Ett vanligt jävla svenssonpar liksom.

Min dåvarande fru fick hans uppmärksamhet och blev som förbytt. Som att prata med en skrivmaskin.
Våra barn, vårt gemensamma hus och framtida planer/drömmar vi delat osv osv betydde inget längre

"Det löser sig" och "Jag vet inte" var standardsvaret på alla frågor, när hon berättade att dom hade ett förhållande sedan flera månaders tid eller så och att dom förmodligen skulle flytta ihop.

Lite som blixt från klar himmel kändes det då även om jag i efterhand naturligtvis borde känt igen alla klassiska tecken!
"Jobba över på helgen" "Konferensresor" unvikande ögonkontakt, Humörsvängningar och till slut likgiltighet inför vad jag gjorde eller var jag befann mig.

Man kan lätt säga att min värld rasade. Ensamstående med en ekomomi, barn som vägrade vara hos mamma, Medioker lön, mediokert utseende, medioker kuk och längd.

X frun reste världen runt med sin nya storkukade kärlek.
Fy fan vad jag hatade henne. Jag hatade honom.
Barnen var ledsna och ingen tyckte om honom. Mamma däremot hade bara ögon för honom.

Jag var tvungen att acceptera alla lögner, alla svek och att bli utbytt. Ni kan ju bara ana hur dåligt jag mådde då jag visste att hon var nykär och knullade vilt i hela världen med det jävla aset. Jag var hemma med barnen och kämpade för att ha råd att bo kvar i huset.


Åren gick och jag undvek henne/dom allt jag kunde. Såg jag henne/dom på affären så gick jag en annan väg eller ut och väntade. Det gick liksom på vana till slut. Jag krävde att vår kommunikation som vi naturligtvis måste ha skulle vara i skriftlig form och jag var var alltid formell. Ungefär som man skriver till en myndighet.
Jag pratade aldrig illa om henne iför våra barn trots att jag då önskade att hon skulle bli bränd på bål som en häxa.

Åren gick vidare och eftersom vi människor är som vi är så orkar vi inte gå omkring och känna ilska och hat då man till slut inser att det bara äter upp en så en dag efter kanske 5 år eller så så släppte jag bara ilskan. Det fick vara nog liksom. Det var mitt bästa beslut i livet. Typ som den där frasen att man måste acceptera det man inte kan förändra. Vår relation var lika sval som vanligt men det var inte så mycket känslor från min sida.

För ca 1 år sedan kom det indikationer på att detas förhållande var ett kaos. Det var våld, alkohol, skithögen hon lämnat mig för hade gått i förtidspension nåt år tidigare då inte ens 60 år , men 13 år äldre än henne.

Jag blev i ärlighetens namn lycklig! Äkta sann skadeglädje. Alla år jag i omgångar varit ensam och funderat på detta och mått dåligt för hade gått i uppfyllelse.
Vad hade hänt? Var inte drömprinsen med mycket pengar och den stora kuken nå bra längre?
Han som du pratade om som om han vore en ängel som skulle göra hennes liv så underbart.

Sen gick det nån månad och jag kom på mig själv att inte bry mig så mycket. Hennes problem och hennes liv. jag ville inte ha något med det där att göra.
Sen kom det sig att vi var tvungen att tfäffas regelnundet. Ska inte ge så mycket detaljer men det handlar om ett av våra gemensamma barn. Vi var tvungen att gå på flera möten i månaden och det kom sig så att vi började prata för första gången på riktigt igen. Det var nog första gången vi pratade helt ensamma sedan vår skilsmässa om man inte räknar med några kalla fraser som "hej" och "ha en fin semester" om det inte gick att undvika varandra.
Vi klaffade igen liksom med den speciella humor som vi alltid haft och hon började öppna sig mer och mer.
Ska som sagt inte gå in på detaljer men hon har under alla år

Trott att jag hatade henne ( vilket jag gjorde några år)

saknat mig/oss
Ångrade sig stort efter nykärperioden var över efter nåt år
Levt med dåligt samvete med vad hon gjort mot oss och vår familj.
Längtat efter sex med mig igen
Typ stalkat mig och visste om saker jag gjort och sagt genom åren. ( själv pratade jag aldrig om henne förutom i mitt eget huvud)
Skulle ha gett vadsomhest för att det skulle bli vi igen.
Den nye hade varit snål
Den nye hade varit konrollerande
Den nye hade varit elak och hon hade gått runt på tå i nästan alla år.

I somras var vi tvungen att vara i samma stad och hjälpa ett av våra barn. Det blev alkohol och naturligtivs hade vi sex på mitt hotellrum.
Vårt sex har alltid varit något helt otroligt bra och jag kunde inte fatta hur hon kunde byta bort det.


flytta fram till idag:

Hon har flyytat från skiten till en egen lägenhet men är oftast hos mig och barnen som bor här.
Är en sån där drömkvinna just nu. Tar hand om mig och allt och vill ha sex närsomhelst.
En sån där alla män drömmer om tror jag.
Vill flytta hit på riktigt och vill att vi blir seriösa utåt igen.

De första månaderna var jag i himlen. Vi hade sex varje dag typ. Pratade om gamla minnen och skrattade utan en massa anklagelser eller så från min sida. Jag kände en sån jävla tillfredställekse eller kanske upprättelse.
Det var som om åren som gått inte fanns. Så kändes det.
Här har man gått och trott att deras fina liv med mycket pengar och resor var lyckliga medan dom mer eller mindre varit olyckliga och bråkat och våldet har legat nära.

Så nu är jag här. Hon vill tillbaka och säger att hon är tacksam.
Själv vet jag inte vad jag känner. Just nu tror jag inte att jag skulle bry mig så mycket om hon helt enkelt bara skulle försvinna igen. Det ska gå jävligt långt innan jag släpper in nån igen.
Så jag njuter mest av tillfället. Nån som hjälpter till att städa och laga mat och mycket bättre ekonomi och som vill ha sex ofta.

Vad gör jag nu? Vi (hon) har börjat planera resor och saker vi ska göra i framtiden. Känns som att det är ett sätt att låsa in mig.
Känner mig rätt obrydd nu som sagt men är livrädd att känna att jag börjar bry mig "på riktigt" eller vad man ska säga.
Det som betyder mest nu är att vår situation med ett av barnen är bättre sedan vi blev "ihop" eller vad man ska säga.
Jag vet som sagt vad hon gjort och hur lätt hennes lögner kom den gången och oavsett hur mycket hon säger att hon inte är samma människa längre så vet jag hur människor fungerar.
Skulle nån annan snubbe dyka upp igen så betyder inte dom här orden ett dugg,


SÅ min fråga är:
Ska jag njuta av nutiden och bara låta tiden gå och se hur det blir. Vi måste som sagt ha mycket kontakt av anledningar som jag inte vill gå in på. Vi bor inte ihop och håller inte ihop pga ekonomi eller nåt sånt,

Ska jag säga att vi inte bör träffas nåt mer? Kommer att bli tomt och ensamt och jag vill egentligen inte det även om jag kanske vet att det vore det bästa. Vet varken in eller ut nu.

En gång otrogen alltid otrogen. Jag vet att det är så. Accepterar det. Jag äger inte henne och vi är inte gifta längre.

Vet samtidigt att jag inte skulle bry mig på samma sätt om hon är med andra nu. Jag själv skulle inte bry mig för 5 öre eller känna nåt samvetskval om jag hade sex med andra.
Jag har sagt allt det här till henne och hon accepterar det vad det verkar bara det blir vi,


Lång text.
Nån som har några kloka råd eller som kanske varit i samma läge?
Förtjänar hon en till chans efter alla svek?

Jag kommer inte göra dig klokare nu, utan bara ge min syn på saken.

1. För era barns skull och framförallt för barnet som inte har haft det lätt och som nu mår bättre när ni åter är ett slags par, så skulle jag vilja säga: kör! Satsa helhjärtat, för barnens skull och för att du trivs med din exfru på alla de sätt.

Men:

2. Hon har svikit dig förut, inte bara en gång utan minst två gånger... Och då är mer mitt råd: fortsätt vara särbos, ät russinen ur kakan, ha det bra ihop, njut av att era barn mår bra. Kanske är det också lättare att få relationen att hålla om ni är särbo? Hon kan då inte ta dig för givet, vilket ökar hennes spänning för dig (vilket verkar vara något hon behöver, med tanke på hennes otrohetsaffärer) och om hon sviker dig igen eller du tröttnar, så blir det rent praktiskt lättare vid en separation.

I övrigt är det bra att du hållet en viss känslomässig distans, hon har trots allt sårat dig extremt svårt.
Citera
2026-11-11, 18:06
  #44
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av K-Glitchen
Varning för lång text och om jag drar upp en egen tråd för nåt som det sökert finns många av redan.

Mod får ta bort eller samanfoga i så fall.


Jag blev lämnad för en 9-10 år sedan av min fru. Hon lämnade mig för en man som hade hög status i samhället. Mycket pengar, sommarstuga vid kusten och granne med gamla NHL spelare, Vinkännare på dyra viner och van vid att röra sig i maktens korridorer liksom.
Jag har sett skithögen i duschen vid simhallen så jag vet att han har en stor jälva kuk dessutom. Åtminstone i slakt tillstånd som han skröt om i basun med benen så särade att höftkulan borde gått sönder. Han är dessutom lång, typ över 1,9.
Lite som nån av dom där narcissisterna i serien EXIT om ni sett den.
En skithög långt uppe i toppen och naturligtvis way över min medelmåtte status, om man nu kan mäta sånt.

Vi var ett normalt par som alla andra. Tänkte väl inte så mycket på det då men insåg senare och än idag anser jag att det var den lyckligaste tiden i livet trots slit med barn och ganska taskig ekomomi. Varken rik eller speciellt fattiga. Ett vanligt jävla svenssonpar liksom.

Min dåvarande fru fick hans uppmärksamhet och blev som förbytt. Som att prata med en skrivmaskin.
Våra barn, vårt gemensamma hus och framtida planer/drömmar vi delat osv osv betydde inget längre

"Det löser sig" och "Jag vet inte" var standardsvaret på alla frågor, när hon berättade att dom hade ett förhållande sedan flera månaders tid eller så och att dom förmodligen skulle flytta ihop.

Lite som blixt från klar himmel kändes det då även om jag i efterhand naturligtvis borde känt igen alla klassiska tecken!
"Jobba över på helgen" "Konferensresor" unvikande ögonkontakt, Humörsvängningar och till slut likgiltighet inför vad jag gjorde eller var jag befann mig.

Man kan lätt säga att min värld rasade. Ensamstående med en ekomomi, barn som vägrade vara hos mamma, Medioker lön, mediokert utseende, medioker kuk och längd.

X frun reste världen runt med sin nya storkukade kärlek.
Fy fan vad jag hatade henne. Jag hatade honom.
Barnen var ledsna och ingen tyckte om honom. Mamma däremot hade bara ögon för honom.

Jag var tvungen att acceptera alla lögner, alla svek och att bli utbytt. Ni kan ju bara ana hur dåligt jag mådde då jag visste att hon var nykär och knullade vilt i hela världen med det jävla aset. Jag var hemma med barnen och kämpade för att ha råd att bo kvar i huset.


Åren gick och jag undvek henne/dom allt jag kunde. Såg jag henne/dom på affären så gick jag en annan väg eller ut och väntade. Det gick liksom på vana till slut. Jag krävde att vår kommunikation som vi naturligtvis måste ha skulle vara i skriftlig form och jag var var alltid formell. Ungefär som man skriver till en myndighet.
Jag pratade aldrig illa om henne iför våra barn trots att jag då önskade att hon skulle bli bränd på bål som en häxa.

Åren gick vidare och eftersom vi människor är som vi är så orkar vi inte gå omkring och känna ilska och hat då man till slut inser att det bara äter upp en så en dag efter kanske 5 år eller så så släppte jag bara ilskan. Det fick vara nog liksom. Det var mitt bästa beslut i livet. Typ som den där frasen att man måste acceptera det man inte kan förändra. Vår relation var lika sval som vanligt men det var inte så mycket känslor från min sida.

För ca 1 år sedan kom det indikationer på att detas förhållande var ett kaos. Det var våld, alkohol, skithögen hon lämnat mig för hade gått i förtidspension nåt år tidigare då inte ens 60 år , men 13 år äldre än henne.

Jag blev i ärlighetens namn lycklig! Äkta sann skadeglädje. Alla år jag i omgångar varit ensam och funderat på detta och mått dåligt för hade gått i uppfyllelse.
Vad hade hänt? Var inte drömprinsen med mycket pengar och den stora kuken nå bra längre?
Han som du pratade om som om han vore en ängel som skulle göra hennes liv så underbart.

Sen gick det nån månad och jag kom på mig själv att inte bry mig så mycket. Hennes problem och hennes liv. jag ville inte ha något med det där att göra.
Sen kom det sig att vi var tvungen att tfäffas regelnundet. Ska inte ge så mycket detaljer men det handlar om ett av våra gemensamma barn. Vi var tvungen att gå på flera möten i månaden och det kom sig så att vi började prata för första gången på riktigt igen. Det var nog första gången vi pratade helt ensamma sedan vår skilsmässa om man inte räknar med några kalla fraser som "hej" och "ha en fin semester" om det inte gick att undvika varandra.
Vi klaffade igen liksom med den speciella humor som vi alltid haft och hon började öppna sig mer och mer.
Ska som sagt inte gå in på detaljer men hon har under alla år

Trott att jag hatade henne ( vilket jag gjorde några år)

saknat mig/oss
Ångrade sig stort efter nykärperioden var över efter nåt år
Levt med dåligt samvete med vad hon gjort mot oss och vår familj.
Längtat efter sex med mig igen
Typ stalkat mig och visste om saker jag gjort och sagt genom åren. ( själv pratade jag aldrig om henne förutom i mitt eget huvud)
Skulle ha gett vadsomhest för att det skulle bli vi igen.
Den nye hade varit snål
Den nye hade varit konrollerande
Den nye hade varit elak och hon hade gått runt på tå i nästan alla år.

I somras var vi tvungen att vara i samma stad och hjälpa ett av våra barn. Det blev alkohol och naturligtivs hade vi sex på mitt hotellrum.
Vårt sex har alltid varit något helt otroligt bra och jag kunde inte fatta hur hon kunde byta bort det.


flytta fram till idag:

Hon har flyytat från skiten till en egen lägenhet men är oftast hos mig och barnen som bor här.
Är en sån där drömkvinna just nu. Tar hand om mig och allt och vill ha sex närsomhelst.
En sån där alla män drömmer om tror jag.
Vill flytta hit på riktigt och vill att vi blir seriösa utåt igen.

De första månaderna var jag i himlen. Vi hade sex varje dag typ. Pratade om gamla minnen och skrattade utan en massa anklagelser eller så från min sida. Jag kände en sån jävla tillfredställekse eller kanske upprättelse.
Det var som om åren som gått inte fanns. Så kändes det.
Här har man gått och trott att deras fina liv med mycket pengar och resor var lyckliga medan dom mer eller mindre varit olyckliga och bråkat och våldet har legat nära.

Så nu är jag här. Hon vill tillbaka och säger att hon är tacksam.
Själv vet jag inte vad jag känner. Just nu tror jag inte att jag skulle bry mig så mycket om hon helt enkelt bara skulle försvinna igen. Det ska gå jävligt långt innan jag släpper in nån igen.
Så jag njuter mest av tillfället. Nån som hjälpter till att städa och laga mat och mycket bättre ekonomi och som vill ha sex ofta.

Vad gör jag nu? Vi (hon) har börjat planera resor och saker vi ska göra i framtiden. Känns som att det är ett sätt att låsa in mig.
Känner mig rätt obrydd nu som sagt men är livrädd att känna att jag börjar bry mig "på riktigt" eller vad man ska säga.
Det som betyder mest nu är att vår situation med ett av barnen är bättre sedan vi blev "ihop" eller vad man ska säga.
Jag vet som sagt vad hon gjort och hur lätt hennes lögner kom den gången och oavsett hur mycket hon säger att hon inte är samma människa längre så vet jag hur människor fungerar.
Skulle nån annan snubbe dyka upp igen så betyder inte dom här orden ett dugg,


SÅ min fråga är:
Ska jag njuta av nutiden och bara låta tiden gå och se hur det blir. Vi måste som sagt ha mycket kontakt av anledningar som jag inte vill gå in på. Vi bor inte ihop och håller inte ihop pga ekonomi eller nåt sånt,

Ska jag säga att vi inte bör träffas nåt mer? Kommer att bli tomt och ensamt och jag vill egentligen inte det även om jag kanske vet att det vore det bästa. Vet varken in eller ut nu.

En gång otrogen alltid otrogen. Jag vet att det är så. Accepterar det. Jag äger inte henne och vi är inte gifta längre.

Vet samtidigt att jag inte skulle bry mig på samma sätt om hon är med andra nu. Jag själv skulle inte bry mig för 5 öre eller känna nåt samvetskval om jag hade sex med andra.
Jag har sagt allt det här till henne och hon accepterar det vad det verkar bara det blir vi,


Lång text.
Nån som har några kloka råd eller som kanske varit i samma läge?
Förtjänar hon en till chans efter alla svek?

En sak vet jag med all säkerhet och det är att en brud som lämnar en person alltid pratar skit om sitt ex...finns alltid 2 sidor på myntet så bara för att du hatade honom och vill att han ska vara en skit innebär inte att det är så! Det är inte ens säkert att det var hon som gjort slut kanske var han som tröttnade? I det stora hela spelar det inte så stor roll kanske? Men oftast när man går tillbaka till varandra villket jag har gjort alltför många gånger blir det samma resultat att man hamnar på exakt samma plats som senast, du kommer såklart ta henne tillbaka, kanske till och med skaffa ett barn till? Om 10 år kommer du stå exakt stå kvar ensam och undrade va faan hände? Men släng bort tio år till men du kommer förmodligen bara bli bitter upp till dig.
Citera
2026-11-11, 18:22
  #45
Medlem
fjollciggs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Anthraxious
Så ovanligt som detta är att se på FB så är det ändå ett bra inlägg. Det går inte att veta exakt hur man ska känna men att sätta stämplar på människor är så som vi är. Man tror att en person inte kan förändras, ändå vet vi att vi inte är samma personer som vi var för x antal år sedan.

Jag har inget jättehype att tillföra men du beskriver dina känslor, vilka är de viktiga aspekterna. Om du känner att ni har det bra just nu så får du helt enkelt gå på den känslan. Inget säger att du måste låsa fast dig eller bryta helt. Livet är inte svart eller vitt. Jag förstår att de 5 åren direkt efter gjorde ont. Så är det. Sen som du märkt har ju tiden läkt såren lite och man får ett nytt perspektiv. Det du berättar från hennes sida, att hon ångrade allt ganska så snabbt är inte konstigt. Jag vet känslan av att ångra ngt och kanske ta vad man hade för givet och inte inse värden förrän det är förlorat. Inte otrohet i mitt fall men vi gled isär och under vår "paus" hade jag saknat henne medan hon gick vidare. Samma känsla dock av att man inte gjorde tillräckligt eller annorlunda. Ånger.

Jag rättfärdigar inte otrohet men jag personligen är heller inte en sådan som tycker att det är det värsta som finns.

Som sagt, håll dig till vad du känner, mår bra av och även vad era barn mår bra av (för det mår väl du bra av också). Så länge du inte tar skada, vilket du inte gör då du inte känner att hennes plötsliga försvinnande skulle göra ont, så är det lugnt. Lite kul dock att du samtidigt säger att du gärna inte bara bryter för du skulle känna saknad men däri ligger en blandning av nostalgi och känslan av trygghet man kopplar till det man haft.

Du skriver också bra. Vi gör ju alla misstag liksom, och det är av dem vi lär.

Min fru hade ”turen” att träffa mig när jag redan hade gjort alla fel i boken. Visst, en otrohetsaffär skulle säkert va jävligt spännande i början, men nyförälskelse har ett ganska kort bäst-före-datum. Sen blir det vardag och trubbel och det är inte värt det. Jag vet det nu. Och med min fru har jag det toppen hela tiden. Skulle aldrig äventyra det. Så visst kan man förändras.

Nu läste jag dock att TS exfru har gjort samma misstag två gånger, och det förändrar läget en aning. De behöver definitivt jobba hårt på relationen för att undvika hattrick. Om det är värt det vet bara de.
Citera
2026-11-11, 18:22
  #46
Medlem
K-Glitchens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Softpotatis
En sak vet jag med all säkerhet och det är att en brud som lämnar en person alltid pratar skit om sitt ex...finns alltid 2 sidor på myntet så bara för att du hatade honom och vill att han ska vara en skit innebär inte att det är så! Det är inte ens säkert att det var hon som gjort slut kanske var han som tröttnade? I det stora hela spelar det inte så stor roll kanske? Men oftast när man går tillbaka till varandra villket jag har gjort alltför många gånger blir det samma resultat att man hamnar på exakt samma plats som senast, du kommer såklart ta henne tillbaka, kanske till och med skaffa ett barn till? Om 10 år kommer du stå exakt stå kvar ensam och undrade va faan hände? Men släng bort tio år till men du kommer förmodligen bara bli bitter upp till dig.

Jag är över 50 och bara tanken på ett barn till är löjlig. Den tiden är för länge sedan över tack gode gud. Haha.

Ja jag vet ju bara hennes sida såklart men även barnen har berättat genom åren vilken typ det verkar vara. Som sagt de senaste 4-5 åren har jag inte lagt så mycket energi på det. Har väl känt nån slags tillfredsställelse ändå om att hon inte verkade vara så lycklig. Vi kommer aldrig att komma till det tidigare stadiet igen eftersom jag aldrig kommer att sätta henne framför mig själv igen. Vill nån människa vara med andra och ha sex så kommer dom göra det. Oavsett vad dom säger. Jag kommer aldrig våga investera av mig själv så mycket i en annan människa igen. Vill aldrig känna en sådan smärta igen. Kärlek och lycka är kanske inte för alla. Lite sorgligt är det men livet är så mycket mer än att gå och oroa sig och slösa tid i ett dött förhållande som allt för många gör.
Citera
2026-11-11, 18:24
  #47
Medlem
Hon kommer ju inte att vilja ha sex närsomhelst i all evighet. Men det vet du säkert från förra svängen.
Citera
2026-11-11, 18:35
  #48
Medlem
busy-signals avatar
Citat:
Ursprungligen postat av K-Glitchen
Ska som sagt inte gå in på detaljer men hon har under alla år

Trott att jag hatade henne ( vilket jag gjorde några år)

saknat mig/oss
Ångrade sig stort efter nykärperioden var över efter nåt år
Levt med dåligt samvete med vad hon gjort mot oss och vår familj.
Längtat efter sex med mig igen
Typ stalkat mig och visste om saker jag gjort och sagt genom åren. ( själv pratade jag aldrig om henne förutom i mitt eget huvud)
Skulle ha gett vadsomhest för att det skulle bli vi igen.
Den nye hade varit snål
Den nye hade varit konrollerande
Den nye hade varit elak och hon hade gått runt på tå i nästan alla år.

Det kursiverade: Hon har uppenbarligen inte slutat ljuga.

Citat:
Förtjänar hon en till chans efter alla svek?
Om du är ok med att hon ljuger, och även ok med att samma sak kommer att hända igen? Då är det väl bara att njuta så länge det varar.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in