Citat:
Jag har ända sen i fredags när jag hörde Jimmie Åkessons tal och läste hans debattartikel fått gåshud.
SD kommer rita om hela den politiska kartan.
Tyvärr har jag fått vänta på min aktivering ända tills nu för att kunna posta det jag känner.
2026 var första valet där jag inte röstade på SD.
Jag kunde aldrig tro att vi fd SD väljare som röstade på AfS, ÖP eller valde sofflocket skulle återfå tron på SD igen.
Så här sammanfattar jag det som jag tror kommer hända framöver.
* Vänsterns livslögn spricker: S och V är i chock eftersom deras främsta hatobjekt, SD, plötsligt öppnar dörren för att förverkliga vänsterns och LO:s egna politiska drömmar om höjda pensioner och starkare välfärd. Om de rödgröna röstar nej till sin egen politik bara för att stoppa SD, genomskådar väljarna direkt att partitaktik går före folkets plånböcker.
* SD tar sin "payback time": Efter år av att ha tvingats svälja borgerlig högerpolitik för husefridens skull är det nu officiellt payback time för SD. Genom det utropade "kosläppet" slutar de fjäska för Moderaterna och tänker nu ge igen för att M tidigare har förhalat och ignorerat SD:s egna profilfrågor.
* Moderaterna har fått Svarte Petter: Ulf Kristersson står helt chockad kvar och kanske tvingar leda en svag mitten-högerregering utan egen majoritet. SD har lämnat över hela regeringsansvaret till M, tagit plats i opposition och har nu "kärnvapnet" (misstroendevapnet) redo.
SD kommer rita om hela den politiska kartan.
Tyvärr har jag fått vänta på min aktivering ända tills nu för att kunna posta det jag känner.
2026 var första valet där jag inte röstade på SD.
Jag kunde aldrig tro att vi fd SD väljare som röstade på AfS, ÖP eller valde sofflocket skulle återfå tron på SD igen.
Så här sammanfattar jag det som jag tror kommer hända framöver.
* Vänsterns livslögn spricker: S och V är i chock eftersom deras främsta hatobjekt, SD, plötsligt öppnar dörren för att förverkliga vänsterns och LO:s egna politiska drömmar om höjda pensioner och starkare välfärd. Om de rödgröna röstar nej till sin egen politik bara för att stoppa SD, genomskådar väljarna direkt att partitaktik går före folkets plånböcker.
* SD tar sin "payback time": Efter år av att ha tvingats svälja borgerlig högerpolitik för husefridens skull är det nu officiellt payback time för SD. Genom det utropade "kosläppet" slutar de fjäska för Moderaterna och tänker nu ge igen för att M tidigare har förhalat och ignorerat SD:s egna profilfrågor.
* Moderaterna har fått Svarte Petter: Ulf Kristersson står helt chockad kvar och kanske tvingar leda en svag mitten-högerregering utan egen majoritet. SD har lämnat över hela regeringsansvaret till M, tagit plats i opposition och har nu "kärnvapnet" (misstroendevapnet) redo.
Jag kan bara säga att jag har aldrig röstat på SD, och så länge SD inte går in 150% för att skydda Sveriges natur så kommer jag inte att göra det heller (i det avseendet skulle en återgång till 1930-talets nationalistiska ideal vara på sin plats).
Men detta till trots delar jag helt din slutsats. Jag har i åratal undrat (också här på FB) varför SD idiotiskt nog låter sig låsas in ytterst på högerkanten, när partiets politik faktiskt är "all over the place". Den har alltid varit en salig blandning av "vänster", "mitten" och "höger", och det är en svaghet enbart om man accepterar ett politiskt tvåblocks-Sverige med bara en "vänster"- och en "höger"-sida. Om man däremot vägrar acceptera den påtvingade inramning (vilket alla Sveriges grannländer gjort sedan länge) så blir det istället en styrka. Man har direkta samarbetspunkter med precis alla andra partier, och man är dessutom det ENDA partiet som har det.
Och som den politiska maktbalansen ser ut i dagens Sverige så har man dessutom en självklar vågmästarroll. Den som Centern, med betydligt längre politisk erfarenhet, försöker lägga beslag på, men det är ett faktum att 20% väger attans mycket tyngre.
SD har inte och har aldrig haft en jämn politik inom alla de över 50 politikområden som utgör Sveriges politiska spelplan (Politiska områden), SD är ett parti som uttryckligen tar stark ställning inom vissa utvalda politikområden. Med fyra års erfarenhet av att halvt ingå i en svensk regering har SD konstaterat att utfallet för "den egna" politiken blev rätt magert. Nåt som indirekt också bekräftas av att de tre Tidö-regeringspartierna i kör utropar hur "stort inflytande" SD har haft (vilket de aldrig skulle göra om SD faktiskt haft ett stort inflytande, för det skulle ju innebära att de själva backat från sitt eget). Och nu verkar det som om poletten har landat: SD kommer som parti och politisk rörelse att må fan så mycket bättre av att driva sina några hjärtefrågor in i kaklet istället, och göra det helt utan att kompromissa. Att ställa "ultimatum" i ett regeringssamarbete och i praktiken hota att fälla en regering man lovat stötta är i praktiken otänkbart, att ställa precis samma ultimatum för precis samma omröstning som ett ofjättrat oppositionsparti är tvärtom inte bara 100% acceptabelt, det visar man står och attraherar väljare.
Det var Moderaternas tankesmedjor som kom upp med idén hur man skulle få in SD i fållan, en nödvändighet för att M själva skulle kunna ta makten. Ebba Busch gick med på att öppna dörren och agera inkastare, och Liberalerna utnyttjades för att sätta gränsen för SDs inflytande. Voilá, "Tidö" i ett nötskal. Men man kunde inte hålla sig från att dra SDs väljare vid näsan, i en typisk moderat hybris över att ha "tämjt och fjättrat" SD-ledningen med passerkort till Rosenbad och vaga löften om några ministerposter. Så väljarna sa sitt, och så råkade dessutom "ödets lotter" falla så att det fanns bara en teoretisk majoritetsregering.
Och nu har SD haft tid på sig att tänka igenom allting, och ut kommer en pånyttfödd Åkesson med ett parti i ryggen som har en ny plan. Fuck "ytterhöger"-positionen, och istället en slags återgång till de politiska ideal ocg frågor som i tiden lyfte SD från nån procent och in i riksdagen.
Det ska bli intressant att se hur det här utvecklar sig, men det är logiskt, det är skitsmart och det är sannolikt SDs räddning. Det kommer nu i framtiden att finnas bara tre alternativ: en "vänster"-regering som respekterar SDs hjärtefrågor (annars faller den), en "höger"-regering som respekterar SDs hjärtefrågor (annars faller den) eller en S&M-regering (vars mål är att utesluta SD från vågmästarmakten). Och en S&M-regering är, trots allt, synnerligen osannolik.
